Sintra började löpa i veckan som gick och hon är typ jätteynklig. Det finns, i hennes ögon, ingen annan som det är mer synd om än henne just nu. Hon bara ligger och tittar på oss med ledsna ögon. Det här är ett lite nytt beteende som hon visar och troligen har det att göra med att hon varit dräktig (även om det sedan tyvärr inte blev valpar). Allra helst vill hon ligga i vår säng och hon smiter upp i den så fort hon bara kan (och vi inte ser).
Största problemet tycker jag är att hon inte äter. Troligen mår hon lite illa så matlusten är puts väck. Jag är glad att vi den här gången lyckats ”göda” henne inför löpet så att hon har lite att ta av med det märks redan att hon tappar i vikt. Där har nu operation mata Sintra kört igång. Det innebär att det i kylen finns köttfärs, leverpastej, lax och grädde, allt avsett för Sintra. Och det innebär också att jag nu kan hamna sittande framför henne (där hon ligger), på golvet, vid hennes säng, under bordet… och där handmata henne. Jag delar köttfärsen och leverpastejen i bitar och matar henne med, jag håller fram en skål med grädde så att hon dricker. Ja, jag (och vi) gör allt för att hon ska äta och dricka. När hon till och med ratar grisöron vet man att det är något som inte stämmer… Hade hon inte löpt och hade vi inte vetat att hennes mormor var likadan hade vi nog blivit riktigt oroliga. Det är ju inte så att hon är stor i maten från början så ett sånt här avbräck märks rätt tydligt i omfång på henne.
Vi får hoppas att matlusten kommer tillbaka efter löpet. Till dess fortsätter vi att truga henne. Det finns liksom inget alternativ. Hon behöver all energi hon kan få.
en lisa i livet 