Båtmässan 2011

Maken och jag hade det hela planerat. Checka in på hotellet, åka till Båtmässan och sedan njuta en god middag på 28+. Jag hade dessutom lagt till att vi skulle stanna kvar i stan på lördagen och shoppa också.

Många gånger när man planerar allt i detalj händer det att man blir besviken för att det inte blev som man hade tänkt. Vi blev INTE besvikna. Det blev bättre än vi hade tänkt 🙂

Vi fick plats för bilen i hotellets garage, rummet var fint och när vi sen kom till mässan blev vi bjudna på bubbel i första montern. En riktig kalasstart på kvällen alltså. Ovanpå allt hittade jag mig själv i bikini på framsidan en båtbroschyr. Vem hade kunnat tro det (det är jag som är hon till vänster…)?

Det var fullt med folk på mässan och vi strosade runt och tittade på allt möjligt. Plötsligt kastade sig någon över mig, över monterstaket och mellan människor. Det tog en stund innan jag såg vem det var – en av kompisarna som vi seglade med i somras. De som har båten Indiscretion. Så är det lite när man går på båtmässan. Överallt finns det människor man känner igen eller är vänner med. ”Kändisen” som var roligast att se igår var nog Pelle Pettersson och då var han inte där p g a kläderna som han har gett namn till utan det handlar om ett projekt med Maxi Yachts där han är involverad. Det ska bli spännande att följa.

Lite ostron, hummersoppa och ett glas vitt smakade gott och fyllde på energinivån efter en stunds strosande.

Nu hade vi inte tänkt handla något på Båtmässan men helt plötsligt var vi en monter med jättesöta barnkläder (nej – inga fler barn här inte) men de hade även lite inredning som vi föll för. Till bra pris dessutom. DiKo Design hette de och plötsligt fann vi oss bärande på en söt hylla.

En stund irrade vi nästan bort oss. Det var motorbåtar överallt men vi hittade rätt igen och snart hade vi segelbåtar runt oss igen.

Efter att ha tittat på lite plottrar och annat smått och gott  kände vi oss sen nöjda med besöket och lämnade mässan – även om vi planerar att åka dit igen nästa helg 🙂

Båtsäsongen 2011 har nu officiellt börjat.

 

Influensakänning?

När jag vaknade idag hade jag ont i kroppen och under dagen har det bara blivit värre. Det är även tungt att andas och jag har ont i magen. Kan det vara så att jag står på tur att drabbas av den influensa som cirkulerar för visst har jag lite feber också?

Nejdå! Så är det inte! Symptomen beror på träningsvärk efter gårdagens träning med Bluewater Girls. Rapporterna från de andra tjejerna duggar tätt och beskrivningarna är jätteroliga att få ta del av och varje gång jag skrattar åt vad de skriver gör det ont i magen. Någon beskriver att det känns som att brösten är på väg ut genom armhålorna och någon annan att andningsuppehåll är det enda som lindrar smärtan. Är träning verkligen bra? Varför utsätter vi oss för det när det blir sån massiv träningsvärk av det? Och varför gör vi det om och om och om igen?

Det måste bero på Mark. Och träningsvärken, den är egentligen Mark-värk. Eller som någon beskrev det: ”…den bästa av värkar”

Filmtajm kanske

Har blivit tipsad om filmen Taken av en kollega och vän. Frågan är om en onsdag är en bra kväll att se den? Vad jag förstår är den ruggigt otäck.

Vad den handlar om?

Bryan gav upp sitt jobb inom CIA för att kunna bo nära sin f.d. fru, Lenore (Famke Janssen – X-Men) och dotter, Kim (Maggie Grace – Lost) i Los Angeles. Han vet att han åsidosatt dem bägge och aldrig varit en närvarande pappa. Detta vill han råda bot på nu och det svider lite extra att fruns nye make är rik, trevlig och skämmer bort hans dotter rejält.

Bryan har dock svårt att koppla bort sitt förflutna och ser faror överallt. När hans dotter vill resa till Paris med en kompis motsätter han sig det bestämt, men ger efter för att vinna pluspoäng hos dottern, Hans värsta mardröm besannas dock när dottern blir kidnappad. Bryan har endast 96 timmar på sig att rädda henne från att säljas som prostituerad och troligen aldrig mer återfinnas i det oändliga sexträsket därute.

Jag får olustkänslor bara av beskrivningen…

Uppkopplad dotter

Yngsta dottern bär nu runt på en bandspelar-EKG och har elektroder fästa på sig. Det ska hon har i 48 timmar så på fredag är det dags för ett återbesök  på Östra igen. Det känns lite konstigt att hoppas att hon ska få många hjärtrusningar under de här dagarna. Till och med fel. Ändå är det det vi vill få – många registreringar så att det finns massor med information till den kommande operationen. För visst är det så att det är i år som hennes hjärtfel lagas? Förra året och de försöken lägger vi bakom oss…

Nu har hon åkt iväg till handbollen, för dagen iklädd lite andra kläder än hon vanligen har när hon tränar. Inte för att det syns på utsidan, utan det är under som det har blivit lite specialare för att inte bandspelaren ska hoppa runt. Tajt linne, bandspelaren, ytterligare ett tajt linne och sen en t-shirt… Vi pratar lager på lager på lager 🙂

Imorgon ska hon spinna tillsammans med maken och det tillsammans med dagens handbollsträning borde ge de registreringar som vi hoppas på.

Det hoppas jag innerligt. Håll tummen!