Det var länge sedan döttrarna var små och jag var med dem ute i snön och lekte men takterna satt fortfarande i. Jösses vad roligt vi hade systerdottern och jag. Hela trädgården är nu full med snöänglar. (Vissa är dock modellen större och gjordes av hennes far när vi badade tunna på julaftonskvällen)
Överst på min önkselista stod att får fira jul med familjen och det fick jag :-). Något jag är mycket tacksam för. Sen fanns det ett par grejer till som jag hade önskat mig.
Det ena var ett halsband från Unicef och det andra var en väggljusstake från Pluto Produkter.
Tomten kom med båda så uppenbarligen har jag varit snäll i år. 🙂
Varje jul är speciell på sitt sätt. Så även årets jul. Alla jular ska vara speciella. Tänk om det gick slentrian i dem och tänk om man var tvungen att ha dem på exakt samma sätt som de alltid har varit. Visst är traditioner viktiga men även att förbättra och utveckla dem. Varje person som är med bidrar ju med sin del.
I år var det extra roligt att min mormor orkade åka ända hit för att hälsa på. Hennes resa med riksfärdtjänsten tog 3½ timme hit och 2½ timme hem. Det är långt och för en 92-åring blir det jättelångt. Ändå sade hon idag, när hon ringde och tackade för senast (och bad oss skicka med mamma lite julskinka), att hon redan ser fram emot nästa år 🙂
Roligt var det också att ha en fyråring i huset på julafton. Snacka om att julen är barnens högtid. Hon och hennes familj, lillasyster med familj från England, bidrog även de till en underbar julafton. För att inte tala om maken, döttrarna och mamma. Och så tomten förstås. Även han hittade hit.
Ny men troligtvis bestående tradition var ett julbad i tunnan när alla julklappar var utdelade. 15 minusgrader och stjärnklart. Det kunde inte bli en bättre avslutning på en fantastisk julafton.
Allt är nu klart och det är med förväntan jag ser fram emot julafton imorgon. Förväntansfulla är även döttrarna. Trots att de numera räknas som vuxna tittar de extra noga på paketen som ligger under granen. För dem blir nog dagen imorgon lång – innan det är dags att öppna julklapparna.
Jag låter julfriden ta över!
Två av döttrarna och jag var på Göksäter idag. På väg dit körde vi förbi platsen där båten ligger uppställd under vintern och då dök tanken upp. Klart vi skulle julpynta Aquelina också. För att inte kompisbåten Alinde som ligger bredvid skulle bli avundsjuk pyntade vi henne också.
Man har ju inte roligare än man gör sig.
en lisa i livet 