Att ha höga förväntningar

Sedan jag fick reda på att jag skulle på julbord på Salt & Sill ikväll har jag sett fram emot det. Jag hade ju varit där tidigare så mina förväntningar var höga.

Ibland när man har höga förväntningar slutar det med att man blir besviken så ju närmare kvällen kom desto mer försökte jag dämpa mina känslor.

Jag hade inte behövt oroa mig. Julbordet var fantastiskt på alla sätt. Med alla sätt menar jag maten, miljön, servicen och sällskapet.

Jag fokuserade på sill och lax och kommer inte behöva äta förrän på julafton efter det. Variationen var oändlig och smakerna spännande. Efter en liten smakbit av det mesta på efterrättsbordet var jag sen mer än nöjd.

Nu kan jag börja se fram emot nästa år – och då vill jag ta med mig maken också. Han har fortfarande aldrig ätit julbord där.

Koncentrerad träning och en ny ledare!

Vad gör man inte för att stötta en blivandet Friskisledare!

Alltså blev det två träningspass idag. Först skivstång kondition och sen ett steppass där det var dags för diplomering av en ny ledare. Efter enbart en sallad till lunch ”smet jag”  från konditionsdelen på första passet (körde bara skivstångsdelen – eller bara förresten…) vilade en stund och fyllde på energi med en ”bar”. Sen blev det step!

Om hon blev godkänd som ledare? Klart hon blev. Hon var superbra! Ett stort grattis till den underbart duktiga nya ledaren!

Det blev en riktig genomkörare och kroppen protesterade sådär härligt båda passen var över. Ja, jag tycker att det är härligt men så är jag kanske lite skadad 🙂

Efter en kanonmiddag lagad av maken och en välbehövligt dusch är jag nu en ny människa med massor av enerig. Undra vad jag ska använda den till?