Man brukar ju säga att vissa människor som har lite mer tur än andra halkar in på olika saker på bananskal. Jag säger att man väljer att trampa på bananskalet och därför har mer tur.
Idag har mellandottern trampat i hela fruktskålen tror jag :-). Från att inte ha sommarjobb blev hon uppringd hemma och har nu sommarjobb. Börjar imorgon gör hon också!
Fruktsallad är gott 🙂
Ett jättegrattis till yngsta dottern som fyller 15 år idag! FEMTON! Nästa vuxen…
Sist ut i en systerskara på tre, med tre år upp till ena storasystern och 4½ till den andra. En tjej som tidigt jämförde sig med systrarna och gärna skulle kunna samma saker som de eller till och med vara bättre.
Jag kommer ihåg när hon hade ritat en av sina första huvudfotingar, den jämfördes snabbt med systrarnas prinsessor med långt hår och vackra klänningar – och sen ritade inte hon mer på flera år. Och när hon absolut skulle ha av stödhjulen och sen blev för***nad över att hon inte kunde cykla, tills hon bara några dagar senare satte sig på cykeln och cyklade iväg som om hon aldrig hade gjort annat. Eller när hon lärde sig simma och sen tog simborgarmärket samma vecka… Och så har det fortsatt.
Jag hoppas och tror att hon numera vet att hon inte måste tävla med någon. Hon är helt enkelt bäst som hon är! Min lilla tös! Och även om hon är dryga decimetern längre än mig numera kommer hon alltid att vara min lilla tös.
(de där huvudfotingarna gjorde hon i och för sig några av på de nytapetserade väggarna i vårt förra hus, med röd krita, i storlek som hon själv – och sju stycken!)
Stensomnade när vi kommit hem från sjukhuset och sov i två timmar. Har nu varit vaken en stund och ser fram emot att få gå till min granne som bjuder på middag. Hennes dotter fyllde år i förra veckan och med allt som hänt senaste veckan har vi fortfarande inte hunnit fira henne. Nu blir det lite av ett gemensamt firande för henne och yngsta dottern som fyller år imorgon.
Middag och tårta blir jättebra idag – och visst är presenten till hennes dotter perfekt? Yngsta dottern får vänta på sina paket till imorgon :-).
Sen ska jag sova ännu mer. Hur trött är egentligen normalt att vara?
Ekg’t är gjort och nu väntar vi bara på att en läkare ska titta på det för en bedömning. Om allt är som det ska får vi permission över natten. Då kan yngsta dottern få vakna hemma på sin födelsedag.
Hoppas!
Fast Östra heter det ju inte längre. Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus ska det vara. Men jag (och säkert många fler) kommer nog att fortsätta kalla det Östra även framöver.
Kl 9 imorse kom vi hit, yngsta dottern och jag. Under tre dagar ska hennes nya mediciner ställas in och vi är många som håller alla tummar för att de kommer att fungera klockrent. Vet framförallt en tjej som längtar efter handboll.
Vilken skillnad det är på den här avdelningen jämfört med avd 91 (vuxenavdelning) på Sahlgrenska där vi var sist. Här är allt barnanpassat och även om dottern inte tillhör de yngre på avdelningen så tror jag att hon trivs bättre här än på vuxenavdelningen. När hon hade stuckits fick hon till och med titta i presentlådan – och där valde hon en rosa penna :-). Det skulle nämligen tas prover, blodtryck och ekg och innan hon kunde få sin första tablett skulle provsvaren komma tillbaka. Första tabletten fick hon sedan vid 12-tiden.
Vid ett fick hon (vi) ett enkelrum och kunde lämna dagrummet. Då hade jag hunnit flytta på bilen till en parkering där jag kunde stå med ett p-tillstånd istället för på en av de vanliga besöksparkeringarna. Man är tacksam för det lilla. På rummet finns tv, dvd och playstation och hon har även med sig sin dator så nu är hon både uppkopplad och inkopplad (hon har en ekg-apparat på och med sig hela tiden – telemetri).
Dottern tillhör nog definitivt en av de äldre patienterna på avdelningen, här är fullt med småbarn i alla åldrar. Man slås av en enormt positiv energi här, trots att man kan se att många som är här är jättesjuka. Hela förmiddagen blev vi underhållna av en pappa som ligger här med sitt barn. Pappan håller tydligen på och lär sig spela ukulele och tränade gärna genom att sjunga och spela barnvisor för allt som ville höra. Det märktes att det var mycket uppskattat, av både barn, föräldrar och personal på avdelningen.
I tjugofyra timmar ska dottern nu övervakas innan vi får åka hem, för att sen komma tillbaka på onsdag för bl a ett fystest. Allt har hittills gått enligt plan om än väldigt långsamt. Tiden verkar nästan stå still… men vad gör väl det – bara allt blir bra…. Det är bara att hålla ut i 21 timmar till 🙂
Dottern tittar just nu på Beverly Hills på tv, chattar med kompisarna på msn, facebookar och äter choklad – henne verkar det inte gå någon nöd på.
