Två tjejer att fira

Stensomnade när vi kommit hem från sjukhuset och sov i två timmar. Har nu varit vaken en stund och ser fram emot att få gå till min granne som bjuder på middag. Hennes dotter fyllde år i förra veckan och med allt som hänt senaste veckan har vi fortfarande inte hunnit fira henne. Nu blir det lite av ett gemensamt firande för henne och yngsta dottern som fyller år imorgon.

Middag och tårta blir jättebra idag – och visst är presenten till hennes dotter perfekt? Yngsta dottern får vänta på sina paket till imorgon :-).

Sen ska jag sova ännu mer. Hur trött är egentligen normalt att vara?

På avdelning 323 på Östra

Fast Östra heter det ju inte längre. Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus ska det vara. Men jag (och säkert många fler) kommer nog att fortsätta kalla det Östra även framöver.

Kl 9 imorse kom vi hit, yngsta dottern och jag. Under tre dagar ska hennes nya mediciner ställas in och vi är många som håller alla tummar för att de kommer att fungera klockrent. Vet framförallt en tjej som längtar efter handboll.

Vilken skillnad det är på den här avdelningen jämfört med avd 91 (vuxenavdelning) på Sahlgrenska där vi var sist. Här är allt barnanpassat och även om dottern inte tillhör de yngre på avdelningen så tror jag att hon trivs bättre här än på vuxenavdelningen. När hon hade stuckits fick hon till och med titta i presentlådan – och där valde hon en rosa penna :-). Det skulle nämligen tas prover, blodtryck och ekg och innan hon kunde få sin första tablett skulle provsvaren komma tillbaka. Första tabletten fick hon sedan vid 12-tiden.

Vid ett fick hon (vi) ett enkelrum och kunde lämna dagrummet. Då hade jag hunnit flytta på bilen till en parkering där jag kunde stå med ett p-tillstånd istället för på en av de vanliga besöksparkeringarna. Man är tacksam för det lilla. På rummet finns tv, dvd och playstation och hon har även med sig sin dator så nu är hon både uppkopplad och inkopplad (hon har en ekg-apparat på och med sig hela tiden – telemetri).

Dottern tillhör nog definitivt en av de äldre patienterna på avdelningen, här är fullt med småbarn i alla åldrar. Man slås av en enormt positiv energi här, trots att man kan se att många som är här är jättesjuka. Hela förmiddagen blev vi underhållna av en pappa som ligger här med sitt barn. Pappan håller tydligen på och lär sig spela ukulele och tränade gärna genom att sjunga och spela barnvisor för allt som ville höra. Det märktes att det var mycket uppskattat, av både barn, föräldrar och personal på avdelningen.

I tjugofyra timmar ska dottern nu övervakas innan vi får åka hem, för att sen komma tillbaka på onsdag för bl a ett fystest. Allt har hittills gått enligt plan om än väldigt långsamt. Tiden verkar nästan stå still… men vad gör väl det – bara allt blir bra…. Det är bara att hålla ut i 21 timmar till 🙂

Dottern tittar just nu på Beverly Hills på tv, chattar med kompisarna på msn, facebookar och äter choklad – henne verkar det inte gå någon nöd på.

En underbar dag med döttrarna

Jösses – hemma igen efter en underbar dag på Bluewater. Dagspa är inte att leka med, framförallt inte med det väder vi hade idag.

Vi kom dit vid halv elva och togs emot, fick nycklar, handduk, badrock och tofflor. Tjejerna svidade om till badkläder och jag till träningskläder. Hade nämligen fått ett infall att boka mig på Flow-passet kl 11. Jag blev jätteglad när det visade sig att det var Mark som skulle leda passet men lite mer nervös när det visade sig att det inte var någon mer som skulle vara med. I o f s förstår jag det, så fint väder som det var idag men de gick miste om något.

I beskrivningen av passet står det: Lugnt pass med rörlighetsövningar, andningsövningar samt stretching. Visst – det var lugnt men otroligt tufft. Säkert extra tufft eftersom jag fick extra hjälp så att jag verkligen gjorde varenda rörelse rätt. Det var ett otroligt häftigt pass och jag gick därifrån med en mycket go’ känsla i kroppen. Nu är frågan bara om jag kommer att ha träningsvärk imorgon? Har hittills aldrig varit på ett pass med Mark där jag inte fått träningvärk…

Efter att ha bytt om till badkläder anslöt jag mig till döttrarna som hade ”ockuperat” den södra delen av den övre altanen. De låg i varsin solstol och bara mös. De hade bastat en stund men sedan bestämt sig för att det var utomhus som gällde. Och så blev det också – hela dagen. Visserligen med avbrott för att bada i de olika poolerna men ingen kände att bastu tillförde något extra idag. Solen gassade från en klarblå himmel, temperaturen låg runt 20 grader och det fläktade lite lagom. Helt underbart alltså!

Frukt, lunch (sallad till tjejerna och räksmörgås till mig), vatten och ännu mer frukt. Oss gick det verkligen ingen nöd på. Inte ens när yngsta dottern råkade få världens största flis i foten. Nej, då trollades det fram både pincett och nål så att jag kunde operera henne 🙂

Väl hemma kunde vi konstatera att solen hade tagit. Mellandottern och jag bränner oss mycket sällan men äldsta och yngsta dottern var lite lätt rosafärgade. På yngsta dottern har det redan börjat lägga sig och blir nog en klädsam solbränna vad det lider. Hon har redan nu mer färg än hon haft de senaste året då hon gömt sig för solen 🙂

Jag har haft en underbar dag tillsammans med mina döttrar – det får nog bli en tradition det här – att åka på spa med dem en gång om året. Vilka fantastiskt underbara tjejer jag har!

Ska snart iväg på Dagspa på Bluewater

Vi ska koppla av, bada, sola, basta, mysa och bara ha det bäst. Det finns det ett stort behov av just nu.

Imorgon läggs nämligen yngsta dottern in på Drottning Silvias sjukhus för att få nya mediciner för sina hjärtfel. Eftersom operationen inte lyckades och felet/felen sitter lite krångligt till, finns det en högre risk för pacemaker om det gör operationen igen. Pacemaker på en så ung person som hon vill de undvika. Istället plocker läkarna fram de bättre medicinerna. Anledningen till att hon inte fick dem i väntan på operation var att man räknar operationen som botande i så hög utsträckning och den här medicinen tydligen är så mycket dyrare för sjukvården. När hon sen är äldre och dessutom upplever medicinerna som ett hinder för hennes vardag då kan hon ta ett vuxet beslut för hur hon vill göra. Jag hoppas dessutom att forskningen då har gått framåt så att riskerna för henne minskar vid ett ingrepp.

Så, imorgon kl 9 ska vi vara där. Då blir hon först undersökt och sen uppkopplad med en EKG-maskin. Den ska hon var uppkopplad under hela tiden de ställer in medicinen på henne. Som en försiktighetsåtgärd. Som avslutning ska hon göra ett fystest på onsdag eftermiddag och då hoppas jag (håller alla tummar jag har) att det visar sig att medicinen fungerar som det är tänkt. Ett extra plus är att hon nu inte behöver äta betablockerare längre.

Idag tänker vi inte på det alls. Idag ska vi bara ha det gott!