Yngsta dottern har fått en ny handbollsros. Det var efter insatsen mot Lysekil igår. De vann matchen och dottern, som stod i mål under första halvlek, släppte bara in ett mål – och det på straff!
Hoppas nu bara att hon snart blir helt bra i foten. Verkar knepigt det där med att stuka sig.
Sitter här helt tagen av känslor. Tårarna rinner på mina kinder. I mitt förra inlägg skrev jag om min mormor och morfar. Min mormor har jag fortfarande hos mig men morfar gick bort för några år sedan. När jag skrev om honom kände jag plötsligt en enorm saknad. Även om jag vet att han finns med på sitt sätt ändå.
Minns hans arbetsrum i källaren i Sandared som luktade papper. Jag minns alla hans tygprover som vi fick leka med där. Jag minns när jag som liten flicka var och hälsade på mormor och morfar och morfar jobbade (han hade eget företag och jobbade hemifrån) och jag fick sitta tyst i soffan i hans arbetsrum när han ringde viktiga affärssamtal och pratade konstiga språk. Jag minns när vi byggde en snögrotta (vintern 78/79) och klädde den invändigt med tygprover. Jag minns så mycket och så många olika saker för jag fick vara med honom i 34 hela år. Så lång tid ger många lyckliga minnen att komma ihåg. Kanske är det därför tårarna rinner nu? Kanske är det glädjetårar! Men jag vet att jag är glad att även mina barn har fått många år med honom som gett dem många lyckliga minnen.
Idag saknar jag dig morfar, men på ett bra sätt!
Världen bästa mormor – världens starkaste mormor!
Jag älskar dig! Grattis, grattis!
Visst är hon vacker! Den här bilden och några till, som är tagna när hon och morfar gifte sig 1942, fick jag av henne idag. De betyder redan mycket för mig!
Hon betyder mycket för mig och minnet av morfar likaså.
Det börjar dra ihop sig. Alldeles strax åker jag till Stenungsbaden för att som Special Guest tillbringa ett dygn under det som går under namnet träningshelg. Jag kommer att blogga för dem om min vistelse där på deras blogg
Följ mitt dygn på Stenungsbaden där.
Var i veckan ute och åt tillsammans med en kär väninna. Mitt i veckan är inte utbudet så stort i Stenungsund men jag hade fått tipset att gå till Ti Amo. De skulle visst ha bra kött bland annat.
Vi kom dit och satte oss längst in i lokalen. Visserligen var det rätt tomt där men man kunde ju aldrig veta om det skulle drälla in massa folk för att hänga i baren och titta på hockey eller fotboll. Sånt håller inte jag direkt koll på… Kyparen (heter det så på en pizzeria) kom och tog upp beställningen och vi satsade på helstekt oxfilé. Här gällde att testa tipset.
Det föll mycket väl ut. Vi hade båda önskat köttet på olika sätt. En ville ha medium och en rare och det fixade de. Dessutom var köttet så mört att det nästan smälte i munnen. Ingen av oss ville ha potatis till (GI…) men kocken fixade en mycket fräsch sallad till oss och även lite wokade grönsaker. Det enda jag inte kan kommentera är hur husets vin var. Jag körde nämligen och glömde fråga min väninna hur vinet var.
Toppbetyg alltså – om man bortser från miljön… 🙂
en lisa i livet 