Den här veckan har mellandottern och hennes sambo mönstrat på Aquelina. För dotterns sambo var det första långa turen med båten och han fick verkligen en rivsrart med den långa etappen igår. Dottern hittade snabbt tillbaka till sina gamla rutiner på båten och somnade gott.
Hon sov nog minst sex av de sju och en halv timmarna som överfarten tog.
Till på torsdag får vi låna dem innan de mönstrar av för den här gången. Hoppas att vi nu skapat en tradition.
I höst händer det. Då ska äldsta dottern göra en överviktsoperation (duodenal switch). Det är ingen enkel resa hon har framför sig men hon är målmedveten, fokuserad och väl medveten om att det krävs en stor egen insats.
Redan nu, innan hon ens hade fått kallelsen, har hon utretts och bedömts och när remissen väl gick iväg hette det ”för ställningstagande till överviktskirurgi”. Ett år bara för utredningar, samtal och provtagningar men nu är hennes första delmål inom synhåll.
Vill du kan du följa hennes resa här.
Med massa vind i prognoserna (lite för mycket för att vi ska tycka att det är nödvändigt att röra på oss när vi har det bra) valde vi att ligga kvar i Skärhamn idag. Långfrukost med färska frallor, sillunch, bokläsande i sittbrunnen i solen och som avslutning en mycket trevlig grillning med två andra familjer. En onsdag i juni kan liksom bli himlans bra då.
Funderar bara på varför jag är så trött… Kan det vara så att kroppen liksom tar igen sig lite eftersom jag har semester?
Vi visste att vi ville till Smögen idag och vi lyckades ta oss dit. Från Bohus Malmön till Smögen är det typ jättekort men vi hade ändå hoppats få segla. Ska man segla får det hemskt gärna blåsa mer än 2 m/s så det fick bli motorgång igen…
Fint var det i alla fall och det njöt vi av på vägen.
Framme i Smögen fick vi finfin längsplats (båtens sida ligger mot bryggan). Att ligga så gör livet mycket enklare om man har hund, vilket vi har, för då slipper man vrida sig runt segel och annat, bärandes på 20 kg hund, när man ska gå i land. Och gå i land vill man göra i Smögen. Det finns ju typ miljarder med affärer och även om den stora kommersen inte riktigt verkar ha dragit igång bidrog jag lite till dagskassan i Tenson-butiken.
Det är mer båt här än jag trodde så det har varit mycket folk som rört sig på bryggan. Lagom mycket. Alla verkar precis som jag, ha njutit av solen och faktiskt värmen. Jag har faktiskt haft shorts och linne på mig hela dagen. Det hade jag inte riktigt räknat med.
Smögenbryggan är speciell och jag gillar att gå omkring och titta på miljöerna. Typiska bohuslänsmotiv men ändå speciella för Smögen.
Vackert är det!
I morgon går vi söderut igen. Vi har lyckats få tag på en båtplats i Göteborg (hårdvaluta) under avslutningen av Volvo ocean Race till helgen och att få se inport-racet på lördag ser jag verkligen fram emot.
Kanske blir det Skärhamn imorgon. Kanske blir det Marstrand. Det visar sig.
Nu är det dags att sova efter en härlig avslutning av dagen med sol i sittbrunnen länge. Till och med Sintra verkade njuta av den.
Idag för 25 år sedan blev vi man och fru. Han, maken och jag. Vi vigdes i Strömstad kyrka på midsommarafton och än kan döttrarna kivas om att de nog faktiskt var med. Äldsta i magen och de två andra i pappas pung. Det där med pappas pung sades av mellandottern när hon var tre och ett halvt år och det där med hur det hade blivit en bäbis i min mage var väldigt spännande (jag väntade yngsta dottern).
I lördags gifte vi oss igen. Eller som det heter, förnyade våra löften. Tillsammans med nära och kära och på klipporna vid havet. Det var starkt. Det var fint!
Det var nästan starkare och finare än då, 1990. Jo. Faktiskt! Mycket tack vare makens ord till mig, döttrarnas sång (Sonja Aldéns – Du är allt) och ord till oss under ceremonin och alla som var med. Jo – jag grät en skvätt och jag vet att fler än jag gjorde det.
Efteråt blev det kalas för självklart ska sånt firas. Det var tal och det var sång och massor med härliga människor. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad och rik. Enda missödet var när vi skulle sätta oss till bords. Två personer saknade platser. Jag hade haft sådan fokus på alla gästernas bordsplacering att jag hade missat mig och maken. Hoppsan liksom. Vårt värdpar löste det galant. Ja – de löste allt precis hur bra som helst. Världens bästa värdpar om du frågar mig.
Värdens bästa gäster hade vi såklar också. Inte nog med att de är dem de är, de delade in sig i lag och tog hand om allt. Maken och jag fick inte komma i närheten av köket. Sade jag världens bästa gäster? Vid två låste och larmade vi lokalen lagom möra och lyckliga efter en helt fantastisk fest.
Måste bara visa en skymt av tårtan från en bild som yngsta dottern tog. En av vännerna, tillika granne, gör helt magiska tårtor. Den här var inget undantag! Och den var fantastisk god!!!
Hela alltet är nu ett mycket fint minne som jag för alltid kommer att se tillbaka på med ett varmt hjärta och stort leende. En av de bästa dagarna i mitt liv faktiskt! Jo! Så är det.
Nu kastar vi loss och tar oss en semestervecka. Mannen i mitt liv och jag. På väg mot nästa 25 år.
en lisa i livet 