Sitter på en bänk utanför Sahlgrenska tillsammans med maken. Mellandottern har kommit hit för att hälsa på och vi lät dem få vara lite ensamma.
Just nu snurrar det lite i huvudet av vad läkarna berättade eftersom vi hade en helt annan bild. Huvudsaken är att yngsta dottern mår bra och det gör hon! Att räta ut frågetecken får vi göra senare.
Tre och en halv timme efter att vi hade lämnat Sahlgrenska ringde en sköterska och berättade att de nu skulle börja väcka yngsta dottern.
Vi hann precis tillbaka innan hon skulle köras till uppvaket och där är vi nu.
Vi fick följa med yngsta dottern hela vägen in i operationssalen. Visst, vi fick ta på oss rockar och blåa mössor, något som fick dottern att fnissa en del. Jösses vad människor det var där, och apparater och sladdar. Alla var väldigt måna om att vi skulle få vara nära och såg till att det fanns plats för oss. Hon somnade vid halv nio med sin hand i min. Skulle tro att hon tänkte på handboll – hon blev nämligen uppmanad att tänka på något bra för att drömma om det.
Nu har vi massor av tid att fördriva i väntan på att de ringer oss och säger att det är klart. När hon gjorde ingreppet 2002 tog det nästan sju timmar så vi är förberedda på att det kan ta lika lång tid idag.
Den här gången tänker vi däremot inte åka till IKEA. Det gjorde vi sist och då kom vi därifrån många tusenlappar fattigare. Det roliga var att veckan efter lämnade vi tillbaka nästan allt – vi hade bara shoppat för att tänka på något annat…
Nu har vi precis ätit frukost på Gothia. En lång frukost, med massor av mat. Frågan är vad vi ska hitta på nu. Det är ju jättefint väder så vi funderar på att åka ut till Långedrag. Kanske ta en promenad vid havet och möjligen ta en sväng förbi Stadium XXL. Där borde det väl inte bli så dyrt.
Redan tjugo över fem ringde klockan imorse. Yngsta dottern var fastande sedan midnatt och maken och jag hade bestämt oss för att äta frukost på stan så det blev bara en snabb kopp kaffe innan vi körde mot Sahlgrenska.
Jag är förvånad över hur mycket trafik det ändå var så tidigt men vi var framme vid sju, precis som vi skulle.
Nu väntar vi på rummet på avdelningen på att allt ska dra igång… Det ska bli skönt när det hela är över.
Jag visste att dagen idag skulle vara lite jobbig och även att morgondagen kommer att bli det så jag bestämde mig att jag bara måste klämma in onsdagsträningen på Bluewater innan allt drog igång.
Visst – min prioritering ledde till att familjen gjorde en kupp. Eftersom jag fyller år idag och tänkte köra hemifrån vid sju drog de lott om att uppvakta mig på tisdagkvällen istället. Och så blev det. De sjöng och jag fick paket. Yngsta dottern var dock inte riktigt med på noterna och sade att hon minsann skulle ställa klockan och sjunga för mig på morgonen. Jag hörde hennes klocka och att hon stängde av den men henne såg jag inte innan jag åkte 🙂
Tillbaka till träningen…
När jag kom dit möttes jag av personalen på Bluewater som hade instruktioner från Mark.
Ta med varsinn matta och vikter ut på altanen och spring sedan tre varv runt Stenungsbaden som uppvärmning…
Ingen vågar säga emot en direkt order så trots att han själv inte syntes till vågade vi inte annat än att göra som vi blev tillsagda. Men ok – vädret var i alla fall på vår sida. Solen sken och Hakefjorden var så där fantastiskt blå som den är ibland.
När vi kom nerför backen mot bryggan sista varvet stod han där och sen var det bara att köra! Idag var fokus på A R M A R. Så tunga som de var på slutet har jag nog aldrig varit med om. Vi jobbade både med 2,5 kgs vikter och med gummiband (ingen vågar ta 2:orna längre) och jag måste säga att jag själv gillar gummibanden bäst. Sen har det kanske att göra med att när vi jobbar med dem står vi så att vi ser ut över Hakefjorden…
Come on girls – let’s go for a walk!
Hoppsan – vad hände nu? Skulle vi få avsluta med att promenera ett varv? Nej, nej. Så var det verkligen inte. Ruscher uppför backen mot parkeringen. 5 stycken! Efter första var jag död, efter andra var jag dödare, efter tredje var jag dödast och sen gjorde jag två till. Säga vad man vill men han vet hur man peppar folk! Som belöning fick vi faktiskt bananer och DET var verkligen välbehövligt. Alla var vi helt slut! Men vilken träning det hade varit – och vilken utsikt vi hade haft medan vi tränade – och mina tankar var fullt fokuserade på det och inget annat.
(bilden lånad från Stenungsbadens hemsida
en lisa i livet 