Dags att kalla in förstärkning. Är liksom evigt trött på att inte vara pigg. Eller pigg är jag ju men också vansinnigt trött.
Så – nu blir det till att sätta in det tunga artilleriet! Vill minnas att jag testat tidigare men jag kan för mitt liv inte komma ihåg om det var bra.
Kanske kan det hjälpa mot dåligt minne också…
Idag var det dags för besöket som jag sett fram emot med lite blandade känslor. Besöket hos ortopeden inför en eventuell operation av min högerfot. Det går liksom inte att blunda för den Halux valgus som jag har där längre. Periodvis har jag så ont i knölen att jag inte ens kan ha täcke liggande mot den och täcke är ju det lilla problemet. Tänk skor…
Egentligen skulle jag varit hos ortopeden redan för tre veckor sedan men då låg jag hemma sjuk och det fanns inte minsta chans att jag skulle kunna ta mig iväg.
Så – nu blir det röntgen om 4-5 veckor och en operation i maj (troligen). Jag är lite lätt kluven inför det och framförallt då att vara vaken under själva ingreppet. Men – har yngst dottern kunnat vara vaken under tre hjärtoperationer borde väl jag kunna fixa det här. Bara jag slipper höra när det sågar av benet i foten. Blä…
Innan det är dags passar jag på att träna på att halta för plötsligt fick jag väldigt ont under ena hälen och doktor ortoped kunde bekräfta min aning om hälsporre. Satan i gatan vad ont det gör. Och då inte bara när jag går på den. Det blir tejp, övningar och fotriktiga skor ett tag framöver. Bring on the festive season. Svarta gympaskor gör sig finfint till jul- och nyårsblåsan.
Efter en dunderkur med penicillin borde jag vara frisk nu. Eller är det att ha för höga krav kanske? Sista tabletten tog jag i måndagskväll och idag känner jag mig sämre igen och nu på ett annat sätt.
Jag orkar inte med en sväng till – Vill bara få bli frisk nu. Vill ju träna och gå långa promenader men inget funkar. Hostar som en tok och har ont både här och där.
Valet av lunch fick bli ett lite desperat försök att fixa till det hela lite. Vi har en sån där matautomat på jobbet och i den finns en nudelrätt som är tappa-känslen-i-läpparna-stark. Den valde jag.
När väl känseln kommer tillbaka hoppas jag att alla förkylningssymptom är borta. Det borde de väl vara? Eller?
Det tar visst på krafterna att vara sjuk. I alla fall så länge. Idag var första dagen tillbaka på över en vecka. Behöver jag säga att jag nu är trött?
Kvällen tänker jag tillbringa i soffan. Barasåattnivet!
Att vara sjuk några dagar då och då kan vara ok men att bli liggande en hel vecka är det verkligen inte. En hel vecka bara försvann liksom. Och inte bara veckan utan även 50-årskalaset som vi skulle åka på i Stockholm och som fick avbokas. Nej – det var ingen vidare bra vecka. Soffan, sängen och tv’n har varit mina bästa kompisar. Ja, tillsammans med penicillin och ipren/alvedon förstås. Jag kan konstatera att det finns väldigt dåliga tv-program. Riktigt kassa till och med men det var först mot slutet av veckan som jag kom på att jag ju kunde titta på annat på Netflix istället.
Som den eviga optimist jag är trodde jag nog att det skulle gå över snabbare än det gjorde men det var egentligen först igår som jag började känna mig bra igen. Det firade jag med att åka till skogen med Sintra. Det blev en promenad i vackert väder och med Sintras kullbror Rufus med matte. Hon hade också legat sjuk hela veckan så vi hostade oss runt spåret. Hundarna hade roligt i alla fall och de blev både blöta och smutsiga men framförallt riktigt glada.
Glad igår var också maken som kunde vara med på en Dragon Force-tävling på segelklubben och det i strålande sol. Ett litet plåster på såren efter att inte ha kunnat åka på baluns i huvudstaden.
Den här veckan lär det hända betydligt mer…
en lisa i livet 