Den försvunna veckan

Att vara sjuk några dagar då och då kan vara ok men att bli liggande en hel vecka är det verkligen inte. En hel vecka bara försvann liksom. Och inte bara veckan utan även 50-årskalaset som vi skulle åka på i Stockholm och som fick avbokas. Nej – det var ingen vidare bra vecka. Soffan, sängen och tv’n har varit mina bästa kompisar. Ja, tillsammans med penicillin och ipren/alvedon förstås. Jag kan konstatera att det finns väldigt dåliga tv-program. Riktigt kassa till och med men det var först mot slutet av veckan som jag kom på att jag ju kunde titta på annat på Netflix istället.

Som den eviga optimist jag är trodde jag nog att det skulle gå över snabbare än det gjorde men det var egentligen först igår som jag började känna mig bra igen. Det firade jag med att åka till skogen med Sintra. Det blev en promenad i vackert väder och med Sintras kullbror Rufus med matte. Hon hade också legat sjuk hela veckan så vi hostade oss runt spåret. Hundarna hade roligt i alla fall och de blev både blöta och smutsiga men framförallt riktigt glada.

10013873_10152328678956116_5368958208542952245_n 10264941_10152328679066116_7535301996024630881_n 10734000_10152328678816116_4779908459792642698_n 10802043_10152328678926116_4683261849582066494_n

Glad igår var också maken som kunde vara med på en Dragon Force-tävling på segelklubben och det i strålande sol. Ett litet plåster på såren efter att inte ha kunnat åka på baluns i huvudstaden.

1441403_10152328682931116_1883617785647910272_n 10177300_10152328682581116_5904639071305148261_n 10271472_10152328682521116_5411832211797333615_n

Den här veckan lär det hända betydligt mer…

Ostbågar mot feber?

Ligger hemma sjuk med allt man kan råka ut för inklusive öroninflammation. Det sistnämnda trodde jag mest drabbade barn.

Ramlösa är en självklarhet när man har ont i halsen (iskall) men nu verkar jag få lägga till ostbågar också. Det verkar helt klart funka även om både Ipren och penicillin också ingår i dieten.

Ja, och så dubbelnougat också. Det kom yngsta dottern hem till mig med. Guldstjärna på det liksom.

IMG_0642.JPG

Bara det lurar mig så…

När regnet står som spön i backen och det blåser från alla håll samtidigt, då är det faktiskt ok att hoppa över promenaden på lunchen. Faktiskt!

Annars har jag lärt mig faktiskt uppskatta att gå en sväng på lunchen. Med eller utan sällskap.

Tyvärr måste jag erkänna att det nog kan härledas till den Polar Loop som jag köpte för lite mer än en månad sedan. Den som mäter hur mycket jag rör mig och som hela tiden ger mig feedback. Jag får till och med varningar när jag suttit stilla för länge. Maken kallar det en modern stegräknare.

Visst är det så att mitt ”mål” är baserat på den info som jag själv har matat in men det är intressant att se hur stillasittande man (läs jag) är trots att uppfattningen att jag inte direkt är någon soffpotatis. De olika inställningarna gör att det är en kombination av olika aktiviteter som behöver till för att jag ska nå dagsmålet. Det är där lunchpromenaden kommer in. 30 – 50 minuters promenad och ett träningspass på kvällen brukar räcka för att nå målet men de dagar jag inte tränar… Ja, då behövs ofta flera promenader.

Lite kul är det – lite tävling är det och bäst av allt – jag tävlar bara mot mig själv och får massor av hälsovinster på köpet.

Migrän eller mareld

Lite skulle man nog kunna likna migrän vid mareld. Det är som tusenmiljoner små ljuspunkter. Den stora skillnaden är att mareld simmar jag gärna i och den finns på utsidan mig medan migränen kommer inifrån och till råga på allt även gör ont.

Idag lyckades jag ta medicinen i tid så efter lunch började jag kunna röra mig igen även om bakiskänslan kom då. Men det får man ta. 

Får jag välja blir det dock mareld, vilken dag som helst.