Hade laddat för att hänga på låset på gymmet kl 9 imorse men snoozade i 40 minuter. Vid 20 över nio var maken och jag ändå där och gav oss på lite styrketräning för att sen åka hem och köra yngsta dottern och ytterligar två lagmedlemmar till handbollsmatch. Vi hade sen lite pussel med att hinna med allt innan det var dags även för oss att åka till Stora Höga och titta på matchen. Duscha, lägga på förstärkningslinor på båten och helst även hinna äta. Mitt i allt ringde en kompis som skulle hämta ett överblivet skrivbord som stod i vårt garage. Han fick hänga med i tempot och fick hastigt och lustigt lite lunch hos oss. Sånt gillar jag – när det går att skapa tid för allt man vill!
Väl framme i Stora Höga (jag var lite sen) hade matchen inte börjat, domaren hade inte dykt upp. Vilken tur att det satt en i publiken som kunde ställa upp så att tjejerna kunde spela matchen – och vinna! Yngsta dottern storspelade i mål. Är så stolt över henne. Men även hela laget har blivit så mycket bättre på sista tiden. Det är ingen som är solospelare utan man involverar alla och när de nu även börjar läsa spelet utvecklas de som lag hela tiden.
Lite småspontant åkte vi sen in till stan. Ja, jag hittade ett par skor den här gången också… Vi hade tänkt oss att gå på bio men det var inte lätt att göra det spontant. Det fanns ju inga biljetter förrän 21.30 och så länge ville vi inte vänta. Det fick bli en matbit och sen hemfärd. Lite skönt att det inte blev så sent.
Håll i hatten – i natt ska det storma (säger de)
Grannarna på gatan har fullt upp. De ska lyfta taket på sitt hus för att få till en övervåning och har massor att göra innan det kan göras. Mitt i allt detta springer en ettåring runt och vill vara med och hjälpa till.
en lisa i livet 