Kraschlandning i verkligheten 

En söndag kan man hinna med mycket. Framförallt när man får en extra timma. 

Maken hade tänkt låta mig få sovmorgon men strax före åtta tyckte Philip att det var dags för mig att vakna. Om det var mig eller sängen han ville åt. 

  
Men fördelen var tiden jag fick. Tiden som gjorde att dagen räckte till att dammtorka, dammsuga, torka golv, klippa gräset, ställa undan altanmöbler, båtjobb och till och med träna. 

   
   
Under tiden fick Philip och Gnista en lekstund på stranden. Det är verkligen roligt att se hur Philip har smällt in hos oss.

   
    
 När allt var klart var det lite kvar av söndagen och maken och äldsta dottern bjöd på grillat till söndagsmiddag. 

En bra avslutning på en rätt intensiv söndag. 

Ensam är inte alltid stark

Nu är det så ibland att man inför en helg har en plan med mängder av saker att göra. När man är två känns då inte listan så jättebetungande och till och med lite rolig. Man ska ju göra något tillsammans.

När då den andre blir liggande med gallstensanfall ändras förutsättningarna och plötsligt blir listan lång. 

Men – det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i listan. En uppgift i taget och med några mysiga och välbehövliga pauser i solen blev jag nästan klar. Dammsugningen tar jag idag istället. 

   
Tyckte att jag var väl värd både ostbågar och vin när jag var klar. 


Missförstå mig nu rätt. Jag beklagar mig inte. Kände mig till och med lite nöjd och duktig efteråt. Och jag gillar inte att maken har ont…

 

Ett nygammalt arbetsrum

För några år sedan flyttade vi upp arbetsrummet i äldsta dotterns rum och gjorde gästrum på nedervåningen. Idag gjorde vi tvärtom. Omväxling förnöjer liksom. 

Lite skillnad blev det dock eftersom vi passade på att byta det massiva skrivbordet mot två lite nättare. 

Om jag är nöjd? Massor! 

   
 Kanske ett par nya (likadana) stolar bara…