Där försvann den…

Maken fick en radiostyrd segelbåt i födelsedagspresent förra våren och den blev en hit som det seglas med ofta. Många är de som håller på med radiosegling men man kan konstatera att medelåldern på herrarna (nix – har inte sett en enda dam) som står på bryggan med sina radiosändare på magen runt halsen inte är under 40. Och då är jag snäll… J Nu har jag fått förtäljt för mig att det minsann är rutinerade seglare som håller på. Sådana som har vunnit både SM och VM och till och med seglat Volvo Ocean Race med fullskaliga båtar så vi pratar om segling på blodigt allvar. Det är ingen lek alltså.

10177300_10152328682581116_5904639071305148261_n

Plötsligt städades förrådet eftersom maken behövde någonstans att vara och greja med båten. Det finns nämligen alltid något att göra med den och makens fru (dvs jag) tycker inte att det är lämpligt att han står i köket eller vardagsrummet med den. Ja båten gör ju ingen skada men alla verktyg, lösningsmedel, kondomer (!)… ja – ni fattar. Och allt tar plats och är i vägen. Nu grejar han istället i förrådet som inte varit lika välstädat sedan vi flyttade in för lite mer än 15 år sedan.

Senast han hade varit nere på bryggan och seglat kom han hem lite moloken. Något hade gått snett och ett glapp i båten ledde till att han tappade kontrollen över den. Båten gjorde då vad den är bäst på. Den fortsatte segla – rätt in i dimman – rakt ut på Hakefjorden. Efter att ha letat ett tag utan att hitta den sjösatte han sin andra segelbåt av modellen aningen större (den bakre av båtarna nedan) och seglade ett tag med den istället. Det fanns liksom inte en chans att hitta den som seglat iväg i den dimma som var.

10153821_10152627556692909_7730154595548646221_n

Jag fnissade lite för mig själv när han berättade och såg rubrikerna framför mig: ”Fartygskollision på Hakefjorden” men insåg snabbt att något av de stora fartygen som trafikerar våra vatten nog inte ens skulle märka den.

Vad gör man idag när något kommer bort? Jo, man lägger ut en efterlysning på Facebook. Vad händer då? Jo, efterlysningen delas av vänner och sedan vidare. Just den här efterlysningen nådde även en nyhetssida som i sin tur delade vidare. Många var det som såg just den efterlysningen.

Slutet gott, allting gott på! Båten hittades morgonen efter och maken fick se lycklig ut på fotot som nyhetssidan sedan publicerade tillsammans med en kort artikel.

17104668-o2GQi

De lite uppmärksamma noterar att segelnummer stämmer med det som syns på bilden lite längre upp men inte mycket annat. Kölen är kortare, den här är vit och den andra svart mm mm. Det är därför han behöver förrådet att vara i. Man kan greja massor med en seglande leksak 🙂

De måste vara i maskopi

När jag tapetserade köket för några helger sedan var jag tvungen att öppna en ny rulle för den sista våden. Man kan säga att det var lite surt. Det var liksom inte mycket som behövdes.

IMG_9403.JPG
Igår råkade jag ut för samma sak igen. Jag fick öppna en helt ny rulle för ca 10 cm tapet…

IMG_9524.JPG
Man kan fundera på om husfabrikanter och tapettillverkare är i maskopi med varandra.

Från L till H

När hon började skolan var hon en av tre i klassen med samma namn och redan då tror jag att hon funderade på det första gången.

I handbollslaget blev hon plötsligt en av fem med samma namn och vi fick frågan från henne varför vi inte valt ett av hennes andra namn som tilltalsnamn? Vi svarade att hon kunde välja att byta efter att hon fyllt 18 år.

Nu är det gjort. Anmälan om namnändring är inskickad till Skatteverket och vi får försöka ställa om. Vi försöker ställa om. Vi lär om. En gång tidigare har vi gjort det och det var när hon föddes. Hon såg nämligen inte alls ut som det namn vi hade tänkt oss utan mer som namnet på den där båten vi såg dagen innan hon föddes… Hoppsan liksom. Det tog ett tag att vänja sig då också.

Bara idag har jag nog sagt fel ett tjugotal gånger och tänkt fel ännu fler. Oj vad mycket jag måste träna på hennes nya tilltalsnamn.

…och tänk att hon tycker så mycket om just det namnet. Min mormors andranamn. Det som min mormor själv inte tyckte var så fint och inte kunde förstå att vi valde. Det namnet som jag tycker är så himlans vackert. Ett vackert namn som passar en vacker kvinna – min vackra dotter!

Man ska inte döma för snabbt…

Den stora Princessen kom inmullrandes i hamnen på Käringön någon gång mitt på eftermiddagen. Bara ”grabbar” ombord och det verkade vara ett himla röj och liv. Snabbt bestämde vi oss för att de var värsta röjargänget och skulle bli jobbiga. Hells Angels men i båt typ…

Frampå kvällningen hade flera av dem varit framme och klappat på Sintra. En av dem hade till och med tagit kort för att skicka till sin dotter som bara ”älskar hundar och er är ju så himla söt”. Och plötsligt stämde inte riktigt vår (läs min) bild av dem längre.

Precis som vi hade gjort, gick de iväg och grillade sin middag med den skillnaden att de hade med sig gitarr till grillplatsen.

Det slutade med att vi, efter middagen, flyttade över till deras båt och sjöng allsång. Vackert? Njae, men hur kul som helst. De visade sig vara helt normala och helt utan Hells Angelstendenser. Och vi – vi lämnade deras båt vid 23-tiden när det skulle gå vidare till Petterssons och tänkte att man nog ibland har förutfattade meningar…