Det trodde jag aldrig men nu verkar det hända. Frikort inom vården. Om jag har räknat rätt har jag kommit upp 1080 kr sedan den 24 november och med det inbokade sjukgymnastbesöket som kostar 80 kr är jag hemma. Det trodde jag aldrig skulle hända mig.
Tänk – ett frikort som jag hoppas INTE behöva använda!
Helgens bravader kräver en del logistik för att få 3 bilar, 2 båtar, 4 personer, 1 hund och 1 hundbur på rätt ställe vid rätt tillfälle. Tre hamnar är dessutom inblandade. Gissa vem som tänkte ut logistiken? Så här blir det:
Torsdag eftermiddag:
Fredag kväll:
Lördag morgon:
Söndag eftermiddag:
Hängde du med? Inga bilar, hamnar, båtar, hundar eller hundburar över och alla kommer till rätt ställe vid rätt tillfälle. Kanske att jag skulle fundera på att karriärväxla?
Just nu är det inte bara att ta en dusch hur som helst. Foten ska paketeras i plast och får sedan inte bli blöt.
Efter lite funderande på hur det hela skulle gå till åkte maken och köpte en pall. Den ställer jag sedan i duschen.
Efter att ha plastat in foten sätter jag mig på pallen och drar en bänk, som står i badrummet, närmare duschöppningen. Bänken har jag draperat med handdukar innan jag lägger upp foten på den och drar för duschdraperiet så gott det går.
Foten ligger på handduken som jag ska torka mig med så att jag når den när jag är klar. Det allra mest nervösa momentet är att inte halka av pallen. Tvål + plast = superhalt.
Jag torkar mig sittande så att inget vatten kan rinna längs benet för det vet ju alla. Vatten kan ta sig in överallt!!
Har jag tur har jag sedan inte förvandlat badrummet till en swimmingpool. Hittills har det gått sådär men snälla maken torkar och ser glad ut. Det hade helt klart varit krångligare utan hans hjälp, med rätt mycket just nu.
Jag ska ha min fina sko i minst fyra veckor till innan jag får ha vanliga igen.
Skor med klack kan jag glömma ett tag och jag har även fått veta att foten kommer att vara svullen över framdelen i flera månader nu. Mina vanliga skor kommer jag kunna glömma. Så nu har jag funderat lite. Och googlat. Tänker att en sko där man kan reglera vidden är det bästa och mest troliga alternativet. Inte riktigt vad jag brukar gå igång på i normala fall.
De här har jag hittat och nu försöker jag vänja mig vid tanken på att de är ”jag”. Två har jag tänkt mig. Frågan är bara vilka två. Tips någon? Hjälp mig! 😃
Det var en lång väntan idag. Först vid halv nio på kvällen var de hemma igen och vi var fler än planerat som tog emot Sintra och hennes valp Gnista när de äntligen kom hem.
Fullt ös och röj är bara förnamnet av det som sedan följde. Allt skulle undersökas av dem båda. För Gnista var allt nytt och för Sintra gällde att kolla in vad som hade hänt de senaste elva veckorna. Periodvis somnades det och vi vanliga tvåbeningar fann oss väl tillrätta på golvet.
Det här med att vi blev fler än planerat..
Jo, på hemväg från stora staden stannade Fitterbittan till och som vanligt när vi ses flög tiden iväg. Plötsligt var klockan mycket och hundarna hemma. Klockan fortsatte flyga och då så mycket att det var lika bra att duka fram kvällsmacka och preppa för nattgäst. Det är ju nästan så att man skulle kunna tro att det var planerat 😃 Vad gör man inte för lite valpmys liksom?
Sover man över blir det ju lite mys även imorgon. Jag hade definitivt gjort precis samma sak och ja, jag tänker räkna in alla hundar innan hon får lämna huset imorgon.
Nu sover snart alla och min värkmedicin börjar kicka in. Har nog tyvärr varit aningen för aktiv idag och det lär jag få sota för imorgon. Mera fot i högläge lär vara det som gäller. Och mysa med vovvarna.
