Plötsligt händer det!

När jag hälsade på syster yster i Englandet i november blev det lite strul med hemresan. Redan när jag kom till flygplatsen inför hemfärd fick jag reda på att planet var för försenat – länge… Jag misstänkte rätt snabbt att jag skulle missa mitt anslutningsplan men blev lugnad med att det skulle lösa sig.

Det gjorde det inte. Jag missade anslutningen till hemma och maken fick åka hem utan att ha hämtat mig. Ett tag såg det ut som om jag skulle bli ombokad till en annan flight med ett annat flygbolag men vid den sista avstämningen fick den hjälpsamme kundservicemedarbetaren blankt nej från flygbolaget jag hade åkt med. Nej, det var övernattning på flygplatshotellet och ombokning till en flight kl 07.00 nästa morgon som gällde. Det hela slutade med att jag köpte egen biljett sista biten och sedan fyllde i händelsen hos flightright.se (efter ett tips från en bekant).

Med tanke på det flygbolag jag hade rest med tänkte jag att mina chanser att lyckas driva ersättningsanspråk var ganska låga men så hände det. Igår fick jag ett mail. Jag skulle få pengar tillbaka från flygbolaget och jag blev i det närmaste chockskadad. Alla hade ju sagt att det inte skulle hända.

Nu återstår att se om jag även får ersättning för att jag inte kom fram i tid. Enligt flightright ska jag kunna få en rätt juste slant för det…

Orimliga krav kanske

”Nej, skaffar vi hund är en welsh är alldeles för krävande för oss”

Flera gånger den senaste tiden har jag hört samma sak och det har fått mig att fundera. Vad är det som gör att många tänker så? När jag frågat vad de tänker är svaret att man läst att en welsh kräver daglig aktivering, promenader och träning. Dessutom tillkommer pälsvård. Det här är inga nyheter för mig men nu till det jag tror är pudelns (!) kärna: Man ser de här sakerna som tre olika saker som måste göras vid olika tillfällen. Dvs en stund aktivering, x antal promenader och si och så lång tid med träning. Det är klart att det lätt verkar bli mycket tid varje dag då. MEN – riktigt så ser jag det inte.

Jag ser t ex att man, på ett väldigt naturlig sätt, kan få in både aktivering och träning under en promenad. Likaså gör man det när man är hemma och ofta utan att man tänker på det. Självklart kan man även lägga till specifika träningstillfällen när man tillsammans med hunden lägger spår, tränar agility eller rallylydnad eller annat som man känner för. Är det dåligt väder kan man till och med göra allt det där inomhus. Vi har haft korvsök inomhus massor med gånger.

Det jag vill säga är att man självklart ska tänka efter innan man skaffar hund men att sedan inte krångla till det och göra det för omständligt.

Nu tänker jag sticka ut hakan och säga att jag tyvärr även ser samma sak med småbarnsföräldrar idag. Allt blir så uppstyrt. Det ska planeras när barn ska ha fri lek, när de ska pyssla, när de ska vara ute och när de ska göra alla möjliga aktiviteter som föräldrarna tycker att de ska vara med på. Vad barnen själva vill uppfatar jag (jag kan ha jättefel nu) inte som lika viktigt. Jag vet inte om jag hade pallat att vara småbarnsförälder idag. För mig verkar det vara skyhöga krav på hur allt ska vara och det gäller allt. Det kan jag inte minnas att det var när mina barn var små.

Jo – jag ser likheterna i mitt resonemang om hund och det om barn här.

Vem är det som har skapat detta beteende? Eller har jag bara fått allt om bakfoten.

Där försvann den…

Maken fick en radiostyrd segelbåt i födelsedagspresent förra våren och den blev en hit som det seglas med ofta. Många är de som håller på med radiosegling men man kan konstatera att medelåldern på herrarna (nix – har inte sett en enda dam) som står på bryggan med sina radiosändare på magen runt halsen inte är under 40. Och då är jag snäll… J Nu har jag fått förtäljt för mig att det minsann är rutinerade seglare som håller på. Sådana som har vunnit både SM och VM och till och med seglat Volvo Ocean Race med fullskaliga båtar så vi pratar om segling på blodigt allvar. Det är ingen lek alltså.

10177300_10152328682581116_5904639071305148261_n

Plötsligt städades förrådet eftersom maken behövde någonstans att vara och greja med båten. Det finns nämligen alltid något att göra med den och makens fru (dvs jag) tycker inte att det är lämpligt att han står i köket eller vardagsrummet med den. Ja båten gör ju ingen skada men alla verktyg, lösningsmedel, kondomer (!)… ja – ni fattar. Och allt tar plats och är i vägen. Nu grejar han istället i förrådet som inte varit lika välstädat sedan vi flyttade in för lite mer än 15 år sedan.

Senast han hade varit nere på bryggan och seglat kom han hem lite moloken. Något hade gått snett och ett glapp i båten ledde till att han tappade kontrollen över den. Båten gjorde då vad den är bäst på. Den fortsatte segla – rätt in i dimman – rakt ut på Hakefjorden. Efter att ha letat ett tag utan att hitta den sjösatte han sin andra segelbåt av modellen aningen större (den bakre av båtarna nedan) och seglade ett tag med den istället. Det fanns liksom inte en chans att hitta den som seglat iväg i den dimma som var.

10153821_10152627556692909_7730154595548646221_n

Jag fnissade lite för mig själv när han berättade och såg rubrikerna framför mig: ”Fartygskollision på Hakefjorden” men insåg snabbt att något av de stora fartygen som trafikerar våra vatten nog inte ens skulle märka den.

Vad gör man idag när något kommer bort? Jo, man lägger ut en efterlysning på Facebook. Vad händer då? Jo, efterlysningen delas av vänner och sedan vidare. Just den här efterlysningen nådde även en nyhetssida som i sin tur delade vidare. Många var det som såg just den efterlysningen.

Slutet gott, allting gott på! Båten hittades morgonen efter och maken fick se lycklig ut på fotot som nyhetssidan sedan publicerade tillsammans med en kort artikel.

17104668-o2GQi

De lite uppmärksamma noterar att segelnummer stämmer med det som syns på bilden lite längre upp men inte mycket annat. Kölen är kortare, den här är vit och den andra svart mm mm. Det är därför han behöver förrådet att vara i. Man kan greja massor med en seglande leksak 🙂

De måste vara i maskopi

När jag tapetserade köket för några helger sedan var jag tvungen att öppna en ny rulle för den sista våden. Man kan säga att det var lite surt. Det var liksom inte mycket som behövdes.

IMG_9403.JPG
Igår råkade jag ut för samma sak igen. Jag fick öppna en helt ny rulle för ca 10 cm tapet…

IMG_9524.JPG
Man kan fundera på om husfabrikanter och tapettillverkare är i maskopi med varandra.