Två syskon ”på vift” i skogen och äntligen åtminstone några flingor med snö. Även om de är ”på vift” håller de sig nära oss och blir ibland lite trött på att jag kommer på efterkälken. Det tar ju en del tid för mig att fotografera också 🙂
Det finns bara en sak att säga om att hundar förgiftas med kött.
F Y F A A A A A N !!!!!!
Nu verkar det ha hänt även här i trakterna.
http://nyhetersto.se/telegram.asp?ID=6227
Varför???
Vi hade sett fram emot mot det sedan vi erbjöd oss men samtidigt hade vi inte en aning om vad det var vi hade tacka ja till. Hur skulle det egentligen gå till det där med att bemanna rasmontern för Welsh Springer Spaniel på årets MyDog? Skulle det komma många och skulle de ställa konstiga frågor? Även om vi haft vår Sintra i två och ett halvt år är vi inte några experter så det kändes tryggt att Sintras kennelmatte också var med.
Innan det var dags hann vi dock träffa andra ”welshfamiljer” och även se lite från utställningarna. Vi får väl se om vi kommer oss för att ställa ut Sintra så småningom…
Sintra hittade ett berg med kuddar i montern och där placerade hon sig. Givetvis med lillmatte bredvid sig.
Hon låg inte bland kuddarna hela tiden utan hälsade godmodigt på alla som kom förbi. Många barn var det och gladast blev nog Sintra när Pollys lillmatte dök upp. Jag skulle nog tro att vi ställer upp något pass även nästa år. Kul var det men nu stensover Sintra och jag misstänker att hon gör det hela dagen i morgon också.
Maken och Sintras bror Rufus husse åkte till skogen lite tidigare för att lägga blodspår. En timme senare anslöt vi andra och det var två förväntansfulla hundar som anade att dagens skogspromenad skulle bli lite mer spännande än de brukar. Regnet hängde i luften men det var inget som störde luktsinnet det minsta på hundarna. Båda har ju testat en gång tidigare men i och med att det var första gången som vi gjorde det själva blev det korta spår som nog egentligen var i kortaste laget. Men vad gör väl det? Huvudsaken är ju att de tycker att det är kul.
Tänk att jag skulle börja gilla natur och friluftsliv så mycket som jag gör. Flera som har känt mig länge är uppriktigt förvånade 🙂 och det är nog jag egentligen också. En förutsättning för att jag ska gilla det dock är att jag inte fryser eller blir för varm och jag börjar få till det med kläderna nu.
Inne i skogen blåste det inte och det luktade nästan lite vår. Men än har jag inte gett upp hoppet om snö och vinter. Några fina vinterveckor skulle jag uppskatta. Det är lite väl grönt i skogen just nu.
Precis som på nyårsafton tände vi en eld för att grilla lunch och precis som på nyårsafton var glöden som bäst när vi skulle gå därifrån. Ja ja, mysigt var det i alla fall och varmt och skönt runt brasan. Det var bara tårna som blev lite kalla mot slutet. Så kan det gå när man tar gummistövlar och inte goretexkängor. Alltid lär man sig något.
Nu blir det att ladda inför MyDog imorgon. Vi ska stå i rasmontern för Welshar mellan 14 och 17 och det ska bli riktigt spännande. Hoppas det kommer många som är nyfikna på rasen. Det var ju precis där för tre år sedan som vi bestämde oss för just Welsh Springer Spaniel och ett halvår senare hade vi vår Sintra.
Det är bara att kasta sig ut… Har antagit en utmaning att under 2014 publicera 365 foton som jag har tagit. De teman som finns och som ska följas finns här. Många är de så det är lika bra att börja. Friskt vågat – hälften vunnet liksom.
Efter en skogspromenad med två hundar (och en kamera) bläddrade jag igenom de bilder jag tagit och var på väg att kasta en bild. Den var ju suddig. Samtidigt tvekade jag lite… Tyckte liksom att den var charmig och den hade fångat hundens ”personlighet” på pricken, för sprallig är just vad han är. Det är just spralligheten som gör det svårt att fånga honom på bild…
en lisa i livet 