En vinterdag på Käringön

Vi bestämde oss redan igår för att vi skulle åka till Käringön på söndagen. Det är häftigt att ta sig ut till ”sommaröarna” vintertid. Det är så annorlunda men ändå lika vackert. För två år sedan var vi där bara ett par dagar innan isen lade sig och med den dagen i minnet hade vi nog rätt stora förväntningar. Största skillnaden den här gången var att vi nu skulle ha med oss en styck Sintra.

Det höll på att gå fel redan från början. Vi hade tänkte betala med sms-biljett men se, det gick inte. Den skulle man ha löst på nätet innan och till det skulle vi sedan lösa båttillägg. Tänk vad dåligt insatta vi var. Kontanter hade vi inga med oss, det har vi lärt oss från dottern att man inte kan betala med längre, och givetvis gick det inte att betala med kort… Som tur var höll affären på Käringön öppet så vi fick lov att åka med, ta ut pengar i affären och betala när vi kom fram. Tänk om vi hade missat dagen…

Vi var rätt ensamma om att promenera runt och kunde ha Sintra lös. Hon börjar bli riktigt bra på inkallning nu och kunde till och med vända och komma tillbaka när hon hade fått syn på ett gäng fåglar som hon ville jaga… Det är så roligt att se henne när hon får röra sig fritt. Hon är extremt smidig och flyger fram när hon hoppar. Extra roligt verkar hon tycka att det är att hoppa i ljung. Det verkar som att hon använder ljungkuddarna som studsmattor och vi kan se hur hon studsar fram, ibland ser vi henne inte och sen ser vi henne och sen ser vi henne inte igen osv. Det märks att hon gillar det. Att klipporna är branta verkar inte heller vara något som bekymrar henne. Vid ett tillfälle var hon nästan två meter upp på en lodrät klippa… Jag undrar så hur hon gör.

I tre timmar var vi ute och det var ungefär så lång tid det tog för oss att ta oss runt Käringön. Vi tog inte närmaste vägen någonstans, vi fikade, vi fotograferade, vi busade med Sintra och vi hade en helt fantastisk dag. Bohuslän är vackert – alltid!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nej se det snöar ju…

Snön har lyst med sin frånvaro på västkusten i år men idag var det dags. Det började snöa efter lunch, ett stilla snöfall där det faktiskt relativt snabbt blev vitt på marken. Plötsligt ringde telefonen. Det var mellandottern som bara var tvungen att berätta om Sintras första möte med dalande flingor från skyn. Hon hade ju redan upplevt snö på marken men detta var något helt nytt för henne. Hon blev stående under tak och bara tittade. Huvudet vickade från sida till sida och flingorna i luften (stora sådana enligt dottern) var väldigt spännande. Ivrigt påhejad av sin lillmatte började hon sedan jaga dem och jag önskar så att jag hade kunnat få se det. Kanske tycker hon att det är lika roligt nästa gång, och nästa gång, och nästa…

Det hoppas jag på. Och på att det kommer mera snö. Massor med mera snö som får ligga ett tag.

Korv med bröd på Ängsjö

Tre minusgrader och strålande sol inbjöd till en tur till Ängsjö i Stäket utanför Kallhäll. Vi pälsade på oss varma kläder och stuvade in hundarna i bilarna och packade med oss korv med tillbehör. Kallt var det men jätteroligt och minnen från när vi grillade på Hawaii (Stenungsön) i 20 minusgrader och berättade för alla sex barn att det var sådant som var riktiga barndomsminnen dök upp i samtalen.

Korven grillades på engångsgrill med även en riktig brasa fixades för värmens skull… riktiga friluftsmänniskor är vi 🙂

Hundarna lekte och busade och Sintra tyckte nog att det var konstig smak på vattnet hon badade i. Det är ju sötvatten i Mälaren.

20120106-175436.jpg

20120106-175456.jpg

20120106-175513.jpg

20120106-175557.jpg

20120106-175616.jpg

Sen åkte vi hem och drack glögg….

Ta den om ni kan…

Det bor en strumptjuv hemma hos oss. En vansinnigt söt strumptjuv.

Sintra är svår på strumporna hemma hos oss. Vi tycker att vi är duktiga på att inte låta strumpor ligga framme men ändå hittar hon dem. Frågan är om det kan vara de där uddastrumporna som försvunnit i tvätten…

Så här går det till: Vi hör redan på hennes steg (trippande) när hon fått tag på en strumpa och skulle vi råka missa det kommer hon ändå att komma fram och visa den för oss för det är det som är sporten för henne. Det och att då och då lyckas gräva ner den i trädgården. Jagar vi henne inte lägger hon ifrån sig strumpan efter en stund men allt som oftast sätter hon sig i trappan. Någon gång kanske hon lär sig att det inte är någon bra idé. Där lyckas vi alltid lura av henne den. Hon kommer inte någonstans när en av oss kommer uppifrån och en nerifrån och då ger hon upp direkt.

20120103-225637.jpg

20120103-225536.jpg

Roligt är det dock när Sintra och yngsta dottern lurpassar på varandra vid soffbordet. Höger, vänster, vänster, höger. Då brukar Sintra vinna…

Julgran Steg 1

Med en hund i huset som har en liten spännande inställning till hur buskar ska behandlas (läs mer här) var det med ganska stor nervositet som årets julgran kom på plats. Ja, allra först var maken nervös för att granen inte skulle vara fin. Så nervös att han tvingade mellandottern att välja och ”ta smällen”. Kan tillägga att den är jättefin!

In kom granen och visst gjorde Sintra ett försök att ge sig på den men se, det gick inte hem. Där fick hon inte vara och så fick hon inte göra och eftersom hon är en väldigt duktig hund lät hon sedan bli den. Att hon lät bli den kan också bero på att hon igår kväll var stuptrött. Så trött som man bara kan bli av att leka med tre hundar i två olika omgångar. Mest trött tror jag nog att hon blev av att leka med 60 kg rottweiler Kendo men även Sebbe och Brandy hjälpte till.

Nu står granen där och ljusslingorna är på plats. Ikväll ska granen kläs på resten av pyntet. Vi får väl se hur Sintra tänker göra med det. Kanske hamnar julgranskulorna lite högre upp än i vanliga fall. Då blir granen rätt tom nertill. Följ den spännande fortsättningen….