Vår lilla primadonna

Det var valpkurs igår igen. Den här gången skulle vi träffas på Kenneln Grimmhills. Där skulle vi träna inkallning utomhus.

Vi började med att åka till Stora Höga och hämta Rufus och hans lillhusse. De vuxna hade fått förhinder och det var självklart att lillhusse och vovve skulle få åka med oss istället. Det gick jättebra och han verkade lugnad av att syrran fanns i bilen. Ingen åksjuka på honom. Istället var det Sintra som blev åksjuk men det skyller jag på köerna genom Göteborg. Vem blir inte åksjuk där liksom?

Väl framme blåste det och REGNADE på tvären och regn är inget vår lilla primadonna gillar. Regnar det så gör hon det hon ska snabbt och skyndar sig sedan in igen. Igår var inget undantag. Hon kunde inte alls förstå varför hon var tvungen att vara utomhus och sökte sig mot varenda dörr hon hittade.  Till och med kursledare noterade att Sintra inte var nöjd. Eller -hon så lite rädd ut – som hon utryckte det.

Skam den som ger sig, till slut resignerade även vår hund även om hon tydligt visade att rulla sig i gräset eller ens springa i det där det var lite högre, som ALLA andra valpar gjorde, inte var något för henne. Ändå kunde vi genomföra övningarna och hon både kom på inkallning och tyckte att ”Godistuvan” var en kul övning.

När vi sedan gick inomhus för lite fika och teori lade sig alla hundar ner och somnade gott. Återigen kom vår lilla primadonnan fram. Lägga sig ner på det blöta golvet? Utan en filt eller handduk…? Skojar ni? Så verkade hon tänka och tittade istället på oss med anklagande ögon och skakade i hela kroppen. Precis som jag längtar hon nog tillbaka till sommaren, då vi kunde vandra runt på solvarma klippor.

Så var det de där rutinerna då…

Allt i rutinväg som fanns pre-Sintra är som bortblåst och det märks nu efter sommaren, som i sig också stjälper fasta rutiner, att vi behöver hitta rätt igen. Det är träningar, valpkurser, jobb och allt ”det där andra” som måste till. Allt ”det där andra” är det som är utmaningen. Träningen, valpkurs och jobb/skola har liksom fasta tider som måste följas med det har inte ”det där andra”. ”Det där andra” är det som samtidigt måste flyta för att hemmet ska funka. Det behöver finnas mat hemma. Det behöver finnas rena kläder. Om det är hyfsat städat hemma är det i sig också rätt bra. Ovanpå det kommer dessutom trädgården. Det är tur att vi inte har någon arkitektplanerad trädgård som behöver skötas minutiöst men lite tid skulle den nog må bra av. Bland annat behöver vi nog fylla igen en del hål som Sintra har grävt… Och den ansning som Sintra gör av buskar räcker inte men visst är det postivt att hon försöker vilja hjälpa till.

Steg för steg ska det nog bli ordning och först steget blir att återigen försöka bestämma en fast dag att handla på. Det innebär i sig att vi dagen innan behöver sätta oss ner och planera en veckomatsedel. Sedan var det tvätten då. Tvättar gör vi men allt som oftast blir den rena tvätten liggande i tvättstugan. Det verkar vara så att ”någon” inte lägger in kläder och annat där det ska vara. En positiv bieffekt
till det har i och för sig varit att de där kläderna som man har liggande underst i garderoben plötsligt blir synliga och används. Utan att ha köpt något känns det ändå nästan som att man har nya kläder 🙂

Nej – nu är det skärpning som gäller! Ordning och reda ska det bli! Ska vi säga att vi börjar på måndag… Omedelbart!

Återigen en kväll på Hundens Hus i Göteborg

Det var åter dags för valpkurs, den tredje gången, och idag åkte Sintra i hundburen i bagaget på bilen hela vägen dit. Väl framme fick hundarna, som vanligt, först leka av sig inne innan det var dags för kursdelen.

Den här gången gick vi ut efter att de busat klart. Vi tränade lite kontaktövningar och sedan mycket koppelträning. Det är konstigt (!) hur ofokuserad Sintra blir när andra hundarna är i närheten. Övningar som hon klarar galant hemma bara inte funkar i grupp. Hon verka ha lite för stort kontrollbehov. Undra var hon har fått det ifrån? Det finns ju ingen här hemma som har kontrollbehov.

Lyckan är dock fullkomlig och det syns hur mycket hon gillar sin kullbror Rufus och att träffas. Nu börjar de kunna vila nära varandra utan att busa också. Det funkade inte alls för ett tag sedan. En lång stund idag låg de bara och tittade på varandra och man (läs jag) kunde inte låta bli att få en tår i ögat av hur fint det var.

Avskedskommité

Hmm… När jag åkte till jobbet imorse satt hon bara där och tittade på mig med sina bruna ögon. Ska du verkligen åka ifrån mig verkade de säga…

En stor del av mig ville vända och stanna kvar men det var klart att jag skulle åka. Att jag åkte glömde hon säkert så fort hon fick syn på något annat och när jag kommer tillbaka blir hon lika glad om det gått fem minuter eller fem timmar…

20110826-105514.jpg

Hund i bur?

Sintra börjar bli stor nu. Ca 40 cm hög och snart 13 kg (hoppas jag). Hon är lite petig i maten kan man nog säga.

Tillbaka till det här med bur. Fram till nu har vi använt en sele till Sintra när hon åker bil. Selen sätter man fast in bilens vanliga säkerhetsbälte och det har funkat bra och dessutom har det känts bra att inte ha henne helt lös. Nu har det blivit dags för nästa steg. Åka bak i egen bur.

Vi började lite försiktigt med att ställa in buren hemma. Där fick hon vänja sig vid den i en lugn och trygg miljö. Det dröjde inte länge förrän hon gick i och ur den som om den alltid hade stått där. Så, efter valpkursen i tisdags, stannade vi en liten bit hemifrån och lät henne åka sista biten i buren. Det gick kanonbra! Hon lade sig ner direkt och verkade ta det helt naturligt.

Nu blir det längre och längre turer så att hon så småningom alltid kan åka där. Det känns riktigt bra!

Mindre bra är väl att nu bara ha ett halvt bagageutrymme men det är inte lika viktigt som att hon åker säkert.