Grattis på födelsedagen

Ett jättegrattis till yngsta dottern som fyller 15 år idag! FEMTON! Nästa vuxen…

Sist ut i en systerskara på tre, med tre år upp till ena storasystern och 4½ till den andra. En tjej som tidigt jämförde sig med systrarna och gärna skulle kunna samma saker som de eller till och med vara bättre.

Jag kommer ihåg när hon hade ritat en av sina första huvudfotingar, den jämfördes snabbt med systrarnas prinsessor med långt hår och vackra klänningar – och sen ritade inte hon mer på flera år. Och när hon absolut skulle ha av stödhjulen och sen blev för***nad över att hon inte kunde cykla, tills hon bara några dagar senare satte sig på cykeln och cyklade iväg som om hon aldrig hade gjort annat. Eller när hon lärde sig simma och sen tog simborgarmärket samma vecka… Och så har det fortsatt.

Jag hoppas och tror att hon numera vet att hon inte måste tävla med någon. Hon är helt enkelt bäst som hon är! Min lilla tös! Och även om hon är dryga decimetern längre än mig numera kommer hon alltid att vara min lilla tös.

Älskar dig gumman! DU är bäst! 

(de där huvudfotingarna gjorde hon i och för sig några av på de nytapetserade väggarna i vårt förra hus, med röd krita, i storlek som hon själv – och sju stycken!)

Det var en gång…

…två tjejer som bodde på samma gata. De hette samma sak, hade samma färg på håret, likadan färg på ögonen, varsin rosaglansig hubbabubba-jacka, var lika busiga och sagolikt söta.

Iår fyller båda 15 år och har varken samma färg på håret eller någon rosaglansig hubbabubba-jacka och bor inte längre på samma gata men i övrigt stämmer det mesta fortfarande. Kanske kan man till och med säga att det gått från att vara söta till att bli vackra.

Men vart tog tiden vägen? För inte klär de ut sig eller lagar maskrossoppa längre. Eller gör de det i smyg kanske? Även om det är roligt att se dem växa upp tycker jag att tiden går alldeles för fort ibland. Skulle nog egentligen vilja hinna njuta lite mer…

Vissa saker ska man spara

Förra sommaren gjorde jag en rejäl rensning. Gamla handdukar och lakan gavs antingen bort eller slängdes. Några blev dock kvar och idag kom de till nytta igen. De används inte direkt av tonårsdöttrarna längre.

Lillebror med familj är här och hälsar på tillsammans med sin fru och min guddotter och hennes lillasyster. Vi har grillat, tittat på Grasse och nu även bäddat iordning sängarna. Guddottern kunde då välja bland flera mönster på ”sina” lakan. Sist de var här sov hon i Pippilakanen och den här gången valde hon Hello Kitty istället. Ni skulle se hennes lycka. Jag blir varm i hela kroppen och bara myser. Hoppas hon sover gott…

För 22 år sedan…

Idag är det 22 år sedan jag träffade min man för allra första gången. En kompis till mig kände honom så visst hade jag hört om honom redan tidigare. Hon tyckte att vi skulle passa ihop och hade länge försökt sälja in idén till oss båda, utan framgång. Till slut gav hon upp.

Men då…

Det var vårkonsert på gymnasiet och jag och min kompis var med i kören. Istället för att åka hem efter skolan stannade jag kvar hos henne för att fixa mig där. Medan hon och hennes sambo tog en promenad med deras hund hoppade jag in i duschen. Två minuter senare ringde det på dörren och eftersom jag tror att de är de som kommer tillbaka (och har glömt sina nycklar) drog jag på mig en badrock som hängde där och öppnade dörren, fortfarande med schampo i håret… Det var inte min kompis och hennes sambo. Det var min blivande make!

Visserligen tog det ytterligare några månader innan vi blev ett par men det har vi varit sedan dess. Vi, tillsammans, hand i hand genom livet…

Kommer ni ihåg kassettbanden?

Öppnade en låda och hittade helt nya, fortfarande inplastade, kassetband. 90-minuters. Döttrarna hade faktiskt minnen av dem också. Sagobanden. De där man hade en bok man tittade i och en röst läste sagan för dig.

När du hör det ljudet, pling, då är det dags att vända blad

Kommer så väl ihåg hur jag, som tonåring och för att spara batterierna i min freestyle, snurrade fram/bak bandet med hjälp av en blyertspenna… Under gymnasietiden var vi flera som under en håltimma kunde sitta på det sättet 🙂

Minnen!

Visst är det kul när de utan anledning dyker upp i huvdet. Minnen som man inte kom ihåg men som ändå finns där. Funderar en del kring hur mina barns minnen kommer att se ut. De lär ju vara helt annorlunda.