Åh så fina de är!

För några år sedan kom hon in i vår familj och blev som en bonusdotter. Som bästis till mellandottern fanns hon med i alla olika sammanhang. Hon smälte in på ett mycket naturligt sätt och jag ser henne än idag som en bonusdotter. En underbar och sedan den 12 september gift bonusdotter. GIFT och lycklig med sin andra hälft som även han funnits med. Längre än hon faktiskt då han är en gammal klasskompis till mellandottern från låg- och mellanstadiet.

Nu är de gifta och plötsligt slår det mig att de är vuxna! Vuxna och jättefina. Vad stolt och lycklig jag är över att vi får ha dem i vårt liv. I vår familj!

Jag önskar dem massor med kärlek och lycka på livets resa som de nu har påbörjat – tillsammans!

at

Vänner, pasta, träning, födelsedagsfirande och våfflor

Att inleda helgen på med mumsig mat i goda vänners sällskap, lite tunnbadande och följa upp det med frukost tillsammans och därefter både ett CX Works- och ett Zumbapass är inte fel alls. En Kir Royale fick kicka igång det hela och det är ju rätt ok enligt mig :-). Vad det blev för mat? Pastan med lyxkänsla så klart.  Och med Copertino till blev det precis så där gott som jag hade hoppats.
526438_10151259966876116_889659095_n
8182_10151259966731116_128647705_n
Zumban borde jag ha skippat. Det känns i knäet idag och det är lite surt. Hoppas nu att det ger sig snabbt så att jag inte har sabbat den träning som faktiskt har funkat. Morgondagens Indoorwalkingpass kan nog ge svar på det. Jag håller tummarna.

Mellandottern bjöd sedan in till lite födelsedagsfirande under söndagen. Hon ”lånade” vårt hus 🙂 En etta rymmer liksom inte så många vid sittande bord och för att äta våfflor behöver man sitta ner. Jag var alltså gäst i mitt eget hus men hamnade ändå i köket gräddandes våfflor – Hur gick det till? Inte för att det gjorde något.

Att hon bjuder på våfflor när hon fyller år har sina randiga och rutiga. Hon fyller ju på våffeldagen och ända sedan hon var lite har det varit våfflor som har gällt. När hon fyllde tre höll det dock på att inte bli några. Samtidigt som gästerna ringde på dörren gick den nyfikna treåringen fram till köksbänken. Hon hade fått syn på en skål som stod där och verkade spännande. Det slutar inte bättre än att hon tippar hela skålen, med all våffelsmet, över sig. Idag är det en rolig anekdot men där och då var det inte lika kul. Kanske var jag extra känslig – jag var ju gravid med yngsta dottern. En dusch och en sanering av kök senare fixade det sig ändå. Vännerna (de som ringde på dörren när det hände) åkte iväg och köpte ny våffelmix och det kunde gräddas våfflor till kalaset.

63041_10151259967326116_690830953_n

Tårar av glädje och av sorg

momo3Det är idag
Din födelsedag
Jag ler inombords
Det är en dag att fira
Ändå trillar det tårar på min kind
Jag får inte fira med dig
Du är inte längre här
Jag torkar mina tårar
Tänker på vad vi gjort
Upplevt du och jag
Är tacksam för alla ljusa minnen
Alla stunder tillsammans
TACK

Han är rätt bra den där Stefan…

Juli 2007. Det var då jag ”återupptäckte” vilken fantastisk singer/songwriter Stefan Andersson är. Visst hade jag lyssnat på Catch the moon och andra poplåtar i början av 90-talet men nu var det något mer som tilltalade mig.

Vi hade lagt till på Öckerö tillsammans med kompisbåten. Vi var på väg till Danmark och hela familjen var med. Jag minns inte riktigt om äldsta dottern hade mönstrat av eller om hon skulle göra det kommande dag men jag minns att hon skulle hem och jobba. Vädret var inte det bästa och vi skulle inte komma över till Danmark än på några dagar men som sig bör hade vi det riktigt bra ändå. Det var ju semester…

Efter lunchen i sittbrunnen tog vi en promenad och kikade runt lite. Vi hittade kyrkans loppis och såg även en liten notis om att Stefan Andersson skulle uppträda i kyrkan kl 18. Det lät som ett bra tidsfördriv så tio i sex anlände vi (10 eller möjligen 9 personer) till kyrkan. Vår förvåning var inte bara stor, den var enorm när det visade sig att kyrkan var fullknökad. Alla bänkar var upptagna och vi blev rätt tagna på sängen över hur populär han verkade vara. Trots att det var fullt lyckades vi ändå få plats, längst fram. Eller nästan i alla fall. I trappan till predikstolen blev vi placerade och vi fick i och med det de bästa platserna den kvällen.

Sedan dess har jag sett honom vid ett flertal tillfällen. Det har varit i både små och lite större sammanhang. På Salt & Sill, på Liseberg, i Kronhusbodarna, på Råön och nu senast på Lorensbergsteatern där han satte upp en konsert och firade 20 år som artist. Alla gånger har jag haft en brett leende i ansiktet medan han rör sig mellan sina olika låtar av varierande karaktär och självklart sjunger jag med i de texter jag kan (rätt många).

Vad jag tycker är riktigt roligt är att han har vågat ge sig på att sjunga om fångarna och livet på Carlstens fästning, Otsindiefararen och gamla Göteborg samt nu senast Gustav V, och det på ett rättfram och intressant sätt. Som en modern skald och vissångare fast på ett modernt sätt. Finns det någon annan i vår generation som gör det?

Konserten i måndags var tre timmar lång men kändes ändå kort. Nu får jag stoppa ner och spara minnena från den kvällen och plocka fram när jag känner för det. Tur att jag i alla fall hade mobilen mig så att jag kunde föreviga något…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Chess i Göteborg

Det var en fantastisk föreställning av Chess som Göteborgsoperan bjöd på. En lite annorlunda tappning mot den jag såg på Cirkus i Stockholm för en sådär tio åt sedan. Eller som en av döttrarna uttryckte, Chess på LSD…

Som jag ser det har Sveriges musikalvärld en god tillväxt och Philip Jalmelid som spelar Anatolij är helt klart en ny favorit hos mig.
Hans ”Anthem” var fantastisk!

Kvällen tillsammans med alla döttrarna bjöd på tårar och skratt och är ett varmt minne som kommer att plockas fram ur minnesryggan många gånger framöver….

Ett tips: har du möjlighet att gå och se föreställningen – gör det!

image