Idag är det kalas. I himlen. Kalas för min mormor som skulle ha fyllt 95 år just idag.
Säkert serveras det gräddtårta, och sekt, och jordgubbsvodka. Det gillade hon. Och säkert sitter min morfar bredvid henne och håller hennes hand. Precis som det brukade vara. Precis som det ska vara. Grattis på din födelsedag mormor!
Jag saknar dig!
Helgens resa till Tyskland var ingen nöjestripp. Yngsta dottern håller på med sitt gymnasiearbete och har valt att tillsammans med en kompis skriva om Förintelsen. Ett av de läger som vi besökte under helgen var Sachsenhausen och man kan inte annat säga än att lägret hade (har) en massiv ”inhägnad”.
Idag skulle min morfar ha fyllt nästan hundra år och plötsligt minns jag en tysk barnramsa som är så mycket honom. Jag var tvungen att googla på den för sist jag hörde den kunde jag inte tyska så för mig var ramsan bara lite olika sammansatta ljud 🙂
Hoppe hoppe Reiter
wenn er fällt, dann schreit er,
fällt er in den Teich,
find’t ihn keiner gleich.
Hoppe hoppe Reiter
wenn er fällt, dann schreit er,
fällt er in den Graben,
fressen ihn die Raben.
Hoppe hoppe Reiter
wenn er fällt, dann schreit er,
fällt er in den Sumpf,
dann macht der Reiter… Plumps!
Jag är rik som har sådana minnen….
Idag är det ett år sedan du gick för att möta din Edi och inte en dag har gått utan att jag saknar dig. Tacksam är jag för all tid vi fick tillsammans och för den förebild du var. Både för mig och mina döttrar.
Ta hand om er, både du och morfar!
Just nu radas fredagar med guldkant upp. Förra veckan långt hemifrån och nu på hemmaplan. Egengjord pizza, rödvin som väckte doftminne från mina morföräldrars matkällare i Sandared, glass med hallon och Fia i 3D.
