Grundlurad blev han

En god vän har fyllt 40 och för ett tag sedan fick vi en inbjudan till hans fest. Grejen var att den var hemlig för honom. Han trodde att det skulle vara öppet hus men vi visste att det dessutom skulle bli ett hejdundrande kalas med 70-talstema på kvällen.

Imorse kom hans fru för att hämta vår ljudanläggning som hon skulle låna till kalaset och hon berättade att hennes man var lite småsur därhemma. Han hade kommit på att han nog egentligen ville haft fest – det hade ju varit så himla skoj. Dessutom var det flera av vännerna som *inte kunde komma* så det skulle inte bli så många som kom.

Mellan vår båtstuvning, handling och gummibåtsuppumpning hade vi tänkt oss ett besök på tiden för hans Öppet Hus och för säkerhetsskull ringde hans fru för att verkligen säkerställa att vi skulle komma – han var tydligen rätt låg.

Stackarn… Han hade inte en aning som vad som komma skulle 🙂

Vid halv tre kom vi hem till dem, åt, minglade, drack kaffe och tackade för oss. Nu skulle vi ut med båten på vår semester. Trodde han!

Halv åtta kom vi tillbaka! Då fullt utspökade i 70-talskläder. Jag i en hellång ärmlös jeansoverall  och platåssander och maken i långt hår och rutig kavaj (inköpt på Marta & Marias för 40 kr). Hela kompisgänget var där och han själv kläddes ut i grönrutig kostym och Elvis Presley hår. Det var verkligen en syn för gudarna och han blev grundlurad! Var alla hade hittat sina utstyrslar? Det var hos någons mamma, hos frisören osv, osv. Alla var superfina…. fast nja… När vi lämnade festen  hade dansen pågått en stund. Behöver jag säga att ABBA var rätt vanligt bland låtvalen?

Nu laddar vi för att lägga loss tidigt imorgon bitti. Klockan är ställd på sju och planerad avgång är satt till nio. Sov gott! (Och ja! Jag hann med att få se en glimt av kronprinsessbröllopet också…)

Stefan Andersson och Liseberg en måndag

Jag hämtade yngsta och mellandottern och körde till Göteborg, maken hämta äldsta dottern på Centralen (hon kom från Uppsala) och sen strålade vi samman på Liseberg.

Maken och äldsta dottern kom lite senare än oss och i väntan på dem hann vi titta på handavtrycken. Jag har aldrig tagit mig tid att riktigt ”se” dem och det var riktigt roligt att nu faktiskt få möjlighet till det. Favorithandavtrycket måste nog vara Astrid Lindgrens.

Nu var det inte för att titta på handavtrycken som vi åkte in till Liseberg. Det var för att se Stefan Andersson uppträda på Taubescenen. Vilken härlig kväll det blev! Jag och flera i min familj gillar honom och hans musik skarpt, tom hon som säger att hon inte gillar honom kunde inte låta bli att sjunga med och stampa takten med foten 🙂

Förutom hans musik så är texterna och mellansnacket som en mycket rolig historielektion. Tänk om man hade haft honom som lärare i historia i skolan. Betyget hade kanske varit lite bättre då.

Jag (vi) gick därifrån med ett leende på läpparna och mådde gott. Denna ljuvliga ljumma försommarkväll.

Nu är jag lite nyfiken på om damen som satt bredvid yngsta dottern kom från någon tidning och skulle rescensera spelningen kommer att skriva något i stil med

och inte ens tonåringen som satt bredvid mig, uppenbarligen ditsläpad av sina föräldrar, kunde låta bli att sjunga med….”

Måste nog spana i tidningarna imorgon.

Love and Marriage

Det var temat på Operans Festkväll. Och vilken kväll det blev. Vädermässigt påminde det mer om en sensommarkväll än en vårkväll i maj och solen sken ikapp med alla gäster.

Kvällens värd var Hans Josefsson och med hans hjälp blev vi lotsade mellan låtar ur West Side Story, musik från ET, Beatles och även opera. Höjdpunkterna för mig under denna första delen var dels när gästsolisten David Shannon (musikalartist från West End i London där han just nu spelar Fantomen på Operan) sjöng Music of the night ur just Fantomen (vi snackar gåshud… ) och när samme solist, tillsammans med Hans Josefsson framförde Me and my Shadow. Familjen vet varför. Förutom David fanns det ytterligare en solist med och det var operasångerskan Francesca Patané. Där har jag nog inte fått alla vuxenpoäng än men visst var hon duktig. Tycker bara att det är så svårt att höra vad de sjunger…

Hemliga gäster ska det ju tydligen alltid finnas och när vi närmade oss finalen skulle dessa annonseras. Och vilka gäster sen – Kalle Moraeus och Bengan Janson! Nu var det shottis och polskor som spelades på Göteborgsoperans scen. Så häftigt! Extra häftigt när Operans stora orkester spelade med – Mäktigt blev det!

Vilken föreställning det var och vilken god mat vi bjöds på efter det. Minipajer, Blomkålssoppa med tryffel, ostron, skaldjusbakelser och pilgrimsmusslor. Under tiden vi minglade runt och åt och drack spelade ett ”band” för oss i foajén. Helt plötsligt stod David Shannon där och sjöng och det dröjde inte länge innan Kalle Moraeus och Bengan Janson var där också. Och visst sjöng Kalle även sin låt från melodifestivalen. (Pratade med Kalle efteråt och jag skulle hälsa till dig svägerskan).

Den här kvällen kommer jag att minnas länge. (Bilderna är tyvärr av sämre kvalitet eftersom de är tagna i dåligt ljus med iPhone)

Festkväll på Operan

Undra vad det är för något?

Om en liten stund ska jag i alla fall iväg på något som heter så. Jobbkläderna är bytta till lite finare och ansikte och frisyr har fått sig en duvning (hjälpligt… när det är så här fuktigt finns det inte mycket som biter på krulligt hår :-)). Känns som att det kommer att bli en festlig kväll.

Spännande…