Vi spelar Fia med knuff på ett lite annorlunda sätt. Hur kul som helst! Det slås sexor, knuffas och åks kana.
Vet någon om spelet finns i Sverige?
Maken och jag lekte turist idag. Ingen av oss hade varit ombord på Ostindiefararen och eftersom sista dagen för säsongen var idag gjorde vi en utflykt dit. Sett den har vi tidigare. Bl a när den låg ankrad utanför Marstrand 2007. Vi var på väg söderut med vår båt och kände oss mycket små bredvid den (det är vi som är den lilla segelbåten till höger i bild).
Idag var det så dags att gå ombord. Det var definitivt en upplevelse och man kunde nästan känna historiens vingslag. Vilket fantastiskt projekt att genomföra och vilken tur att det finns eldsjälar som ”orkar”, och vilken tur att de faktiskt till slut fick både hjälp och sponsorer.
Som vanligt hade jag kameran med mig och jag hade nog kunnat vara kvar ett tag till. Motiv fanns det verkligen och det blev nog några över också…
Nu väntar först en vinter för henne, följt av (har jag hört) en resa till OS-invigningen i London och ovanpå det en Amerikaresa. Spännande!
Hela dagen var det varmt. Hela dagen var det klart. Hela dagen såg ut att gå mot en vacker sommarkväll. Det såg ut att bli en vacker sommarkväll så mycket att jag till och med hängde upp en maskin tvätt ute innan vi åkte till Råön. Där skulle vi se Stefan Andersson uppträda.
Maken tittade mot himlen innan vi satte oss i bilen, sedan plockade han med sig ett paraply. Halvvägs ut till Ödsmål kom jag på att jag hade glömt biljetterna hemma och vi fick vända. Väl hemma plockas ytterligare ett paraply med. Maken hade ju trots allt upplevt en långt och blöt regnskur i Göteborg tidigare under dagen så han var mer regnorienterad än vad jag var.
Vilken tur!
När vi hade parkerat bilen öppnade sig himlen. Det bokstavligt talat vräkte ner. Blött sommarregn (som om det nu skulle vara bättre än ett blött höstregn 🙂 ). Just där och då var vi väldigt nöjda med att ha varsitt paraply. Annars var nog det vanligaste regnskyddet vi såg sopsäckar, flera stycken. Ryktet gör gällande att alla hade en gemensam nämnare…
Att regnet skulle förstöra kvällen var inte aktuellt. Stämningen var på topp och Stefan, Sebastian och Magnus bjöd på sig själva, precis som de brukar och lagom till pausen slutade det regna. Nu minns jag nästan inte ens att det regnade längre – även om ALLT var blött när vi kom hem.
Vilken kväll vi fick. Det var mycket semesterkänsla i den och snart är dags för semester på riktigt.
Vilka artister han har på sin lista för säsongen, Biggles på Slussens pensionat. Vi såg den redan Kristihihelgen när vi låg där med båten. Då noterade vi att Tommy Körberg skulle vara där den här helgen men att vi tyvärr skulle vara upptagna så vi släppte det.
Det blev ändrade planer, och vi kunde åka dit!
Mamma, maken, Mellandottern och jag åkte dit. Det blev barhäng och det blev underhållning. Verkligen underhållning i världsklass, trots en luftvägshistoria med envis hosta hos huvudartisten. Det var ett tajt gäng som spelade. Riktigt tajt. Två gitarrister, en basist och så Tommy själv på både trumlåda och gitarr emellanåt. Max Schultz, och Johan Liljedahl på gitarr (grymma!!!) och sen tror jag att det var Fredrik Jonsson på bas…
Den musikaliska resan spände mellan Bellman, Frank Zappa och så lite Ulvaeus/Andersson på det och det var klart att Anthem drog ner mycket applåder men även resten var tokbra.
När vi körde hemåt i sommarnatten var det med breda leenden och vi var helt överens om det var en fantastisk kväll.
Igårkväll när vi satt på altanen kom jag på att Tommy Körberg skulle uppträda på Slussens pensionat den här helgen. Vi blev lite småsugna på att se honom och ringde för att boka bord men det var fullt. Fullt för att äta. Till baren kunde man få plats så hastigt och lustigt bestämde vi oss för det.
Det ska bli riktigt roligt och jag ser fram emot en trevlig kväll med nära och kära. Det blir helt säkert en kväll att minnas.