Kategori: Personligt

Hur kan det hända?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Läser i tidningen (missade tyvärr inslaget på tv) om Thomas och Jennie som blev oskyldigt anklagade för barnövergrepp efter att barnen lekt i deras sängar en morgon. Det är fruktansvärt när det går fel på det här sättet men också fruktansvärt när det går fel åt andra hållet och förövare slipper undan.

Under vår Stockholmsperiod (mellan ’92 och ’95) fanns det en familj i utkanten av bekantskaps-/grannkretsen. Den familjen var ”lyckligt skild”. Barnen (4 stycken) bodde växelvis hos sin mamma och sin pappa i samma område. Två av barnen gick på dagis och två i lågstadiet. En dag blev mamman uppringd av Socialen som berättade att de två dagisbarnen omhändertagits pga misstankar om sexuella övergrepp. Mamman skulle infinna sig hos polisen för förhör. Det var personalen på dagis som hade kontakta Soc. Barnen gillade att gömma sig under soffan på dagis, hann inte alltid till toaletten i tid och syskonen tydde sig till varandra på dagis. Dessutom hade personalen åsikter om att barnen hade urvuxna kläder och inte var de nya heller. Nu handlade det ju om dagisbarn, tre och fem år gamla. Barn gillar att gömma sig under soffor, sängar mm och att det händer olyckor vet ju vilken förälder som helst. Att de gillade varandra då, var det verkligen ett tecken på övergrepp? Hur urvuxna kläder (läs föräldrarnas ekonomiska situation såg ut) kommer in i bilden förstår jag inte.

De två dagisbarnen omhändertogs men inte skolbarnen. Bara det kan man ju tycka är mycket märkligt och märkligt är även att föräldrarna, som var goda vänner, spelades ut mot varandra. Typ ”Om det nu inte var du så måste de väl har varit den andre… Har du inte misstänkt det i alla fall lite…” osv. Föräldrarna hade inget att dölja men greps, anhölls och häktades efter ett tag och då (först då) omhändertogs även de två äldre barnen. En god vän till den drabbade familjen lyckades hålla kontakt med barnen och det vi fick höra var väldigt konstigt. Bl a lades saker som att tjejerna vill ha trosor på sig under nattlinnet till misstankarna och återigen att syskonen tydde sig till varandra. Konstigt? Verkligen inte!

Det tog nästan ett år innan anklagelserna lades ner helt och familjen kunde återförenas. Då hade både mamman och pappan suttit frihetsberövade i nästan ett halvår. Hur de tog sig igenom den tiden begriper jag inte. Allt vad de gick igenom begriper jag inte…

Ändå vidhåller jag att det är hemskt när det drabbar oskyldiga och lika hemskt när skyldiga klarar sig undan. Vad är värst liksom? Det är svårt, mycket svårt.

 

Prästkandidat för Uppsala Stift

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Tio i elva kom samtalet från äldsta dottern. Då var hon klar med ditt möte med biskopen i Uppsala Stift. Honom hade hon träffat för att få besked om hon skulle bli antagen som prästkandidat.

Klart hon fick ett ja! Så klart!

Behöver jag säga att jag är en mycket stolt mamma?!

På torsdag kommer hon ”hem” till oss över helgen och då ska vi självklart fira henne ordentligt. Jag längtar efter att få ge henne en jättekram!

Så var det de där rutinerna då…

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

Allt i rutinväg som fanns pre-Sintra är som bortblåst och det märks nu efter sommaren, som i sig också stjälper fasta rutiner, att vi behöver hitta rätt igen. Det är träningar, valpkurser, jobb och allt ”det där andra” som måste till. Allt ”det där andra” är det som är utmaningen. Träningen, valpkurs och jobb/skola har liksom fasta tider som måste följas med det har inte ”det där andra”. ”Det där andra” är det som samtidigt måste flyta för att hemmet ska funka. Det behöver finnas mat hemma. Det behöver finnas rena kläder. Om det är hyfsat städat hemma är det i sig också rätt bra. Ovanpå det kommer dessutom trädgården. Det är tur att vi inte har någon arkitektplanerad trädgård som behöver skötas minutiöst men lite tid skulle den nog må bra av. Bland annat behöver vi nog fylla igen en del hål som Sintra har grävt… Och den ansning som Sintra gör av buskar räcker inte men visst är det postivt att hon försöker vilja hjälpa till.

Steg för steg ska det nog bli ordning och först steget blir att återigen försöka bestämma en fast dag att handla på. Det innebär i sig att vi dagen innan behöver sätta oss ner och planera en veckomatsedel. Sedan var det tvätten då. Tvättar gör vi men allt som oftast blir den rena tvätten liggande i tvättstugan. Det verkar vara så att ”någon” inte lägger in kläder och annat där det ska vara. En positiv bieffekt
till det har i och för sig varit att de där kläderna som man har liggande underst i garderoben plötsligt blir synliga och används. Utan att ha köpt något känns det ändå nästan som att man har nya kläder 🙂

Nej – nu är det skärpning som gäller! Ordning och reda ska det bli! Ska vi säga att vi börjar på måndag… Omedelbart!

Den 21:a i raden av bröllopsdagar

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

1990 – på midsommarafton – gifte vi oss, maken och jag. Han påstår att han valde midsommarafton för att det skulle vara lätt att komma ihåg. Tji fick han. Midsommarafton är ju inte på samma datum varje år 🙂

Komma ihåg det har han gjort varenda år sedan dess ändå. Även så idag. Det stod vackra rosor på frukostbordet och lite hemlighetsfullt sade han att det skulle komma mera senare.

Spännande!

Kärleken är härlig!

Vad vårt recept är? Att se och respektera varandra och att uppmuntra varandras egna intressen i lika stor utsträckning som de gemesamma… och så en eller ett par hemliga ingredienser förstås. Allt kryddat med kärlek så klart!