Skaffa större båt kanske?

Jag har inget att ha på mig!

Kom på mig själv att tänka just så imorse. Självklart finns det inte någon sanning i det men just där och just då kändes det så ändå.

När jag nu ikväll har börjat packa inför vår seglingvecka (jag flyttar ut mina ”båtkläder” till garderoben i båten) funderade jag lite på vad för olika typer av kläder jag har. Det är:

  • jobbkläder
  • fritidskläder
  • båtkläder
  • finkläder
  • mysainomhusnäringensermigkläder
  • träningskläder

Bland finkläder och båtkläder finns många gemensamma plagg och bland fritidskläder och båtkläder likaså. Dock har båtkläder inget som man kan fastna i eller metalldekorationer. De får gärna vara snabbtorkande också :-). Bland båtkläderna finns även kläder som jag bara har på sjön. Det är kläder som känns helt fel iland… Bland annat ett par halvkorta byxor i typ ”beige” med några broderade blommor på. Låter helskumt men de är från Musto och i båten är de helrätt. Vem sade att Cruising inte är en materialsport?

En och annan klänning åker med ut till båten också och även lite smycken och annat krimskrams. Även under sommaren på båten vill man ju klä upp sig ibland. Inte ens skogarderoben gapar tom. Där brukar man kunna hitta ett lagom stort utbud – misstänker dock att jag kommer att lämna mina Hasbeens i land. Träskor går typ bort – liksom klackar. Man kan ju inte få allt.

Tittar man på fotgrafier från när vi är ute och seglar så skulle man nog i och för sig tro att jag bara har två/tre tröjor med mig. Av någon anledning är det bara de som fastnar på bild :-). Helst vill man ju i och för sig slippa allt för mycket kläder, det ska ju vara varmt och skönt. Däremot tror jag att jag behöver mer garderobsplats i båten… Kanske dags att skaffa större båt!

Grattis på födelsedagen

Ett jättegrattis till yngsta dottern som fyller 15 år idag! FEMTON! Nästa vuxen…

Sist ut i en systerskara på tre, med tre år upp till ena storasystern och 4½ till den andra. En tjej som tidigt jämförde sig med systrarna och gärna skulle kunna samma saker som de eller till och med vara bättre.

Jag kommer ihåg när hon hade ritat en av sina första huvudfotingar, den jämfördes snabbt med systrarnas prinsessor med långt hår och vackra klänningar – och sen ritade inte hon mer på flera år. Och när hon absolut skulle ha av stödhjulen och sen blev för***nad över att hon inte kunde cykla, tills hon bara några dagar senare satte sig på cykeln och cyklade iväg som om hon aldrig hade gjort annat. Eller när hon lärde sig simma och sen tog simborgarmärket samma vecka… Och så har det fortsatt.

Jag hoppas och tror att hon numera vet att hon inte måste tävla med någon. Hon är helt enkelt bäst som hon är! Min lilla tös! Och även om hon är dryga decimetern längre än mig numera kommer hon alltid att vara min lilla tös.

Älskar dig gumman! DU är bäst! 

(de där huvudfotingarna gjorde hon i och för sig några av på de nytapetserade väggarna i vårt förra hus, med röd krita, i storlek som hon själv – och sju stycken!)

Det var en gång…

…två tjejer som bodde på samma gata. De hette samma sak, hade samma färg på håret, likadan färg på ögonen, varsin rosaglansig hubbabubba-jacka, var lika busiga och sagolikt söta.

Iår fyller båda 15 år och har varken samma färg på håret eller någon rosaglansig hubbabubba-jacka och bor inte längre på samma gata men i övrigt stämmer det mesta fortfarande. Kanske kan man till och med säga att det gått från att vara söta till att bli vackra.

Men vart tog tiden vägen? För inte klär de ut sig eller lagar maskrossoppa längre. Eller gör de det i smyg kanske? Även om det är roligt att se dem växa upp tycker jag att tiden går alldeles för fort ibland. Skulle nog egentligen vilja hinna njuta lite mer…