Kategori: Roligheter och bus

Vi är helt klart bäst på kalas!

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Redan när vi kom ner till Göteborg igår märkte vi att något var på gång. Inte bara märkte förresten, vi såg att något var på gång. Överallt fanns vi. Och det är klart, när mer än 350 anställda (700 med respektive) ska på samma kalas så ser man oss plötsligt överallt. Framförallt eftersom många, precis som vi, hade passat på att boka hotell och därför också åkte in till stan lite tidigare. Maken och  jag och våra vänner satt på Ruby (?) med lite öl och vin och fascinerades av alla vi kände som gick förbi eller för den delen också satt där.

Tillbaka på hotellet igen passade vi på att bubbla lite i jacuzzin, och själklart fanns andra av oss där också. Självklart drack vi lite bubbel  också. När maken och jag kom ner till receptionen när vi skulle gå iväg till själva kalaset – då var vi plötsligt väldigt många igen och fler skulle vi bli och det var så roligt att se hur uppklädda och fina alla var.

Vilket kalas det blev på Konserthuset. Efter mingel och tjöt med massor av roliga människor fick vi inta våra platser och showen del 1 började. Vilket röj och vilket ös och vilken final – allt med framfört av våra egna kollegor! Helt sjukt bra! Säger bara ArvingarnaZ 🙂 Efter mat och mera mingel blev det show del 2. Fortsatt röj och ös och nu med hjälp av Niklas Andersson (anar att mellandottern kommer bli avundsjuk när hon får reda på det) och som grädde på moset Charlotte Perelli. (jag var bara tvungen att gå in och titta på hennes blogg om hon hade skrivit något inför kalaset och det hade hon 🙂 Blir kul att se om hon skriver något mer…) När sen Partypatrullen ökade tempot ytterligare kokade det på dansgolvet – och jag var med och kokade.

Jag var med på 20-årsjubiléet. Jag var med på 25-års jubiléet och nu var jag med på 30-års jubiléet. För varje jubileum har nivån ökat och jag har svårt att se hur man ska kunna toppa det här om fem år.  Gårdagens kalas var ett av de roligast jag varit på och det tänker jag leva på ett tag nu.

Så här glada (och förväntansfulla) var maken och jag innan kalaset och vi var minst lika glada (och nöjda) efteråt.

Tjejkväll med döttrarna!

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag hade ringt och bokat bord åt mig och döttrarna på Kookaburra och vi kom dit en liten stund efter klockan sex. Tanken var att hinna äta lite innan det var dags att se Magnus Betnér & Co uppe på Stenungsbaden.

Döttrarna beställde Kookaburgare och jag en räksmörgås. Hälften av maten hade räckt till oss fyra och då hade det ändå blivit mat över men gott var det. Det kändes lite småkonstigt att beställa vin till en dotter (äldsta dottern erbjöd sig att köra…) men det var verkligen supermysigt. Många skratt redan där.

En kompis anslöt när det var dags för Stand-up (Hon hade cyklat från Höviksnäs) och med något att dricka slog vi oss ner med ganska stor förväntan. Det blev succé. Först en Erik (uppfattade inte efternamnet), en skåning som såg ut som Kalle Moraeaus med en kul humor – en lagom uppvärmning. Sen kom Niklas Andersson som rev ner applåd efter applåd men det är klart när Betnér intog scenen fanns det ingen annan längre.

Är helt fascinerad över hur allvarlig han var hela tiden. Ok då, ett litet snett leende visade han eller kanske var det tre men ändå. Hoppas nu innerligt att framförallt yngsta dottern inte tagit allt för stor skada 🙂 – allt vara ju inte direkt rumsrent… Fast det är klart hon skrattade rätt högt så det är nog ingen större fara.

Nu är det dags att sova… Undra om det blir den där tropiska natten alla talar om. I så fall blir det rekordtidigt.

Grundlurad blev han

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

En god vän har fyllt 40 och för ett tag sedan fick vi en inbjudan till hans fest. Grejen var att den var hemlig för honom. Han trodde att det skulle vara öppet hus men vi visste att det dessutom skulle bli ett hejdundrande kalas med 70-talstema på kvällen.

Imorse kom hans fru för att hämta vår ljudanläggning som hon skulle låna till kalaset och hon berättade att hennes man var lite småsur därhemma. Han hade kommit på att han nog egentligen ville haft fest – det hade ju varit så himla skoj. Dessutom var det flera av vännerna som *inte kunde komma* så det skulle inte bli så många som kom.

Mellan vår båtstuvning, handling och gummibåtsuppumpning hade vi tänkt oss ett besök på tiden för hans Öppet Hus och för säkerhetsskull ringde hans fru för att verkligen säkerställa att vi skulle komma – han var tydligen rätt låg.

Stackarn… Han hade inte en aning som vad som komma skulle 🙂

Vid halv tre kom vi hem till dem, åt, minglade, drack kaffe och tackade för oss. Nu skulle vi ut med båten på vår semester. Trodde han!

Halv åtta kom vi tillbaka! Då fullt utspökade i 70-talskläder. Jag i en hellång ärmlös jeansoverall  och platåssander och maken i långt hår och rutig kavaj (inköpt på Marta & Marias för 40 kr). Hela kompisgänget var där och han själv kläddes ut i grönrutig kostym och Elvis Presley hår. Det var verkligen en syn för gudarna och han blev grundlurad! Var alla hade hittat sina utstyrslar? Det var hos någons mamma, hos frisören osv, osv. Alla var superfina…. fast nja… När vi lämnade festen  hade dansen pågått en stund. Behöver jag säga att ABBA var rätt vanligt bland låtvalen?

Nu laddar vi för att lägga loss tidigt imorgon bitti. Klockan är ställd på sju och planerad avgång är satt till nio. Sov gott! (Och ja! Jag hann med att få se en glimt av kronprinsessbröllopet också…)

En trevlig ”Mösexa”

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vad får man om man slår ihop en svensexa och en möhippa? En mösexa så klart! Det har vi haft idag för vår kollega som ska gifta sig. En lite lagom variant…

Vi var åtta stycken som åkte till Liseberg där vi först åt på Hamnkrogen. Jag kan verkligen rekommendera maten där. Den var hur bra som helst. Jag och några till åt halstrad tonfisk – säger bara – MUMS! Andra valde Cesarsallad med räkor och Fisk- & Skaldjurssoppan och alla var nöjda med sina val.

Efter maten blev det femkamp och vi har nu identifierat en riktig vinnarskalle bland oss (vi pratar inte om mig)… Undrar hur mycket man måste träna för att bli så bra?

Det blev en mycket trevlig kväll och jag hoppas att vi får till fler framöver.

50-årskalas och ostron

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

En god vän har fyllt 50 och igår var det kalas med stort K. Egenligen skulle maken jag varit värdpar tillsammans men han var tvungen att åka till Australien med jobbet så jag fick en ”annan” partner). Måste säga att vi funkade mycket bra tillsammans trots att vi aldrig hade träffats förut. Visst – vi hade pratats vid på telefon ett par gånger men det var först när han och hans fru hämtade upp mig för att åka till kalaset som vi hälsade på varandra ”face to face”.

Tillsammans gjorde vi sen vårt bästa att se till att värd och värdinna kunde släppa det mesta och bara njuta av kalaset. Lite roligt var det dock… Jag brukar tycka att jag har kontrollbehov men nu har jag mött min överman (läs kvinna :-)) men vem säger att det är fel att han kontroll? Inte jag, tycker i det här fallet att det handlar om att man bryr sig…

Innan gästerna kom frågade min värdpartner om jag ville vara med och sjunga en sång och det tackade jag glatt ja till. Jag var helt övertygad om att vi var många som skulle sjunga…så var det inte. Det var bara han och jag men även det momentet satt som en smäck!

Det blev sedan sång, melodikryss, telegram, tal och ännu mera sång, precis som sig bör på ett kalas. Stämningen var på topp och orkestern bjöd senare upp till dans. Alla verkade ha väldigt trevligt och kalaset blir säkert ett roligt minne för vännen som fyllt år.

Nu till lite om maten på kalaset (ja-jag gillar mat). Varmrökt och inlagd lax, sillar (även årets sill 2010), skaldjurspaté och räkor till förrätt, kantarellpaj, lammkotletter och potatiskaka till varmrätt, äggost och ostar till efterrätt och som grädde på moset tårta. Och – alldeles i början, innan vi satte oss till bords, serverades ostron.

Ostron verkar vara något som delar folk i två läger, eller kanske till och med tre. Ett läger som inte gillar ostron, ett som inte vågar smaka för att de tror att det ska smaka på ett visst sätt och sen vi som älskar dem. Jag gillar ostron skarpt, med bara lite citron på… och de som serverades igår var riktigt goda. De kom i olika storlekar så om man nu vågade sig på att smaka ändå kunde man får ett litet och vi som ville kunde få lite större. Mums!

Passar på att att tacka för att jag fick komma på kalaset. Jag hade jätteroligt (fast jag saknade maken…) och det hoppas jag att födelsedagsbarnet också hade!