Unga mödrar

Kraschade i soffan efter jobbet och slötittade på tv. Fastnade framför kanal5 och programmet Unga mödrar. Uppnebarligen är det ett program om unga mammor i vårt grannland Danmark. Visst – det var 16 och 17-åringar som nyligen fått barn men även mammor i 20-25-årsåldern. Jag tappade hakan. De var så omogna och klarade inte av att ta hand om sina barn själva.

Jag var 19 år när äldsta dottern föddes, 20 (nästan 21) när mellandottern kom och vid 24 var jag trebarnsmamma. Jag kan inte känna igen mig i något av det som det danska programmet visar.

Jag kan köpa att det är vanligare att yngre mammor är mindre erfarna på mycket men en 40-årig nybliven mamma kämpar nog med exakt samma ”ångest” som en 17-åring. Det tror jag i alla fall. Såg det på nära håll när jag precis fött mellandottern. Ett par timmar efter att jag/vi kommit upp på avdelningen kom ytterligare en nyförlöst kvinna till det tvåbäddsrum som vi fått oss tilldelade. Hon var 39 och förstagångsmamma, jag 20 och mamma till två. Hon hade aldrig överhuvudtaget varit intresserad av barn innan, jag hade alltid tyckt om och varit i närheten av små barn. Gissa vem av oss som var ängsligast… Och när yngsta dottern föddes och jag bar runt henne på armen på BB (dagen efter hon fötts) var det mängder med mammor som kom fram till mig och bad om hjälp eftersom de trodde att jag jobbade där.

Personligen tror jag att det var bra att maken och jag fick barn tidigt (han var 27). Barnen kom liksom inte i vägen för planer eller rutiner. Sen kan jag märka på mig själv att ju äldre jag blir desto mer tänker man (läs jag) på vilka konsekvenserna kan bli om man gungar högt, klättra i träd eller bara springer på asfalt… Tjejerna har fått göra allt det där – och jag har lekt med dem. Vi tävlade tidigt om vem som kunde gunga högst (stående) och hoppa längst från gungan. Måste erkänna att jag fick kämpa 🙂

Nu – när jag är 39 och de är 15, 18 och 19 år är det precis hur roligt som helst, men jag är nog ängsligare för dem nu än vad var jag var när de föddes.

Hur spelar man harpa?

En god vän har börjat spela harpa och tyckte att jag skulle testa. Hon plockade fram sin och visade hur man skulle göra. Det var tummarna uppåt, avslappnade fingrar och inga naglar på strängarna…

Visst ser jag proffsig ut — NOT! Det ser mer ut som om jag är på väg att trassla in fingrarna i alla strängar och är livrädd. Inte en av mina bättre stunder.

Men – jag tycker att det är helhäftigt det hon gör. Jag tror att många av oss har slutat upp att testa eller lära oss nya grejer bara för att vi blivit bekväma om än inte alltid helt nöjda med tillvaron. Nej – nu får jag nog ta och försöka fundera ut en spännande utmaning för mig. Jag menar, jag är ju inte ens 40 år än 🙂

Jessica Watson – vilken tjej

Hon är sjutton år och har seglat nonstop runt jorden. Ensam! I en rosa segelbåt.

Jag var mycket skeptisk när hon gav sig iväg på sin drömresa och jag följde hennes blogg med skräckblandad fascination. Som mamma till döttrar i samma ålder kunde jag inte låta bli att tro att det var helt galet att låta henne göra något sådant men i takt med att dagarna gick och med vad jag läste på hennes blogg var jag tvungen att ändra mig. Hon är verkligen ingen vek tjej. Istället har en bild av en fokuserad, målmedveten och otroligt mentalt stabil tjej framträtt.

Det har inte varit enkla utmaningar hon tvingats tampa med under seglatsen. Tuffa väderförhållanden och en sjö som varit så hög att det är svårt att tro att hon verkligen varit därute. Hon har tagit sig an, och lagat, spisen, toan, motorn, segel och massa annat. Flera gånger i veckan har hon bloggat och jag har med stort intresse följt henne. Maken var nog ännu mer tveksam än jag men även han har fascinerats.

Idag kom hon hem igen. Till Sydney. I sin rosa segelbåt. Och hon möttes av precis hur mycket folk som helst, inklusive Australiens premiärminister. Det hade varit roligt att vara där, men nu ligger Australien ungefär så långt härifrån som det möjligen går att komma…

Läs mer här eller klicka dig vidare till Jessicas blogg.

Jag hoppas att Jessica kan vara en inspiration till dagens ungdomar (nu låter jag supergammal). Det finns så många knepiga människor som ungdomar ser upp till idag och Jessica bryter av det helt och hållet. Hon hade en dröm, hon satte upp ett mål, hon planerade och kunde slutligen genomföra och lyckas! Go Jessica!

Varför regnar det på tvären?

Kristihimmelsfärdshelg och allt… Vi hade verkligen sett fram emot en skön långhelg i båten. Det kändes till och med som att vi var värda det.

När jag kollade vädret i söndags såg det riktigt bra ut men i takt med att veckan gick har det blivit sämre och sämre utsikter. Imorse såg det riktigt illa ut med regn och tio grader resten av veckan. Kan säga att det är rätt stor skillnad på att vara ute med båten när det är regn och tio grader och sol och tio grader. Riktigt stor till och med… I det ena fallet är det bra och det andra typ kasst…

Vid lunchtid blev prognosen bättre, med sol från lunch imorgon till lunch på fredag samt även på söndag. Undra om jag vågar hoppas på att den ska hinna bli ännu bättre till nästa prognos? För som det ser ut nu satsar vi nog på att ge oss ut åtminstone en natt – och sen se hur det utvecklar sig. Just nu känns det dock mycket tveksamt. Det ösregnar ute – på tvären – och är sju grader. Vart tog våren vägen?

Skulle vi inte komma iväg har vi en hel trädgård att ta tag i…

Nu har jag bestämt mig

Det ÄR vår!

Maken har också bestämt sig för det!

Alltså skippade jag strumporna imorse. Det var dax att gå barfota i skorna nu.

Eller hur? Jag frös hela vägen över parkeringen och även på tillbakavägen. Det blåser tokkallt! Galet kallt! Maken hade skippat jackan idag (inte strumporna :-)) och saknade den en hel del på lunchen.

Någon som vet? När kommer värmen? För jag kommer inte att ta på mig strumpor igen förrän till hösten. Är det vår så är det!