Träning för att skingra tankarna

Jag visste att dagen idag skulle vara lite jobbig och även att morgondagen kommer att bli det så jag bestämde mig att jag bara måste klämma in onsdagsträningen på Bluewater innan allt drog igång.

Visst – min prioritering ledde till att familjen gjorde en kupp. Eftersom jag fyller år idag och tänkte köra hemifrån vid sju drog de lott om att uppvakta mig på tisdagkvällen istället. Och så blev det. De sjöng och jag fick paket. Yngsta dottern var dock inte riktigt med på noterna och sade att hon minsann skulle ställa klockan och sjunga för mig på morgonen. Jag hörde hennes klocka och att hon stängde av den men henne såg jag inte innan jag åkte 🙂

Tillbaka till träningen…

När jag kom dit möttes jag av personalen på Bluewater som hade instruktioner från Mark.

Ta med varsinn matta och vikter ut på altanen och spring sedan tre varv runt Stenungsbaden som uppvärmning…

Ingen vågar säga emot en direkt order så trots att han själv inte syntes till vågade vi inte annat än att göra som vi blev tillsagda. Men ok – vädret var i alla fall på vår sida. Solen sken och Hakefjorden var så där fantastiskt blå som den är ibland.

När vi kom nerför backen mot bryggan sista varvet stod han där och sen var det bara att köra! Idag var fokus på A R M A R. Så tunga som de var på slutet har jag nog aldrig varit  med om. Vi jobbade både med 2,5 kgs vikter och med gummiband (ingen vågar ta 2:orna längre) och jag måste säga att jag själv gillar gummibanden bäst. Sen har det kanske att göra med att när vi jobbar med dem står vi så att vi ser ut över Hakefjorden…

Come on girls – let’s go for a walk!

Hoppsan – vad hände nu? Skulle vi få avsluta med att promenera ett varv? Nej, nej. Så var det verkligen inte. Ruscher uppför backen mot parkeringen. 5 stycken! Efter första var jag död, efter andra var jag dödare, efter tredje var jag dödast och sen gjorde jag två till. Säga vad man vill men han vet hur man peppar folk! Som belöning fick vi faktiskt bananer och DET var verkligen välbehövligt. Alla var vi helt slut! Men vilken träning det hade varit – och vilken utsikt vi hade haft medan vi tränade – och mina tankar var fullt fokuserade på det och inget annat.

(bilden lånad från Stenungsbadens hemsida

Väntan är över (snart)

Sedan den 11 september förra året har yngsta dottern stått i kö för att göra en ablation av sitt hjärta. En ingrepp där man går in via ljumsken och armhålan och tar sig in i hjärat med ett antal instrument via artärer och vener. Väl där ska de förhoppnigsvis kunna bränna bort den levande vävnaden som leder till att hennes hjärta rusar vid ansträngning.

Imorgon skrivs hon in på Sahlgrenska, gör ett ultraljud på hjärtat och på torsdag är själva ingreppet. Natten till torsdag får hon sova hemma (permission) så det är skönt för henne (och oss).

Att det nu är dags är både skönt och nervöst på samma gång. Skönt att det äntligen blir av och nervöst eftersom vi inte vet med säkerhet att de kommer att lyckas. Sist hon gjorde ingreppet satt stället lite lurigt till och det tog ett bra tag innan de lyckades bränna. Nu finns risken (en ganska stor risk) att felet den här gången är på samma ställe. Dock har jag mycket stort förtroende för läkarna på Sahlgrenska.

Ska någon fixa det den här gången också är det de!

Autopilot

Det känns lite som att jag går på autopilot just nu… Skulle tro att det har att göra med yngsta dotterns hjärtoperation i nästa vecka. Det både snurra och inte snurrar i huvudet. Lite knepigt är det.

Hela kvällen igår tilbringade jag i soffan, med ett kort avbrott för hämtning från handbollen. Orkade inte ens laga mat utan det fick bli mackor.

Det ska bli skönt när det är över.

Gratis för att jag är tjej?

Fick idag möjlighet att åka vägen om bilfirman där min bil är köpt. Lamporna på bilen har varit kassa och man kan ju numera inte byta dessa själv utan att veta hur man gör för att demontera halva motorn…

När jag hämtade ut bilen vid köpet fick jag i och för sig veta att utpekat var spolavätskan skulle fyllas på, allt annat stod det verksradskillens namn på…

Upp till bevis nu då. Visst – han tog loss något kopplade isär något annat och lyfte undan ytterligare något och en stund senare var alla trasiga lampor bytta. Kvar för mig var betalningen. Trodde jag!

”Det bjuder jag på idag – ha en trevlig helg.”

Oväntat? Absolut! Men visst blev jag glad över det. Funderar nu på om maken hade kommit undan lika billigt om det var han som hade åkt dit med bilen!?