Jag gillar unga driftiga personer och har haft förmånen att träffa många. En av dem har börjat sy barnkläder under namnet Lilla Tuffingen. Hur det nu gick till minns jag inte men plötsligt hade jag beställt inte bara en, utan två mössor till mig själv.
Tanken är väl att använda dem i båten när det är lite kyligare eller blåsigare och så självklart på hundpromenaderna i höst.
Just nu känns inte behovet sådär jättestort…
Lite långsökt och ”enkelt” men visst är hon är hållare av sitt plakat…
Och nu har jag nog tömt ut vad jag har kunnat av teman bland fotografierna från dotterns student. 🙂 Men jag lovar inget…
Den här sommarvärmen gör livet rätt behagligt nu. Den och att kvällarna är ljusa väldigt länge. Lägg till en dotter som fyller 19, lite jordgubbsbubbel, grill och goda vänner och den där försommarkvällen blir riktigt bra. Så bra att det nästan känns ok att jobba dagen efter även om man under kvällen fått semesterfeeling tillsammans med den där kalaskänslan som ett födelsedagsfirande ger.
I år ska jag banne mig njuta av varenda fin kväll och leka semester. Banne mig!
Ibland får man syn på en text som gör att man stannar upp. Stannar upp och reflekterar lite. Som med den här texten:
Visst är det så?! Och varför gör vi det inte? Det borde vi ju!
Det ska jag försöka…
Efter utspringet och inför flakfärden är det en underdrift att påstå att dottern var ivrig till att åka iväg och få fart på resten av dagen. Mycket ivrig var hon.
en lisa i livet 