Den är så vacker. Den ”grönska” som är just nu. Den där späda och lite ljusgröna grönskan.
Snart är den tyvärr ett minne blott men just nu njuter jag.
Han hade fått lova dyrt och heligt att inte väcka mig när han smög upp ur sängen klockan halv fem. Även om det faktiskt var min födelsedag. Halv fem är lite väl tidigt… även för födelsedagsuppvaktning.
Klockan sju var det istället yngsta dottern som väckte mig. Skönsjungande och med frukostbricka med levande ljus stod hon där i dörröppningen för att ganska snabbt krypa ner i sin pappas tomma säng bredvid mig. Egentligen hade hon sovmorgon till halv tolv men hade ställt klockan för att fira mig och oj vad det värmde.
Med maken bortrest var det hon och jag och strax före lunch började jag fundera på om vi inte skulle ha lite tårta på kvällen. Det var ju trots allt födelsedag. Men oj vad jag var korkad…
Bara att inse att det där med att släppa kontrollen är svårt.
Inte nog med att hon fixade supergod tårta, hon hade även fler överraskningar på lut och det slutade med bästa sortens firande med både familj och vänner. Det är inte så tokigt att fylla år helt enkelt.
Ett litet tips…
Maken kom i somras hem med en himla behändig kamera att ha som komplement till den lite större och aningen tyngre systemkameran. Dessutom med inbyggd wifi så det går busenkelt att flytta över bilderna till paddan eller iPhonen utan att greja med SD-kort, sladdar och datorer. Att den är snabb, tar bra bilder och ändå går att använda helt manuellt gör att jag gillar den…
Ibland är det inte möjligt att ha med sig den stora kameran men denna får plats nästan var som helst.
Klicka på bilden för mer information.
Att den fick följa med mig upp i masten första dagen vi hade den var dock maken inte helt nöjd med. Förstår inte… Han var ju ok med att jag åkte upp men inte kameran. Hm…