Thorskogs slott

Jag har varit där förut men då på sommaren och i vackert väder. Allt blommade och var vackert.

Jag har sett bilder av det i vintrig krispig vit miljö och fascinerats av vackerheten.

Men när jag kom dit i torsdags var det dimmigt, disigt och lite mystiskt istället. Det var inte så mycket som blommade men inomhus hittade jag skönaste sittplatsen som var pyntad med en liten bukett med vitsippor. Det är vår det.

Hann inte med någon längre promenad (läs – frös så in i bänken att jag hellre gick tillbaka in) men skulle lätt kunna tänka mig att åka dit för att bara promenera i slottsträdgården. Där kan min hitta det mesta verkar det som.

Desktop1

Tänk vad fina ställen som finns i vår närhet. Och tänk vad trevligt att ibland råka hamna på dem med jobbet. Då kan man liksom reka inför att kanske ta med maken dit någon gång.

Nu börjar det bli spännande

Vi väntade och väntade och till slut, på sin treårsdag, började Sintra löpa. Att vi har väntat beror på att det är tänkt att hon ska paras och att hon ska få bli mamma. Även om jag inte just nu kan förstå hur hon kommer fixa det (för mig är hon liten fortfarande) vet jag att hon kommer att bli världens bästa och finaste mamma till den kull det förhoppningsvis blir.

Nu har det blivit dags för henne att åka till sin kennelmatte, som är den som kommer att ha hand om allt, och när hon kommer hem igen hoppas vi på att hon är dräktig. Är hon det kommer valparna att födas runt midsommar och sedan får vi hem henne igen i augusti. Förhoppningsvis då med en av valparna…

Spännande är det….

alla valpar!
En bild från när Sintra var valp. Det är hon som ligger överst med pyttelite vitt på svanstippen.

190. Molntäcke (57 av 365)

Det är tunt, nästan skirt men det finns där. Nästan som om det vore gjort av spets. Den här typen av ”molntäcke” gillar jag helt klart bättre än det som är mycket mer kompakt. Och grått.

Photo 2014-04-02 18 54 30

Just nu är det det mer kompakta och gråa molntäcket  som lagt sig över oss och även om det är lite varmt ute är det blött och kyligt. Jag längtar lite efter det väder vi hade förra veckan.

För ett år sedan…

För ett år sedan hade vi precis kommit hem. Maken och jag. Det efter att ha tillbringat ett magiskt dygn på Väderöarnas värdshus. Med blåa himlar och hav och alldeles ensamma(bortsett från Jocke, kocken).

Maken fick det som 50-årspresent från mig men det blev nästan som att det blev lite present till mig också. En upplevelse utöver det vanliga. Ensamma på Väderöarna liksom. Undra om det någonsin händer igen?

526632_10151279034451116_106725212_n
Synen som mötte oss när vi drog upp rullgardinen på makens 50-årsdag. Den slår det mesta!

Mer från besöket kan man läsa om i det här inlägget och i detta .

Jag läser och minns makens 50-årsdag med ett leende på läpparna. Det vet jag att han också gör!

En lite roligare kamerarem

Fick ett tips från en vän. Såg nämligen häromsisten att hon hade bytt ut sin kamerarem mot en supersnygg och annorlunda sjalaktig sak. Idag fick jag länken till sidan där hon hade beställt den.

Och jag blev kär…

I den här:

3L7A0703

Det är alltså en rem till kameran men ser ut som en sjal. I lite dämpad rosa ton med små stjärnor. Skulle ju liksom passa mig perfekt. Tur att jag fyller år snart (hint, hint…)

Länk till fler varianter hittar du här: http://gabrielakoopmans.bigcartel.com/products