Plötsligt bara stod han där – tjuren. Han hade nog stått där ett tag men var väl ”dold” i busken. Eller ja, han trodde nog det. När vi väl hade sett honom tyckte vi nog att han syntes rätt tydligt men å andra sidan tog det ju en stund för oss att upptäcka honom. Ingen av de åtta hundarna såg den dock så vinden måste ha legat på från ett annat håll.
Mellan de olika hagarna längs vattnet fanns en ”övergång”. Lite tricky var det att få hundarna att välja den vägen och inte hoppa över gärdesgården och taggtråden… Usch, vill inte ens tänka vad som kunde ha hänt. Lyckligtvis verkade hundarna förstå att det även de skulle välja övergången, både på dit- och hemvägen.
De finns på många olika ställen men oftast förknippar man (läs jag) dem till gröna ängar och öppna vidder. Men en ”hage” kan ligga på lite olika ställen. Lördagens promenad gick längs stranden och plötsligt såg jag att det låg flera olika hagar längs vattnet.
Jag har sagt det förut: jag måste ha allra vackraste utsikten från min arbetsplats.
Idag var det ett skådespel som nästan verkade målat med vattenfärger. Något alldeles extra.
Tyvärr hade jag ”bara” min iPhone idag men jag kunde inte låta bli att fota ändå… Jag var ju bara tvungen att föreviga det vackra.
Ett av de teman som jag var övertygad om att jag skulle byta bort mot ett eget tema var just ”dagsmeja”. Ända till idag. På lunchen.
Det var vår i luften och snön som smälte riktigt porlade på gatan. Är inte det ”dagsmeja” så säg.
