Mässstider är vårtider

Ett besök på båtmässan hör helt klart ihop med våren även om det blåser snålt, snöar och är uselt väder på utsidan. I Mässans hallar är det istället båtlivet under årets varmare säsong som förmedlas och den känslan slog igenom även i år.

Det var lång kö när jag kom dit och förväntan bland de köande verkade hög. Humöret var i alla fall på topp. Att komma till båtmässan under premiärkvällen är en upplevelse i sig och det bjuds både på ät- och drickbart. Inte i några jättemängder men tillräckligt för att kunna skjuta upp middagen till bra mycket senare.

Vi var med och såg när Nord West täckte av sin nya 430 Flybridge med all pompa och ståt och medan vi stod där tittade vi upp i taket. Där, ovanför montern, hängde vi. Ja, inte bokstavligt men väl en bild från när vi var statister och seglade en Najad 570. Det är några år sedan nu men fortfarande ett roligt minne och att bli påmind om det där och då var lite extra roligt.

Photo 2013-02-01 18 08 25

Självklart har man många gånger ett mål med att besöka mässan. Det är inte bara för att roa oss som vi går dit (undra om någon tror på det där…). Den nya motorn till båten ska beställas inom kort och vi fick nu chansen att se den irl. Tänk att något så litet ska kosta som en mindre bil… Jaja, bra kommer det i alla fall att bli.

Photo 2013-02-01 20 09 26

Efter en kort sväng på andra våningen, där man uppenbarligen hade problem med luftkonditioneringen (det var tokvarmt), stängde visst mässan. Något som vakterna upplyste oss om. Snälla och lydiga som vi är lämnade vi mässan nöjda. Socialt sett var det nog den mest lyckade VIP-kvällen på många år men ju mer social man är desto mindre hinner man ju se av det man egentligen skulle titta på. Kanske att man skulle ta sig dit en gång till innan nästa helg när mässan stänger…

Ny maskinpark

Tyst är den, den nya dismaskinen, supertyst, och efter att ha läst bruksanvisningen  visar den nu text i displayen på svenska istället för tyska :-). Den nya kylen och frysen verkar bra mycket rymligare än de förra och snickeriarbetet maken fick göra för att de skulle få plats gjorde han med den äran. Nu är allt på plats och hitills är jag nöjd.

Och visst är det så att det är köparens marknad just nu? Behövde inte ens pruta. Det gjorde säljaren åt mig utan att jag bad om det. Vågar jag tro att jag gjorde en bra affär?

Photo 2013-02-03 13 54 45

Nu ska jag bara lära mig att höja, respektive sänka överkorgen i dismaskinen och det här med att lägga besticken och inte ställa dem i en korg är definitivt nytt. Inser att jag är lite traditionalist men det går nog att bota…

En mammas ledsna tankar

ledsenDet gör ont i mig. Ont att se hur jobbigt det är. Jobbigt för att det drabbar henne så hårt. Hårt eftersom det påverkar hennes vardag. En vardag som borde vara roligt och sorgfri. Precis som för vilken tonåring som helst. Nu är det inte så och jag lider med henne. Lider med att hon efter en lång dag i skolan har ett helvete dagen därpå. Lider med att hon efter en rolig hundpromenad i skogen har ett helvete dagen därpå. Lider med att hon helt plötsligt, utan att veta varför, har ett helvete. Med värk, yrsel, domningar och migränattacker. Jag önskar att hon skulle kunna överföra det till mig istället.

Nu sätter vi allt hopp till remissen till barnortopeden. Hon har ju ändå ”tur” och har inte fyllt 18 än. Vi håller tummarna för att hon där kan få rätt hjälp. Hjälp som låter henne slippa allt det jobbiga. Vad vi kan göra under tiden är att stötta henne och inte ifrågasätta när hon har ont eller mår dåligt, även om det ligger nära till hands att göra det. Det syns ju inte på henne att hon har så ont och det kan slå till när som helst.

Orättvist är det och det gör mig förbannad. Det gör mig ledsen. Det gör mig frustrerade. Men mest gör det ont i mig. Ont för hon har ont.

 

Nu är jag på gång

Jag vinglade hit och dit och tyckte nästan att det var läskigt att släppa handtagen men nu börjar jag få kläm på det (tror jag). Det börjar kännas riktigt bra (tror jag). En viss teknik handlar det givetvis om men det gör det ju i de flesta träningsformer. Det är Indoor Walking som jag nu börjar bli kompis med. Indoor Walking som enkelt beskrivet är konditionsträning på en crosstrainer i grupp. Instruktören får oss i gruppen att med hjälp av pådrivande musik hålla ut och utmana oss själva under hela passet men det är jag själv som styr hur tungt jag vill att det ska vara i förhållande till övningarna och takten i musiken. Begreppet ”walking” är nog lite missvisande och förenklat men bra konditionsträning är det. Ett extra plus för att balansen utmanas och självklart för att det är skonsamt mot mitt spökande knä.

 Indoor Walking, CXWORX™ och gym är nu min träningsvardag och jag håller sakta men säkert på att komma in i det. Det känns skönt att vara igång igen även om det finns en viss frustration över att inte kunna göra allt…

Kanske att jag skulle unna mig lite nya träningskläder?

Får man säga det högt?

Jag har hört förstulna viskningar om det men det är ju egentligen inte politiskt korrekt. Man ska inte tycka att trängselskatten i Göteborg är bra… på något sätt. Ändå hör jag att trafiken minskat – mycket! Jag hör att maken har 26 minuter dörr till dörr och idag fick jag själv känna på det. Det tog mig 40 minuter att åka hemifrån, parkera och till och med anmäla oss i receptionen på Östra och det mitt i  värsta morgonrusningen. Hade det varit före årsskiftet hade jag fått räknat med över en timma…

Undra om det kommer att hålla i sig?

karta

bild lånad från http://www.transportstyrelsen.se/