Med många minusgrader utomhus fryser även saltvatten och utanför fönstret på jobbet kan jag nästan följa hur isen lägger sig i sundet. Jag kan inte låta bli att fascineras, även i år.
För några år sedan såg jag isen lägga sig på västkusten för första gången och sedan dess har det upprepats varje år och jag tycker att det är lika häftigt varje gång.
Efter ganska mycket huvudvärk den senaste tiden har jag nu kommit mig iväg till optikern bara för att få konstaterat att jag behöver läs-/terminalglasögon. Så, nu blir jag tant! frågan är hur jag ska hålla isär glasögonen jag har på mig och de jag har med mig att byta till. Ett par för att se bra på långt håll och ett par för att se bra på nära håll.
Men – på det hela taget kommer jag att se väldigt bra ut!
Uppdatering/Tillägg: jag har haft strul med linser ett tag och vill låta ögonen vila från det. Därför väljer jag glasögon, åtminstone för nu…
Jag gillar vintern. Jag gillar när det är kallt (och inte blåser). De minus sjutton graderna det var när jag vaknade i morse är ok. Jag har ju kläder för det…
Men liiite börjar jag längta…
Och mer lär jag längta när jag har varit på Båtmässan.
Svägerskan skickade ett mms och jag kan inte låta bli att ännu en gång konstatera att det är väldigt vackert i Sverige. På många olika sätt.
Fantastiskt vackert! Även om jag kan tycka att -30 är i lite kallaste laget 🙂
Det här med att bara få vara en i mängden när man tränar är nytt för mig. Nytt och lite ovant. Visst har jag varit där förut men det var så väldigt länge sedan. Som funktionär och ledare på Friskis under en mängd år har många vetat vem jag är och på så sätt har man alltid haft lite ögonen på sig. Man (läs jag) har också tagit på sig ett visst ansvar att vara en förebild och positiv person i sammanhanget. Nu tror jag inte att jag gjort särskilt mycket våld på mig själv i den rollen eftersom jag i grund och botten är positiv av mig men ansvaret har funnits där.
När jag nu tränar på ett nytt ställe och ”bara” tränar för min egen skull är jag återigen en i mängden. Lite anonym till och med, och det kommer nog att ta en bra stund att vänja sig vid det. På gott och ont. Mest gott förstås. Tänker till exempel på alla nya människor jag kommer att lära känna men även på att jag kan få ha en lite sämre dag utan att få dåligt samvete för det.
Det blir nog riktigt bra det här.
en lisa i livet 