Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.

Ingen större skillnad – eller?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

När de små blir sjuka spelar det ingen roll om man är hund eller barn. Mammaoron slår till med full kraft.

Mitt i Sintras andra löp åkte hon på magsjuka och det har varit ett par dagar med oro i kroppen nu. När svansen slutar vifta och hon bara ligger under köksbordet och tittar på oss med trötta ögon då skulle jag vilja kunna hundspråk. Fråga hur hon mår, var det gör ont, om jag kan göra något. När inte ens favoritgodiset duger och man får skedmata henne med vatten, då undrar man om det är något allvarligt.

Idag har det vänt och ögonen är pigga igen och fulla med bus. Känner jag henne rätt har hon ett uppdämt behov att ta igen nu. Visst var det så att orken inte riktigt är på plats än men det ska nog lite överkokt ris som förstärkts med buljong råda bot på.

Skönt – nu kanske jag kan sluta bekymra mig. Åtminstone till nästa gång. Eller hur!

Bilåkarmusik

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Det blev en musikalisk resa som heter duga. Med mellandottern i bilen började den med Swedish House Mafia, fortsatte med Thomas Ledin, storbandsjazz från Royal Albert Hall, Chicago, Kristina från Duvemåla för att avslutas med en stor dos musik ur Chess. Givetvis på högsta volym.

Allätare är de, våra döttrar. Musikalisk alltså. Igår var det yngsta dottern och jag i bilen. Då var det Rhianna, Grease, Robbie Williams och Darin, Bryan Adams och Aerosmith…

Julklappar eller inte?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Det gick i flygande fläng och jag kan nu bocka av de första julklapparna på listan. Tänk vad man hinner på en lunch! Dessutom hittade jag precis det jag hade tänkt mig.

Jag kan tycka att det är lite svårt det här med julklappar. De flesta köper ju det de vill ha själva. Eller är det kanske inte så? Är det bara jag som tror att det är så? Kanske är det så att det man får i julklapp är väldigt uppskattat. Men kanske mer uppskattat om det är ”rätt” grej…

Jag är inte lite kluven till hela grejen.

Det som spär på kluvenheter är att jag älskar att få julklappar – och mest då små paket med glittrande innehåll. Sånt som kan kalla för ”lite lyx”. Är det kanske fel att önska sig det. Borde alla egentligen önska sig vettiga användbara grejer eller till och med getter och vattenreningstabletter till tredje världen. Sen finns det inte mycket som slår barns glädjestrålande ögon när de packar upp sina julklappar. Frågan är bara hur länge man ska räknas som barn?

Förra julen var julklapparna helt klart av mindre betydelse. Att familjen kunde fira jul tillsammans trots bilolyckan kvällen före julafton var så otroligt mycket mer värt… typ supermegajättemycket!

Resonemanget är rätt flummigt men innehåller ändå med en rätt stor portion sanning. En sanning som är lite jobbig eftersom den egentligen är rätt självklar… Men det går kanske faktiskt att göra både och…

Vem du är?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Tack för svaren jag fick när jag var nyfiken på vem du som läsare är. Nu vet jag lite mer.

  • Jag vet att de flesta av er bor i Sverige men inte alla.
  • Jag vet att ni troligen dubbelt så ofta är av kvinnligt kön.
  • Jag vet att ni är ungefär lika många i alla åldersgrupper förutom ni som är över 60 år – där är ni inte så många.
  • Jag vet att fler av er har hund än katt
  • Jag vet att färre än hälften av er är tonårsföräldrar och att ungefär lika många är seglare.
  • Jag vet också att de flesta av er hälsar på bloggen någon gång varje vecka.

 

Tack för att du svarade. Det har stillat min nyfikenhet – för en liten stund i alla fall 🙂