Författare: en lisa i livet

Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke.

Gör ett eget kakfat

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag brukar säga att jag inte är pysslig av mig även om det finns de som inte håller med. Det är klart att jag kan vara pysslig på så sätt att jag gillar att försöka göra fint hemma och så men att bygga ihop saker, fixa och trixa och baka, det är inte något som lockar mig. Ändå kunde jag inte låta bli att faktiskt bli lite nyfiken när jag såg att jag kunde var med på en workshop och få göra mitt eget kakfat. Just kakfat har väckt mitt intresse och då menar fina gamla kakfat i flera våningar. Kanske att jag skulle passa på och plocka fram något från skåpen och våga mig på att testa.

Workshopen genomförs av Yvette från www.viewthehorizon.com i samarbete med Soldattorpets Diversehandel.

För mer information, datum samt anmälan besöker du Yvettes hemsida (här). Kanske att jag också vågar anmäla mig…

(Bilderna har jag lånat från view the horizons hemsida)

När blir något en vana?

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Den 1 mars tog jag mig i kragen och plockade fram löpskorna. Då hade jag inte sprungit sedan i mitten av juli förra året. Precis som varje (v)år bestämde jag mig nu för att den här gången skulle jag verkligen komma in i löpningen och göra det till en vana. Precis som tidigare laddade jag järnet. En stor skillnad har det dock varit. Det verkar som om jag faktiskt kommer att lyckas den här gången.

Jag är nu uppe i 17 pass sedan dess och till och med igår, när det var riktgit skitväder, tog jag mig ut. Då hade jag ändå redan vid lunch bestämt mig för att vädret var skälig orsak till att hoppa över det. Vad var det då som fick mig att ändra mig? Bra fråga… Jag vet faktiskt inte. Kanske att jag visste att det ändå bara skulle ta en halvtimma och att jag efteråt skulle känna mig mer nöjd än vanligt. Eller så var det känslan att en tisdag inte är en tisdag utan löprundan. Kan det ha blivit en vana efter 17 gånger? Är det då så lång tid det tar eller har vanan kommit smygande utan att jag har märkt det?

Bästa löparkompisen (bortsett från syster och bror) är appen Runkeeper. Den håller koll på hur långt jag springer, var jag springer och hur fort jag springer. Att kunna se utvecklingen och att den går åt rätt håll är en riktigt bra sporre. Nu kan jag tex se att jag har förbättrat mig med en halv minut per kilometer sedan jag började. Målet är ytterligare en halvminut mindre så nu måste jag nog göra något åt det. Intervaller och backträning kanske… Intervaller kör jag redan så det får bli backträning och jag vet den perfekta backen. Men… jag misstänker att jag kommer att hitta ursäkter mot just backträning ett litet tag till 🙂

Påsken är över för i år

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Påskhelgen brukar bli en social helg med antingen vänner och/eller släkten och så var det även i år. Det brukar även innebära massor med god mat och gott att dricka och även det stämde in i år. Det är klart att vädret förra påsken var aningen bättre men så låg påsken sista helgen i april istället och några veckor gör faktiskt skillnad. Förutom mat och dryck har vi ändå hunnit med både träning och shopping och massor av olika väder. Sol, snö och ösregn. Allt i en salig underbar aprilanda.

Nu är huset tommare än det varit sedan i torsdags, minnesbanken påfylld med nya trevliga minnen och vi knôr ner oss i soffan och myser för lite trötta är vi allt. Det är allt jobbigt att vara långledig.

Nu har jag sprungit med lillasyster också

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Lyckades lura med mig lillasyster på en löprunda. Kläder fick hon låna av mig och min gamla löparskor funkade för henne den här gången. Egentligen hade vi tänkt springa redan på morgonen men min ljumske strular lite med mig och just då hade jag ont.

Länge satt vi och tvekade. Maken fyllde ju år och bubblet låg på kylning. Det hade varit så enkelt att bara börja firandet men vi tog oss i kragen och kom ut. 4,4 km blev det, varvat med intervaller och vi kände oss riktigt duktiga efteråt.

Födelsedagsbubblet smakade riktigt gott efter det.

Det börjar bli lite av en vana nu. Det här med att träna med syskonen. Roligt är det också, men än har ingen av dem vågat sig på mitt skivstångspass och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det 🙂

Aningens kallt på Hawaii

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Maken och jag tog med oss familjen och åkte till Hawaii. Ja, badplatsen Hawaii som ligger på Stenungsön då 🙂 Aningens kallt i vinden men i övrigt en mycket fin dag. Vi har klättrat i träd, plockat musselskal, balanserat på stenar, gungat och tittat på segelbåtar på Hakefjorden. Det var många som hade samma tanke som vi och man kunde se glada människor som hittat sköna läställen där de hade dukat upp picknick. Vi, vi åkte hem och grillade vår korv på altanen istället.

Detta bildspel kräver JavaScript.