Det kommer bli bra det här med Sintra och båten. Åtminstone början är bra och jag är övertygad om att fortsätter vi att introducera henne för båtlivet en liten bit i taget så är hon snart en fullfjädrad liten skeppshund.
Idag var hon först hos veterinären och fick sin andra vaccination och sedan en sväng till båten. Visst ser hon rätt nöjd ut? 🙂 Och hon verkar hoppas på att få egen kabin men den diskussionen får hon nog jobba på ett tag, eller inte…
Jag vet inte vem av valparna som är busigast. Rufus, Fröding eller Sintra. Idag har de träffats och lekt, och lekt, och lekt, och lekt. Sintra är den klart ”tyknaste” av dem men det kanske har att göra med att hon var tjejen bland grabbarn. Roligt hade de även om det såg ut att gå väldigt vilt till emellanåt. De har rullat i jord, burit grenar, bitit sig fast i nackskinn och andra delar och som överväxel fick Sintra för sig att hon kunde flyga. Killarna kunde leka på gräsmattan nedanför altanen och hon kunde stå och titta på dem från altanen. Rätt som det var kastade hon sig rätt ut i luften, benen och öronen flygande åt alla håll och landade mitt på högen med busande bröder. Flera gånger gjorde hon så och tekniken blev bättre och bättre. Tyvärr lyckades jag inte fånga det på bild…
Efter två timmar ute i friska luften somnade de gott och vi gick in. Efter en liten stund vaknade de och busade ett tag till innan de slocknade på riktigt. Sintra sov sedan i nästan två timmar men nu är det full fart igen. I natt kommer hon sova riktigt gott skulle jag tro och det tror jag att Fröding och Rufus också kommer göra.
Idag har vi verkligen varit flitiga. Det började med att vi skulle göra klart inhägnandet (heter det så?) av tomten med sexkantsnät och slutade med att vi avverkade minst en skog och rev en sektion av altanräcket. Just det, vi sågade ner ett träd också…
Allt för ett gott syfte. Sintra slipper nu ha på sig koppel när hon är i trädgården och vi slipper vara oroliga att hon ska smita om hon inte har det. Nu verkar hon inte direkt vara så smitningsbenägen utan följer oss om en svans 🙂
Den där skogen som vi avverkade det var egentligen en gallring av kornellerna. De skulle egentligen ha klippts ner ordentligt i våras men det blev aldrig av och nu ger de oss väldigt bra insynsskydd på altanen så det fick bli en lightvariant nu så tar vi resten i höst. Nu kan i alla fall Sintra krypa in under dem utan att helt försvinna eller fastna.
Klockan sex skulle vi vara där. Massa vänner skulle överraska 40-åringen. Föremålet för uppvaktningen var iväglurad och spelade badminton.
Plötsligt såg vi bilen komma och alla intog position. När som helst skulle han öppna dörren och mötas av ett fyrfaldigt leve. Det var jättespännande…
Då ringde det på dörren.
Det blev helt tyst och alla såg rätt fundersamma ut. Inte skulle väl födelsedagsbarnet ringa på dörrklockan?! Eller? Nej, det var några av gästerna som hade smugit sig förbi och som nu precis hann komma in innan det var dags för den riktiga entrén. In kom han, förvånad blev han och sedan försvann han iväg för att duscha. Därefter drog det riktiga kalaset igång. Det blev ett mycket lyckat och trevligt kalas och det var tur att vi inte hade så långt att gå hem sen mitt i natten.
Maken och de två yngsta döttrarna har jobbat hårt. Hela dagen igår jobbade de med sexkantsnät, märlor och najtråd.
Vi har en poppelhäck (emellanåt kallat den gröna dj***len) och den är tät, fin och hög. Problemet är att den inte är tät nertill. Där är det istället alldeles lagom för en nyfiken valp att ta sig igenom. Kanske för att se om gräset är grönare på andra sidan…
Nu blir det nät hela vägen runt. För tillfället syns den men den lär snart försvinna in bland det gröna. Sen kan Sintra få vara lös och busa i trädgården. Självklart inte ensam men vi slipper vara oroliga. Målet är att det ska vara klart till på söndag. Då kommer Rufus hit för att leka och även ytterligare en av Sintras bröder från kullen (Fröding) kommer. Fröding är fortfarande kvar på kenneln och har nig tyckt att det blev väldigt tomt eller så blev han bara avundsjuk när han fick höra att Sintra och Rufus hade träffats. 🙂
en lisa i livet 