Järnkoll

Jag hann inte mer än att presentera mig för kö-koordinatorn på Sahlgrenska förrän han sa

Jaha, du är xxx’s (yngsta dotterns förnamn) mamma

DET gjorde mig grymt imponerad, fascinerad och lite skrämd. Det är många som vet vem yngsta dottern är. En kändis i vardande kanske :-), åtminstone på kardiologen. Mest blev jag nog imponerad och jag gillade den känsla av trygghet jag kände. Ingen löpande-band-patient här inte.

Även de tycker att hon är speciell och viktig! Precis som vi gör!

Men nej…

Dottern är förkyld. Dottern ska operera sitt hjärta på torsdag. Bekymrad mamma ringer Sahlgrenska. Kö-koordinatorn konsulterar dotterns läkare. Kö-koordinatorn ber mamman ta med dottern till vårdcentral för att ta en snabbsänka. Dottern blir stucken. Snabbsänkan är under 8 = visar inget. Mamman meddelar kö-koordinatorn detta. Kö-koordinatorn säger – ja men då kör vi ändå.

Föräldrarna (och dottern) pustar ut. De vill ju få det överstökat… inte vänta på en ny tid.

Tankar träning

Hade bokat mig på dubbelpass idag (igen). Det brukar jag försöka på måndagar. Step och skivstång. Den här veckan känns träningen lite extra viktig, jag tankar energi och ork för att ta mig genom den. Men – jag märkte att fokus inte var på träningen. Tankarna vandrade…

Efter halva steppasset kändes det inte som att jag skulle orka skivstången också men med lite pepping fixade jag det också… Med middagen som maken hade lagat efteråt blev det ändå bra. Riktigt bra!

Nu ska jag försöka träna på onsdag också.