Det kan ju hända att det inte är någon hemma när man kommer hem efter träningen.
Så här sitter jag. Visserligen i en varm bil men ändå…
Författare: en lisa i livet
Sommartid är segling ett stort intresse och vintertid händer mycket annat kul. Gillar att träna, vara utomhus och att fotografera. Befinner mig mitt i livet och lever en dag i taget livet tog en liten knyck den 16 sept 2018 då jag drabbades av en stroke. Nu vet jag att livet kan bli bra även om det inte blev som det skulle.
Hjärtligt gärna!
Nu har vi fått besked om att yngsta dotterns 48-timmars EKG hade lyckats dokumentera hennes tackykardi på ett bra sätt. I och med det har handlingarna nu kunnat skickas till kardiologlab för vidare planering av den kommande ablationen (operationen). Jag hoppas att det inte dröjer utan att hon kan få en tid rätt omgående.
Nu har hon även kunnat börjat ta sin medicin igen. Både den hon ska ta två gånger om dagen och den hon behöver ta innan träning. Gissa om det är någon som är taggad att träna handboll igen? Men, det här med att komma ihåg att ta medicinen lär ta ett tag att komma in i igen. En snäll mamma fick idag rycka ut och åka hem för att hämta den åt henne för att sedan leverera den till henne på skolan. Idag kunde hon göra det – andra dagar är det inte lika säkert.
Just nu tycker jag dock att piller är bra! 🙂 men jag hoppas ändå att hon snart kan sluta med dem igen. Sen gillar jag även att jag inte är ensam om att ha träningsvärk. Jösses vad vi ojjar oss.
Nyinflyttade i min garderob
Från Culture. De flyttade in förra helgen och jag kan meddela att jag är mycket nöjd med de nya invånarna. 🙂
Äntligen en pool!
När jag kom hem idag fanns den där. Poolen.
Visst, jag hade tänkt mig den på andra sidan huset (läs baksidan). Det är liksom lite bättre plats där och så kan man ju bygga ihop den med altanen. Tänk vad bra det hade kunnat bli.
Men, vi får väl testa så här. På framsidan huset, framför garaget. Nu vet jag inte var vi ska ställa bilarna men det ska vi nog kunna lösa. Sen hade jag nog tänkt mig den lite djupare än sju centimeter men det är säkert ockås något vi kan vänja oss vid.
Nu får vi nog skynda oss att använda den – om ett par dagar kommer den att förvandlas till skridskobana istället… Tänk var roligt 🙂
Hoppsan! Så det kan gå!
När jag kom hem idag låg det ett brev på köksbordet.
Till den det berör!
Detta är ett rop på hjälp!
Vår strävan är att förhöja inomhusmiljön i Ert hem men det börjar bli jobbig. Ingenstans har vi blivit upplysta om att det är vi själva som ska förse oss med den näring vi behöver (något vi har mycket svårt att göra) och varje försök att påtala det har ignorerats. Ett tag förra veckan trodde vi att det skulle bli bättre då det plötsligt fanns fem personer i hushållet igen. Men inte ens det hjälpte.
Detta brev är ett sista försök innan vi ger upp. Tyvärr kostar det för mycket och vi har ingen energi kvar.
Med vänliga och förhoppningsfulla hälsningar,
Krukväxterna
Kanske att jag skulle vattna dem idag.
