Flitiga har vi varit

Idag har vi verkligen varit flitiga. Det började med att vi skulle göra klart inhägnandet (heter det så?) av tomten med sexkantsnät och slutade med att vi avverkade minst en skog och rev en sektion av altanräcket. Just det, vi sågade ner ett träd också…

Allt för ett gott syfte. Sintra slipper nu ha på sig koppel när hon är i trädgården och vi slipper vara oroliga att hon ska smita om hon inte har det. Nu verkar hon inte direkt vara så smitningsbenägen utan följer oss om en svans 🙂

Den där skogen som vi avverkade det var egentligen en gallring av kornellerna. De skulle egentligen ha klippts ner ordentligt i våras men det blev aldrig av och nu ger de oss väldigt bra insynsskydd på altanen så det fick bli en lightvariant nu så tar vi resten i höst. Nu kan i alla fall Sintra krypa in under dem utan att helt försvinna eller fastna.

20110618-214749.jpg

Sjusovare

Jag nås av ryktet att det sovits länge hemma idag. Redan i morse anade jag dock tendensen. Sintra hade inte vaknat när jag åkte till jobbet och då var klockan ändå nästan åtta. Ett telefonsamtal med maken under förmiddagen bekräftade det. Döttrarna (mellan, och yngsta) och Sintra hade vaknat en kort stund för att sedan somna om  och göra morgon när det redan var förmiddag istället.

Jag avundsjuk – Absolut!

Halvstudenten var det någon som kallade det

Idag blev även yngsta dottern färdig med grundskolan. Alla tio åren är avklarade och nu väntar utmaningar som gymnasiet och livet som helhet. En hel skrälldus med bokstäver 🙂 fick hon med sig i betyget och ingen mer än hon själv kan vara stoltare än vad vi som föräldrar är.

Vi hade lite logistik att reda ut innan släkten strålande samman på skolgården och kunde ta emot dem när de kom utspringande. Det var färdtjänst från Ulricehamn, det var svärföräldrar från Norra Bohuslän, det var äldsta dottern som hade fått låna en bil av oss och kom från Åh och så var det såklart vi själva och Sintra inberäknat. Det var tufft, det var svettigt men allt gick jättebra.

En trevlig eftermiddag/kväll har vi nu haft och huset tystnar runt mig. En efter en har somnat, somliga mer utmattade än andra. Jag tänker framförallt på lilla Sintra som förutom att hon varit på äventyr på skolgården även träffat farmor & farfar, mormor och gammelmormor för första gången. Hon var den som somnade först, och flera gånger under dagen dessutom.

Lite har det känts som fredag idag och ändå är det bara onsdag. Frågan är om det kommer att kännas som måndag i morgon och att det i och med det blir en extremkort vecka resten av veckan?

 

Trött jag? Javisst!

Vissa dagar är man (läs jag) bara hur trött som helst. Nu skulle säkert någon då vilja säga något om att det inte är konstigt eftersom vi har en valp hemma. Grejen är bara att valpen är en sömntuta. Sintra sover i vanliga fall från halvtio/tio till sju/halvåtta utan att vakna på natten. Det är alltså inte hon som håller mig vaken på nätterna.

Inte heller beror det på att jag går och lägger mig för sent. Det har blivit så att när Sintra somnar går även resten av familjen och lägger sig och det är en timme tidigare än förut…

Kan det kanske bero på att jag inte har kunna träna på en månad? Hostan är inne på slutklämmen men har inte riktigt släppt taget än och att träna har varit helt uteslutet. Eller beror det helt enkelt på att det kroppen börjar känna att det är dags för semester snart…?

Mest tror jag faktiskt att det beror på den uteblivna träningen så kanske att jag skulle börja våga mig på en promenad i lite raskare tempo ikväll. Kanske… Eller så sover jag lite mer…