Det kommer bli bra det här med Sintra och båten. Åtminstone början är bra och jag är övertygad om att fortsätter vi att introducera henne för båtlivet en liten bit i taget så är hon snart en fullfjädrad liten skeppshund.
Idag var hon först hos veterinären och fick sin andra vaccination och sedan en sväng till båten. Visst ser hon rätt nöjd ut? 🙂 Och hon verkar hoppas på att få egen kabin men den diskussionen får hon nog jobba på ett tag, eller inte…
Jag vet inte vem av valparna som är busigast. Rufus, Fröding eller Sintra. Idag har de träffats och lekt, och lekt, och lekt, och lekt. Sintra är den klart ”tyknaste” av dem men det kanske har att göra med att hon var tjejen bland grabbarn. Roligt hade de även om det såg ut att gå väldigt vilt till emellanåt. De har rullat i jord, burit grenar, bitit sig fast i nackskinn och andra delar och som överväxel fick Sintra för sig att hon kunde flyga. Killarna kunde leka på gräsmattan nedanför altanen och hon kunde stå och titta på dem från altanen. Rätt som det var kastade hon sig rätt ut i luften, benen och öronen flygande åt alla håll och landade mitt på högen med busande bröder. Flera gånger gjorde hon så och tekniken blev bättre och bättre. Tyvärr lyckades jag inte fånga det på bild…
Efter två timmar ute i friska luften somnade de gott och vi gick in. Efter en liten stund vaknade de och busade ett tag till innan de slocknade på riktigt. Sintra sov sedan i nästan två timmar men nu är det full fart igen. I natt kommer hon sova riktigt gott skulle jag tro och det tror jag att Fröding och Rufus också kommer göra.
Idag har vi verkligen varit flitiga. Det började med att vi skulle göra klart inhägnandet (heter det så?) av tomten med sexkantsnät och slutade med att vi avverkade minst en skog och rev en sektion av altanräcket. Just det, vi sågade ner ett träd också…
Allt för ett gott syfte. Sintra slipper nu ha på sig koppel när hon är i trädgården och vi slipper vara oroliga att hon ska smita om hon inte har det. Nu verkar hon inte direkt vara så smitningsbenägen utan följer oss om en svans 🙂
Den där skogen som vi avverkade det var egentligen en gallring av kornellerna. De skulle egentligen ha klippts ner ordentligt i våras men det blev aldrig av och nu ger de oss väldigt bra insynsskydd på altanen så det fick bli en lightvariant nu så tar vi resten i höst. Nu kan i alla fall Sintra krypa in under dem utan att helt försvinna eller fastna.
Jag nås av ryktet att det sovits länge hemma idag. Redan i morse anade jag dock tendensen. Sintra hade inte vaknat när jag åkte till jobbet och då var klockan ändå nästan åtta. Ett telefonsamtal med maken under förmiddagen bekräftade det. Döttrarna (mellan, och yngsta) och Sintra hade vaknat en kort stund för att sedan somna om och göra morgon när det redan var förmiddag istället.
Jag avundsjuk – Absolut!
Idag blev även yngsta dottern färdig med grundskolan. Alla tio åren är avklarade och nu väntar utmaningar som gymnasiet och livet som helhet. En hel skrälldus med bokstäver 🙂 fick hon med sig i betyget och ingen mer än hon själv kan vara stoltare än vad vi som föräldrar är.
Vi hade lite logistik att reda ut innan släkten strålande samman på skolgården och kunde ta emot dem när de kom utspringande. Det var färdtjänst från Ulricehamn, det var svärföräldrar från Norra Bohuslän, det var äldsta dottern som hade fått låna en bil av oss och kom från Åh och så var det såklart vi själva och Sintra inberäknat. Det var tufft, det var svettigt men allt gick jättebra.
En trevlig eftermiddag/kväll har vi nu haft och huset tystnar runt mig. En efter en har somnat, somliga mer utmattade än andra. Jag tänker framförallt på lilla Sintra som förutom att hon varit på äventyr på skolgården även träffat farmor & farfar, mormor och gammelmormor för första gången. Hon var den som somnade först, och flera gånger under dagen dessutom.
Lite har det känts som fredag idag och ändå är det bara onsdag. Frågan är om det kommer att kännas som måndag i morgon och att det i och med det blir en extremkort vecka resten av veckan?
