Kategori: en lisa i livet

Jag hoppas att det har vänt nu

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Redan i söndags kom det, det där kittlande i halsen. När jag vaknade på måndagsmorgonen fanns det kvar och var nog lite värre. Dessutom hade jag ont i huvudet. Ändå tog jag mig till jobbet.

Nu, två dagar senare, undrar jag verkligen. Varför? Och det är ju inte första gången heller… Redan efter en timme på jobbet var det lika bra att åka hem för att lägga mig. Febern har sedan hängt i och jag har sovit massor och bara lämnat sängen för hämta Alvedon och te.

Markservicen står maken och yngsta dottern för. Vilken tur att jag har dem, för jag blir kvar i sängen imorgon också. Sen hoppas jag vara på benen igen.

20110517-215635.jpg

Sintra är nu sex veckor gammal

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Tiden går och valparna blir äldre och äldre. Nu är de redan sex veckor stora och fulla med bus. Idag lyckades vi även att träffa dem vakna och alldeles underbart busiga. Mellandottern fullkomligt attackerades av alla som skulle bitas och busa med henne.

Precis som vid alla tidigare besök var det ”vår” valp. Gun (Sintra) som var framme hos oss först och idag verkade det som att hon också visste att vi hörde ihop. Hela hon viftade med när svansen gick som en elvisp 🙂 Snart är hon hemma hos oss. Snart.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Guldkant på helgen

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Lillebror med familj har varit och hälsat på och det är lika roligt varje gång. Jag vidhåller att jag tycker att de bor alldeles för långt bort… Det hade varit ännu roligare att träffa dem oftare och kunna följa småtjejerna på ännu närmre håll.

Idag hade vi tänkt oss ut för att fiska krabbor men väder och vind satte käppar i hjulet för det. Det är nog bättre att småtjejernas första möte med krabbor, musslor och att ligga på magen på en brygga och ha flytväst på sig sker i bättre väder. Åtta grader och snålblåst är inte direkt njutbart. Istället tog vi en promenad mellan olika lekplatser runt om där vi bor.

Trots att vi inte ses så ofta är det alltid stora kramen direkt när vi ses. Blyghet? Inte då… full fart gäller. Idag när de skulle åka hem igen märkte jag dock något nytt. Äldsta lilltjejen (min guddotter) kröp upp i famnen på mig och kramade hårt, hårt, länge, länge. Det var som att hon förstod att det skulle dröja tills vi sågs igen. Lilla lilltjejen (makens guddotter) är nog inte gammal nog att förstå det än men goa kramar ger även hon 🙂 även om hon inte har tid att var stilla särskilt länge. Jag saknar dem redan.