Kategori: en lisa i livet

En clubsandwich senare

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Dotter sover på Sahlgrenska och vi på hotell i Göteborg. Klokt val att inte köra hem eftersom jag är toktrött.

Lade mig på sängen när jag kom till rummet. Det tog nog inte fem sekunder förrän jag somnade. Visserligen bara en liten stund men ändå. Ett glas vin och en clubsandwich senare är jag nu tillbaka på rummet.

Klockan nio imorgon ska jag vara tillbaka på Sahlgrenska för utskrivning av dottern. Då vill jag få veta att alla kurvor sett bra ut under natten. Även sinuskurvan som spökade lite under eftermiddagen.

image

Godis och ännu mera väntan

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vi börjar bli bra på det där med att vänta…

Eftersom de gick in via ljumskarna med katetrarna för att trixa med hjärtat måste dottern vara sängliggande till klockan fem. Tiden fördriver vi med godis, internet och gamla tidningar…

Även jag är uttråkad. Efter fem får vi sedan se om hon får åka hem redan ikväll. Annars får jag nog fylla på godisförrådet.

Mycket optimistisk

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

Efter det här ska vi nog inte behöva ses igen. Säger läkaren så är han mycket optimistisk. I morse var han tom tveksam till om hennes diagnos ens stämde och ifall hon verkligen hade en extrabana. Vi började tänka i banor om nya utredningar och mer ovisshet och när ablationen drog ut på tiden visste vi inte vad vi skulle tro/hoppas på.

Sen ringde han! Och var så positiv. De hade lyckats hitta banan genom att trigga igång hjärtat. Bara det var ett plus. Det har de haft svårt för innan. Visserligen satt den så nära AV-noden att de inte kunde bränna utan fick frysa den istället men de kunde inte trigga igång hjärtat att rusa igen efter det. Det borde kunna innebära att den är borta.

Jag är också positiv men en mera försiktig sådan och släpper inte riktigt taget om tummarna än. Bara för säkerhets skull…

Järnkoll

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag hann inte mer än att presentera mig för kö-koordinatorn på Sahlgrenska förrän han sa

Jaha, du är xxx’s (yngsta dotterns förnamn) mamma

DET gjorde mig grymt imponerad, fascinerad och lite skrämd. Det är många som vet vem yngsta dottern är. En kändis i vardande kanske :-), åtminstone på kardiologen. Mest blev jag nog imponerad och jag gillade den känsla av trygghet jag kände. Ingen löpande-band-patient här inte.

Även de tycker att hon är speciell och viktig! Precis som vi gör!