Idag fyller maken år. Varken jämnt eller ojämnt – bara ett år till!
Det här med att köpa present till honom är inte det lättaste. Det han vill ha går han ju och köper själv (vill minnas att min mor säger samma sak om mig :-)) Hoppas han blir glad för det han får ändå, det är ju ändå tanken som räknas. De där snälla barnen som han önskar sig kan vi ju prata om en annan gång…
Älskar dig!
Började dagen med onsdagsträningen på Bluewater och var duktigt trött efter den. Det blev mycket core idag och som avslutning två varv ute. Faktiskt var det skönt att komma ut även om jag inte riktigt fått igång ryggen för att springa på asfalt än. Pga min skada vill jag ta det försiktigt och försöker att springa på mjukare underlag till en början. Ja, ja – det som inte dödar härdar 🙂
Hade visst lovat att hjälpa en ledare på Friskis också. Hon var fortfarande förkyld och behövde en ersättare. Självklart ville jag hjälpa henne men tänkte inte på att det skulle vara en onsdag. Dvs kvällen samma dag som Bluewaterträningen…
Har tänkt extra mycket på vad jag ätit under dagen. Såg både till att äta ordentlig frukost (faktiskt två frukostar), en pastasallad till lunch, mellanmål och middag i god tid innan det var dags att leda passet. Och det funkade! Ingen gång under passet kroknade jag. Varken av energibrist eller för att muskler var trötta sedan morgonen. Nej – det gick till och med riktigt bra. Det är klart, alla leende motionärer som hoppar runt och ”lyder” min minsta vink ger också en väldig energi. En härlig energi!
En dusch senare och jag känner att kroppen faktiskt är riktigt trött. Nu ska den få vila till på söndag tror jag. Om jag inte hinner med en joggingtur under lördagen…
Yngsta dottern står i kö för en hjärtoperation eller en ablation som det kallas. Läkarna ska gå in i hennes hjärta via ljumsken och nyckelbenet och laga det som är fel. WPW- syndrom heter felet och innebär bl a att hjärtat ”kortsluter” och rusar vid ansträngning. Inte helt bra… Hon är opererad för det en gång och vad vi inte visste då var att det kunde komma tillbaka.
Sedan i september har hon medicinerats för det och stått i kö för en operation och igår fick vi veta att hon nu är nästa patient som ska kallas. Det känns både skönt och nervöst. Yngsta dottern är mest nervös för att hon ska vara vaken under ingreppet och antingen se och/eller höra.
Det blir till att ladda iPoden skulle jag tro.
Exakt när det blir vet vi inte. Akutfall går ju före. Men snart…
Hm… Undra om man vågar följa tipset?
Stryk på rubbing, gnugga, stryk på polish, gnugga – se så fin hon blir! Man kan till och med spegla sig i glansen .
Babordsidan är klar och nu är det dags för styrbordsidan. Vädret kunde inte varit bättre. Sol och 15 grader. Jag har bara t-shirt och fräknarna poppar upp i klasar i ansiktet på mig 🙂
en lisa i livet 