Kategori: en lisa i livet

Min morfar och jag

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Sitter här helt tagen av känslor. Tårarna rinner på mina kinder. I mitt förra inlägg skrev jag om min mormor och morfar. Min mormor har jag fortfarande hos mig men morfar gick bort för några år sedan. När jag skrev om honom kände jag plötsligt en enorm saknad. Även om jag vet att han finns med på sitt sätt ändå.

Minns hans arbetsrum i källaren i Sandared som luktade papper. Jag minns alla hans tygprover som vi fick leka med där. Jag minns när jag som liten flicka var och hälsade på mormor och morfar och morfar jobbade (han hade eget företag och jobbade hemifrån) och jag fick sitta tyst i soffan i hans arbetsrum när han ringde viktiga affärssamtal och pratade konstiga språk. Jag minns när vi byggde en snögrotta (vintern 78/79) och klädde den invändigt med tygprover. Jag minns så mycket och så många olika saker för jag fick vara med honom i 34 hela år. Så lång tid ger många lyckliga minnen att komma ihåg. Kanske är det därför tårarna rinner nu? Kanske är det glädjetårar! Men jag vet att jag är glad att även mina barn har fått många år med honom som gett dem många lyckliga minnen.

Idag saknar jag dig morfar, men på ett bra sätt!

Ti Amo i Stenungsund

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Var i veckan ute och åt tillsammans med en kär väninna. Mitt i veckan är inte utbudet så stort i Stenungsund men jag hade fått tipset att gå till Ti Amo. De skulle visst ha bra kött bland annat.

Vi kom dit och satte oss längst in i lokalen. Visserligen var det rätt tomt där men man kunde ju aldrig veta om det skulle drälla in massa folk för att hänga i baren och titta på hockey eller fotboll. Sånt håller inte jag direkt koll på… Kyparen (heter det så på en pizzeria) kom och tog upp beställningen och vi satsade på helstekt oxfilé. Här gällde att testa tipset.

Det föll mycket väl ut. Vi hade båda önskat köttet på olika sätt. En ville ha medium och en rare och det fixade de. Dessutom var köttet så mört att det nästan smälte i munnen. Ingen av oss ville ha potatis till (GI…) men kocken fixade en mycket fräsch sallad till oss och även lite wokade grönsaker. Det enda jag inte kan kommentera är hur husets vin var. Jag körde nämligen och glömde fråga min väninna hur vinet var.

Toppbetyg alltså – om man bortser från miljön… 🙂

Special Guest på Stenungsbaden

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag har redan nämnt att jag vunnit en tävling som innebär att jag i helgen kommer att vara Stenungsbadens ”Special Guest” under en träningshelg. Att jag kunde vinna detta beror på att jag är med i en grupp på Facebook som heter ”Bo, ät & roa dig gratis – och skylta med det/Stenungsbaden Yacht Club”.

Jag följde instruktionerna och kommenterade en av deras helger och fick i fredags ett meddelande om att jag var en av tre som det stod emellan och att de nu ville ha en motivering till varför just jag skulle bli deras Special Guest. Sagt och gjort – jag skrev och fick i tisdags reda på att just jag vunnit. Som motprestation ska jag nu, under tiden jag är där, blogga, twittra och facebooka för deras räkning. Lite pirrigt är det.

Inför besöket har jag nu bokat in mig på två träningspass – det är ju Träningshelg – samt på en behandling. Förutom det tänker jag njuta av spaa:et, maten, miljön och ser fram emot en rolig kväll med massor av dans och självklart även skrivandet.

Bilderna lånade från Stenungsbadens hemsida

Förra veckans Special Guest har ju satt nivån och det gäller ju att minst hålla den – en utmaning att anta 🙂

Stenungsbadens blogg hittar du här.

Avundsjuk – inte jag inte

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

Hej Maken!

Med tanke på mitt förra inlägg hoppas jag att du njuter av solen och värmen ”Down under” och laddar batterierna inför kommande behov av snöskottning… Det är inte det att jag missunnar dig att åka på tjänsteresa och jag vet ju att du jobbar och jobbar och inte egentligen hinner njuta av sommarvädret någon längre tid men för att väga upp det lite har jag ändå valt att spara en del av snöskottningen åt dig. Jag vet ju hur mycket du saknar det just nu. Var du kommer att behöva skotta får bli en överraskning och jag hoppas att du nu riktigt längtar efter att komma hem.

Nej – nej – jag är inte det minsta avundsjuk på att du har det varmt och gott just nu…

Kram och puss

Hustran