Your local pub

Jag tror att jag gillar det där med att slinka inom puben så som de gör i England. Det är barnvänligt, opretentiöst och helt accepterat. Dessutom är det ingen som höjer på ett endaste ögonbryn om man har med sig barn dit. Tvärtom uppmuntras det och om barnen äter där ingår glass som efterrätt.

Efter en lång och hård shoppingdag var det i alla fall alldeles perfekt att ställa bilen hemma och sedan promenera till kvarterspuben The Little B, äta lite, dela på en flaska vin, njuta av atmosfären och sällskapet och sedan promenera hemåt igen. Tiden vi var där bara försvann och efter att vi hade ätit färdigt var det ingen som behövde ta hand om disken… Hur bra som helst ju!

Vår lilla värld

Ursäkta – Heter du Liz?

Tjejen på andra sidan gången lutar sig mot mig och ställer frågan. Samtidigt som jag svarar nej känner jag igen både henne, hennes man och deras son.

Ok – säger hon, du är bara väldigt lik vår grannes syster

Visst hade hon rätt, hon och hennes man hade känt igen mig och jag tänkte där och då bara inte på att min systers man kallar mig just Liz och inte mitt riktiga namn… Senast jag träffade min systers grannar var för lite mer än två år sedan och plötsligt sitter vi alltså på samma rad på ett plan mellan Göteborg och Bryssel.

Hur liten är inte världen? 🙂

Jöback, Engman och Ung Cancer

Vissa helger kan sammanfattas som riktigt bra helger. Aningen bättre än andra helger. Nyttiga helger. Värdefulla helger. Den som gått räknas helt klart som en sådan.

Att samla hela familjen och inleda den med Peter Jöbacks I ❤️️Musicals i Scandinavium var riktigt bra. Jöback hade samlat vännerna Norm, Scarlett, Ma-Anne och Gunilla och bjöd på en riktigt bra vandring längs musikalernas allé. Jag är helt fascinerad över döttrarnas kunskaper inom musikalområdet. De kan varenda text och det här med att Norm Lewis var med var stort för dem (och oss). Vi kan väl säga så här… Inget öga var torrt.

20131006-212306.jpg
Vi hade hört en del om Kjell Engmans glasutställning Angels City så efter en mycket god brunch med bl a pannkakor och varma frallor tog vi oss till Vattenfalls berg. Vi var inte ensamma och jag tror att jag hörde att det varit runt 2500 besökare under lördagen. Det kommer till och med bussresor från Danmark och det kan jag förstå. Utställningen var fantastisk! Gå och se den…

20131006-212713.jpg

20131006-212735.jpg

20131006-212747.jpg
Efter en regnig lördag vaknade vi till sol och faktiskt värme. 15 sköna grader är väldigt behagligt och hundarna (Sintra och Rufus) verkade njuta av det fina vädret. Vi gjorde det i alla fall. Vi visste ju att vi skulle vara inomhus resten av dagen.

20131006-213156.jpg
Redan på lördagen hade vi bestämt oss för att pärla armband dagen efter. Vi hade nämligen fått reda på att Ung Cancer hade öppet hus och att man kunde komma dit och pärla armband som de sedan säljer. Vi var där i en och en halv timma och jag tror att vi bidrog med femtio stycken. Lite pilliga var det och att prata under tiden var bara att glömma. 19 pärlor, FUCK, tre pärlor, CANCER, 19 pärlor till. Färgerna skulle dessutom vara helt slumpade. Jag vet nu att alla som var där idag tillsammans pärlade 2050 armband. Jag kommer helt klart göra det fler gånger.

20131006-214635.jpg
Allt som allt en väldigt bra helg! Aningen bättre än andra helger. En nyttig helg. En värdefull helg. En helg med familjen. Hela familjen!

Åh så fina de är!

För några år sedan kom hon in i vår familj och blev som en bonusdotter. Som bästis till mellandottern fanns hon med i alla olika sammanhang. Hon smälte in på ett mycket naturligt sätt och jag ser henne än idag som en bonusdotter. En underbar och sedan den 12 september gift bonusdotter. GIFT och lycklig med sin andra hälft som även han funnits med. Längre än hon faktiskt då han är en gammal klasskompis till mellandottern från låg- och mellanstadiet.

Nu är de gifta och plötsligt slår det mig att de är vuxna! Vuxna och jättefina. Vad stolt och lycklig jag är över att vi får ha dem i vårt liv. I vår familj!

Jag önskar dem massor med kärlek och lycka på livets resa som de nu har påbörjat – tillsammans!

at

Om jag är arg? Snarare förbannad…

Kvällen före jul 2011 var hon med om bilolyckan och sedan dess har yngsta dottern kämpat med värk. Idag, lite mer än ett och ett halvt år senare hade hon tid på Sahlgrenska hos ortoped för utredning.

Idag får jag veta att hennes nacke ALDRIG röntgades. Hon kördes i ambulans till sjukhuset men nacken röntgades INTE!

Läkare och sjukgymnaster verkar bara ha förutsatt att röntgen gjorts utan att hämta ut bilderna. Bilderna som visserligen inte fanns att hämta heller. Utan att ha sett bilder han hon bl a fått sjukgymnastikövningar. Utan att veta om något är skadat har hon fått olika övningar att göra. Övningar som kanske inte alls var rätt för henne… Fatta att jag är arg. Fatta att jag är ledsen. Fatta att jag är förbannad.

Nu blir det att backa bandet, göra om och göra rätt. Steg ett blir vanlig- och magnetröntgen. Hoppas kallelserna kommer fort. Ett och ett halvt år har ju redan gått…

😦