Helgen är egentligen fullbokad men med den väderprognos som utlovades och genom att räkna baklänges kände vi att vi nog absolut skulle kunna klämma in lite båtliv också. Och hur bra blev det inte.
Mollösunds gästhamn inklusive bad och grillning vid fyren. En riktig bonuskväll när den svenska sommaren levererar.
Precis så här vill vi att eftersäsongshelgerna ska vara! Åtminstone september ut…
En vän hörde av sig och frågade om vi ville komma över. Tack gärna svarade vi.
Så rätt, så trevligt och så gott. Dessutom blev jag lite kär. I Conrad med C. Och jag som egentligen inte gillar katter…
När vi lämnade Ramsö hade vi bestämt oss för att gå långt söderut. Det var obefintligt med vind och vädret var grått. Varmt var de fortfarande och självklart var shortsen på. Hasselösund var vår plan och vi hade till och med bokat plats för att vara säkra på att få plats. Det skulle ju blåsa rätt mycket dagen därpå.
Väl framme möttes vi av detta och vi kändes oss lite viktiga en stund.
Att maken ramlade i när vi lade till nämner vi inte men minen på honom när han insåg vad som skulle hända var fullkomligt obetalbar.
Det lugna Smögen kallar hamnen sig och bortsett från iandet i riggarna och blåsten en av dagarna är det just det. Med gångavstånd till Smögenbryggan ligger man riktigt bra där. Dessutom har hamnen en egen kryddträdgård där man är välkommen att plocka kryddor till sin mat.
Och fint är det där. Riktigt fint!
Vi kom in till Fjällbacka vid lunchtid och hade tur att få en bra plats. Lite reashopping hade jag nog tänkt mig men inspirationen infann sig aldrig. Istället blev det en klättringspromenad upp till toppen på Vetteberget och givetvis då även genom Kungsklyftan. Aningens läskigt är det med de stora fastkilade stenblocken hög över våra huvuden.
Planen för kommande dag (idag alltså) var bunkring i Grebbestad men efter lite väderspaning bestämde vi oss helt sonika för att vara lite wild and crazy, skippa bunkringen och gå till Ramsö ett par dagar. Vi får se hur länge maten räcker…
Att vi skulle stråla samman under semestern visste vi, bara inte när. Vi hade olika planer för de första två och en halv veckorna men sen hände det. Vi stämde träff på Väderöarna.
Väderöarna, detta paradis. Detta paradis som man ibland, när allt stämmer, kan komma till med egen båt och få fantastiska dagar, ljumma kvällar och minnen för livet.
När vi närmade oss ön såg vi flera båtar som lämnade och lite började vi då att hoppas. Hoppas på att få en plats vid bryggan. Med tanke på att det bara är sex, sju båtar som kan få de hoppades vi nog egentligen inte så mycket så döm om vår förvåning när det var ledigt och vi kunde lägga till.
Jag vet ingenstans där vattnet är så kristallklart. Ungefär fyra meter djupt är det och man ser varenda sjöstjärna på botten. Ingenstans där det är så härligt att bada.
Att sedan sätta sig på toppen av Stora Hejen med utsikt mot solnedgången och grilla middag strör liksom lite guldstoff över alltsammans.
Dagarna vi fick där i år kommer jag att minnas länge.
en lisa i livet 