Vi hade i alla fall tur med vädret…

Har verkligen haft en underbar vecka i båten, på havet, med vänner… men det har funnits en sak som legat som en grå fuktig yllefilt över alltihop.

Redan i måndags kom den krypande. Den där känslan när man håller på att bli sjuk. Ont i huvudet, täppt i näsan, värk i kroppen (och i örat) och i halsen. Under veckan som varit har det gått upp och det har gått ner. Vissa stunder har jag inte mått allt för bra för att sedan ”skrapa-ihop-mig” och sedan må dåligt igen. Knepigt det där med hur kroppen fungerar. Den kände väl av att jag nu hade tid att vara sjuk.

Det har gått åt metervis med snytpapper och nässprayen som fanns ombord har som tur är räckt. Det allra jobbigaste har dock varit hostan. En hosta som inte ger sig, snarare har den blivit värre allt efter som veckan har gått. Nattetid har den varit som värst (jag har till och med fått träningsvärk i magen av den). Toppa detta med vanlig allergi och det blir en kombination som jag inte önskar någon annan.

Men – vi hade ialla fall tur med vädret…

Fler bilder från veckan hittar du här.

Det var också en natt

Ärligt talat sov jag ganska bra ändå. Trots plastöverklädd madrass, knölig kudde och tung filt. Jag är nog ganska bortskämd när det gäller mitt sovande. Vill ha två kuddar (även om jag bara sover på en), ett lätt täcke och mjuka lakan. Dessutom vill jag ha det svalt i rummet jag sover i och det var lite svårt att få till här på sjukhuset. Blev bara väckt en gång inatt och det var när nattpersonalen var inne och bytte batterier i dotterns telemetridosa.

Yngsta dotterna har precis fått frukost, min fick jag gå ner och köpa i entrécaféet, och om två och en halv timma är det dags för ett nytt EKG. Hittills verkar dottern inte ha haft några känningar av medicinerna och jag fortsätter hålla tummarna för att det förblir så. Hoppas även att hon klarar sig från biverkningar som ångest och depression. Har tyvärr höstens minnen med de biverkningar hon hade då allt för nära. Har en hel del frågor att ställa till läkaren när han kommer.

Jag (vi alla) hoppas mycket på den här medicinen och imorgon får hon testa den ordentligt. Då ska hon göra ett cykeltest.

Följ den spännande fortsättningen…

En underbar dag med döttrarna

Jösses – hemma igen efter en underbar dag på Bluewater. Dagspa är inte att leka med, framförallt inte med det väder vi hade idag.

Vi kom dit vid halv elva och togs emot, fick nycklar, handduk, badrock och tofflor. Tjejerna svidade om till badkläder och jag till träningskläder. Hade nämligen fått ett infall att boka mig på Flow-passet kl 11. Jag blev jätteglad när det visade sig att det var Mark som skulle leda passet men lite mer nervös när det visade sig att det inte var någon mer som skulle vara med. I o f s förstår jag det, så fint väder som det var idag men de gick miste om något.

I beskrivningen av passet står det: Lugnt pass med rörlighetsövningar, andningsövningar samt stretching. Visst – det var lugnt men otroligt tufft. Säkert extra tufft eftersom jag fick extra hjälp så att jag verkligen gjorde varenda rörelse rätt. Det var ett otroligt häftigt pass och jag gick därifrån med en mycket go’ känsla i kroppen. Nu är frågan bara om jag kommer att ha träningsvärk imorgon? Har hittills aldrig varit på ett pass med Mark där jag inte fått träningvärk…

Efter att ha bytt om till badkläder anslöt jag mig till döttrarna som hade ”ockuperat” den södra delen av den övre altanen. De låg i varsin solstol och bara mös. De hade bastat en stund men sedan bestämt sig för att det var utomhus som gällde. Och så blev det också – hela dagen. Visserligen med avbrott för att bada i de olika poolerna men ingen kände att bastu tillförde något extra idag. Solen gassade från en klarblå himmel, temperaturen låg runt 20 grader och det fläktade lite lagom. Helt underbart alltså!

Frukt, lunch (sallad till tjejerna och räksmörgås till mig), vatten och ännu mer frukt. Oss gick det verkligen ingen nöd på. Inte ens när yngsta dottern råkade få världens största flis i foten. Nej, då trollades det fram både pincett och nål så att jag kunde operera henne 🙂

Väl hemma kunde vi konstatera att solen hade tagit. Mellandottern och jag bränner oss mycket sällan men äldsta och yngsta dottern var lite lätt rosafärgade. På yngsta dottern har det redan börjat lägga sig och blir nog en klädsam solbränna vad det lider. Hon har redan nu mer färg än hon haft de senaste året då hon gömt sig för solen 🙂

Jag har haft en underbar dag tillsammans med mina döttrar – det får nog bli en tradition det här – att åka på spa med dem en gång om året. Vilka fantastiskt underbara tjejer jag har!

Onsdag = tidig träning

Imorse var det lite tufft att ta sig upp ur sängen. Varför vet jag inte men säkert beror det på allt som händer, och inte händer, runt omkring oss just nu. MEN – jag tog mig upp och kunde konstatera att det redan var 15 grader ute och att solen strålade från en klarblå himmel. Förutsättningarna för utomhusträning på Bluewater kunde inte vara bättre och jag hoppades verkligen att Mark planerade att vi skulle vara utomhus… Jag tog i alla fall på mig träningskläder anpassade för det och packade inte ens ner mina inomhusskor. För säkerhetsskull slängde jag i sista stund ner baddräkten. Man kan ju aldrig vara riktigt säker…

Som vanligt fick vi instruktioner när vi kom. En matta, två gröna vikter och en pilatesboll och vi skulle vara utomhus! Flera av oss räknade med att uppvärmningen skulle bestå av ett antal varv runt Stenungsbaden och var nästa på väg när vi fick veta att det inte var så. Istället började vi direkt med pilatesbollen. Jag är fortfarande helt förundrad över hur många olika övningar man kan göra och framförallt att Mark kan alla. Vi började med ”situps” med benen böjda i 90 grader över bollen. Från det gick vi till att bara ha hälarna på bollen (med raka ben) och bara skulderbladen och armarna på marken. Sen skulle vi lyfta ett ben i taget rakt upp mot himlen (point your toes…). 50 på varje ben. Det kändes kan jag lova. Sen kom den, i mitt tycke, tuffaste övningen. Vi skulle pressa ner hälarna i bollen och klämma fast den mellan rumpan och vaderna och lyfta upp knäna mot magen. Det är svårare än man kan tro.

Efter den rivstarten fortsatten han med en mängd övningar och jag vet inte om det bara var jag som märkte det men alla övningar skulle vi göra 50 gånger. Kommer ihåg när vi började träna för honom, då var det 25 som gällde. Kan det vara så att han tycker att vi ska fixa 50 nu?

Även vikterna kom till användning (såklart) och vi ömsom satt på, låg på eller höll i bollen. Tufft – men roligt. Det kommer att kännas i både armar, ben och mage imorgon. Det är jag helt säker på. Avlsutningsvis sprang vi två varv runt Stenungsbaden (varje varv är 700 m) och han klockade. Tyckte att han klockade mig till 6,07 men det kan ha varit 7,06… Det roliga var att jag gärna (?) hade sprungit ett varv till. Kanske var det vädret som lurade mig 🙂

Next week we´re going to play

Så sade Mark innan han släppte iväg oss. Och var vi rädda om våra skor skulle vi se till att packa med oss lite mer oömma sådana till nästa gång. Kan det vara så att det är dags för Bootcamp? Det både ser jag fram emot och inte i så fall…

Väder, vel, jobb och en joggingtur

Ibland blir det inte som man har tänkt sig.

Sedan länge hade jag sett fram emot en långhelg. Halvdag på onsdagen och kasta loss för att inte vara hemma igen förrän på söndag kväll.  Så blev det inte.

Både vädret och jobbet satte käppar i hjulet. Käppar som innebär att det igår var mer trädgårdsväder än seglingsväder och att jag jobbade idag när det faktiskt blev seglingsväder.

Ingen mening med att gräma sig över det. Istället njöt jag av att det var 18 grader varmt när jag kom hem och att jag kunde springa 3 km’s-varvet i linne istället för långärmad tröja. Hann även med att sitta på altanen med ett glas rosé och en god bok innan det blev så kallt om tårna att jag drog mig inomhus. Imorgon har de lovat regn hela dagen. Jag funderar på om lite dagspa på Stenungsbaden kunde få molnen att skingras… Hm – får fundera vidare på det 🙂