Efter två veckor

Det har nu gått två veckor sedan min Hallux Valgusoperation och jag börjar kunna fungera igen. Jag kan minska på det starka smärtstillande och är uttråkad. Den begränsning jag har är ju ”bara” foten. Att köra bil är uteslutet och att ta bussen någonstans likaså. Vart jag än tar den blir det för långt att gå. 

Dagens utmaning är nu att se om Försäkringskassan kan tänka sig att hjälpa mig med transport till/från jobbet så att jag kan börja jobba innan sjukskrivningen gått ut. 

Följ den spännande fortsättningen…

Sju stygn senare (OBS – bild som kanske är obehaglig)

Jag drömde jättekonstigt inatt. Om foten och hur den såg ut efter operationen. Kirurgen hade hittat en mikroskopisk knöl på tån och tagit bort den istället. Knölen på sidan av foten lämnades därför kvar. 

Att jag drömde så berodde på att jag idag skulle ta bort stygnen och alltså få se foten utan allt paket runt om. Jag såg fram emot det med väldigt kluvna känslor. Bara det där med att ett stift skulle sticka rakt upp ut tån liksom…

Foten har verkligen blivit jättefin och stiftet sticker verkligen rakt upp ur tån och nu är stygnen borta. Det sved tyvärr lite för mycket för min smak så när stiftet ska tas om två veckor hoppas/räknar jag med bedövning. 

Nu kan jag inte låta bli att titta på före- och efterbilden. Det har verkligen blivit stor skillnad. 

Bilden finns längre ner i inlägget. 

.

.

.

.

.

.

.

.

.

  

Fotbaksmälla

Natten har varit sådär och inte helt smärtfri… Så, idag ska jag försöka ta det riktigt lugnt och sitta med foten i stillhet och högläge så mycket det bara går och inte gå några längre sträckor. 

Men, det är ny vecka, stygnen tas imorgon, solen skiner och det går att fotografera lekande hundar sittande på altanen.

Carpe Diem liksom och f*ck ontet! 

Det går upp och det går ner

Idag har det varit mest ner tyvärr. Ja, bortsett från när en kompis kom förbi på en kopp kaffe. Den där stunden i solen på altanen var guld värd. 

Redan när jag vaknade kände jag att det var något som inte var som igår och det var inget som blev bättre under dagen heller. Mer ont och mindre rörlighet i tån känns inte som ett steg framåt direkt. Mera som att det går åt fel håll men vad vet jag. Kanske och förhoppningsvis är det bättre imorgon. 

Lite laddning fick jag ändå när jag kunde sitta ute en stund och njuta av solen. Dessutom kom vännerna/grannarna med hemgjord ärtsoppa och pannkakor till mig. Det blir perfekt till lunch imorgon.