Vägen till vårt nya kök – del 1

Lite skämtsamt säger jag att det tog fem år och två veckor för mig att övertyga maken om att det var dags att renovera köket. Visst, en och annan diskussion om ifall vi skulle bo kvar i huset efter att alla döttrar flyttat ut har det varit på vägen också. Men nu. Nu smäller det till.

Visserligen fick jag ju en lite förvarning om att maken började vänja sig vid tanken redan i somras så i höstas började jag skissa lite på hur jag trodde att vi skulle vilja ha det. Skissade gjorde jag i HTK-köks verktyg som finns på webben.

Det jag utgick från var:

  • Minst 1 meter arbetsyta mellan diskho och spis
  • Köksö med arbetsyta och plats för 2-3 pallar
  • Diskho med avrinningsyta
  • Vägghängd fläkt

Fortsättning följer…

Ingen rast, ingen ro

Jag känner min man rätt väl så i fem år och två veckor har jag medvetet och ett litet steg i taget styrt mot att vi ska renovera köket. Vi byggde huset 1999 så det började liksom bli dags. 

I juli kom genombrottet. Då sade han inte längre ”om vi renoverar köket” utan ”när vi renoverar köket” och då visste jag att jag var hemma. Det gällde bara att styra lite försiktigt sista biten också. Ett Ikea-besök för lite inspiration var plötsligt inga problem men största hjälpen fick jag nog när vännerna renoverade sitt kök i höstas. 

I november började jag skissa och leka i ritvetktyg på nätet och när maken plötsligt tyckte att vi kunde boka en tid hos en köksleverantör var det bara att hänga på och försöka låta bli att ta hoppsasteg på vägen dit. Jag hade en bra bild av vad vi ville ha och det såg riktigt bra ut. När vi gick därifrån var det för att tänka till ordentligt. Det är ju ändå ett stort projekt. 

I torsdags bestämde vi oss! Vi kör. Och på tisdag ska vi tillbaka till Kvik (samma leverantör som vännerna) för att justera lite och förhoppningsvis lägga beställningen. 

Massa spännande saker på gång ju. Lite av det vi kommer göra:

  • Gasolspis
  • Köksö
  • Bardisk mellan kök och vardagsrum (ta ner vägg)
  • Extra djupa skåp (70 cm)

  
  
Det gamla köket har jag som plan att skänka bort mot nedmontering och hämtning. Förhoppningsvis går det…

Idag ska jag kolla kakel. Matt vitt. Det här kan gå snabbt nu. 

Det kommer bli så bra! 

Snabba kast

Vad gör man en höstlördag när det är mörkt och ruggigt? Jo, man börjar med en mysig frukost med levande ljus innan man åker till Ikea för att börja titta efter nytt kök. 

  
Vi byggde huset 1999 så det börjar bli dags för köket att genomgång en tidsresa och uppdatering. Det har tittats i kataloger, surfats på nätet, mätts och ritats. Nu börjar det bli dags att titta, klämma och känna. 

Våra tankar har gått åt det här hållet…

  
…men kom från Ikea med planer på ett kök med släta vita halvmatta luckor, bänkskiva i valnöt och en svart diskbänk. 

   
 
Maken började dessutom drömma om en induktionshäll PLUS två gasolplattor bredvid.

Vi har en del att fundera på. Och kul ska det bli. 

Jo, ett bord till vardagsrummet fick vi också med oss 🙂

  

Kraschlandning i verkligheten 

En söndag kan man hinna med mycket. Framförallt när man får en extra timma. 

Maken hade tänkt låta mig få sovmorgon men strax före åtta tyckte Philip att det var dags för mig att vakna. Om det var mig eller sängen han ville åt. 

  
Men fördelen var tiden jag fick. Tiden som gjorde att dagen räckte till att dammtorka, dammsuga, torka golv, klippa gräset, ställa undan altanmöbler, båtjobb och till och med träna. 

   
   
Under tiden fick Philip och Gnista en lekstund på stranden. Det är verkligen roligt att se hur Philip har smällt in hos oss.

   
    
 När allt var klart var det lite kvar av söndagen och maken och äldsta dottern bjöd på grillat till söndagsmiddag. 

En bra avslutning på en rätt intensiv söndag. 

Ensam är inte alltid stark

Nu är det så ibland att man inför en helg har en plan med mängder av saker att göra. När man är två känns då inte listan så jättebetungande och till och med lite rolig. Man ska ju göra något tillsammans.

När då den andre blir liggande med gallstensanfall ändras förutsättningarna och plötsligt blir listan lång. 

Men – det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i listan. En uppgift i taget och med några mysiga och välbehövliga pauser i solen blev jag nästan klar. Dammsugningen tar jag idag istället. 

   
Tyckte att jag var väl värd både ostbågar och vin när jag var klar. 


Missförstå mig nu rätt. Jag beklagar mig inte. Kände mig till och med lite nöjd och duktig efteråt. Och jag gillar inte att maken har ont…